Jag längtar efter din frälsning, Herre, din undervisning är min glädje.
Psaltaren 119:174

Världen idag

Flyktingarna på förvaret i Märsta är de stora förlorarna

De hanteras och förvaras likt kriminella för att de vägrade lämnade landet. Bland förvarets konvertiter är hopplösheten stor. Varken intyg eller vädjan tycks hjälpa i det godtyckliga ”lotteri” som avgör vem som får stanna.

Per Olof Söderkvist har besökt förvaret i Märsta sedan 2015 och förfasas över konvertiternas situation.

Reportage · Publicerad 07:00, 23 feb 2021

Runt hörnet väntar en gedigen grind, bakom den ytterligare en, och vid sidan, ovanpå stängslet, löper utrullad taggtråd. Per Olof Söderkvist pekar ut den ena rastgården, vilken omgärdas av dubbla, vinklade stängsel och ännu mer taggtråd. 

Just nu är förvaret i Märsta stängt för besök på grund av covid-19. Men Innan restriktionerna trädde i kraft kom Per Olof regelbundet dit för att träffa kristna konvertiter och andra inlåsta flyktingar. Då mötte han vid entrén upp larmchefen, för att sedan slussas vidare genom ett flertal låsta dörrar in till avdelningarna. 

– Man får intrycket av att vara i ett fängelse, säger Per Olof. 

De flesta i förvaret har gripits av polisen och förts direkt från vardagen till någon av de fem avdelningarna. De betraktas som kriminella eftersom de inte frivilligt har lämnat landet efter avslaget på asylansökan.

Men på vilka grunder människor får asyl, känns ganska godtyckligt, menar Per Olof.  

– Det är som ett hasardspel, det har blivit rättsosäkert och upplevs som ett lotteri vem som får stanna eller inte.

– Migrationsverket säger att de fattar beslutet på egen grund och underkänner därmed mängder av prästers och pastorers intygande och erfarenhet. Man lyssnar inte på experterna, utan gör sin egen godtyckliga bedömning när det gäller konvertiter, fortsätter han. 

Ännu konstigare blir det, anser han, när ”hatpredikande” imamer tillåts stanna men kristna konvertiter utvisas, vilket i flera fall innebär en sannolik död eller oerhört lidande. Av dem han haft kontakt med har bara en hört av sig efter utvisningen. Denne var homosexuell och berättar om den ständiga oron för att bli upptäckt. 

– De kristna konvertiterna lever med en liknande oro, men Migrationsverket anser att de borde kunna hålla tyst med sin tro. Men hur ska man kunna vara tyst om det viktigaste i livet? Det visar på den okunnighet som finns och att man borde lyssna på experterna när det kommer till religiösa frågor.

I början av 1980-talet upplevde Per Olof hur Gud lade Italien på hans hjärta. Han och frun, Marita, hade inspireradets till mission i Europa på en OM-Konferens och Per Olof gjorde därför redan under 70-talet ett flertal resor till Italien. När den unga familjen flyttat dit började Per Olof arbeta i en kristen bokhandel i regi av Christian Literature Crusade.

Efter 30 år flyttade de tillbaka till Sverige, till Märsta utanför Stockholm. 

Under de sista 15–20 åren i Italien började familjen engagera sig i unga nordafrikanska killar. Likt Amerikaemigranterna på 1800-talet tog sig dessa lycksökare över havet till den rika kontinenten i sökandet efter ett bättre liv. Italien låg nära till hands och många talade redan språket, som de lärt sig via italiensk tv.

Per Olof och Marita möte dem och tillhandahöll kristen litteratur på många olika språk. 

– Jag fick bra kontakt med dessa grabbar. De såg mig som en äldre, erfaren man och lyssnade. I Italien och dessa kulturer har man en helt annan respekt för äldre människor, tillägger han. 

När Per Olof och Marita flyttade tillbaka till Sverige blev det därmed naturligt för dem att ta kontakt med invandrare. Tipsad av en vän åkte Per Olof till förvaret i Märsta. Där fanns många att prata med och bry sig om, berättar han. 

– På den tiden stod dörren öppen för oss som ville träffa människorna i förvaret. Mötena ledde ofta till andliga samtal. För muslimerna är det inte konstigt att prata tro och religion. 

Men det smärtade honom att se Sveriges behandling av dessa ”mina minsta bröder”. I det Sverige familjen Söderkvist återkommit till hade attityden och respekten för kristna värderingar försvunnit, menar han. 

– Vår behandling av flyktingar och konvertiter är en stor skam, säger han. 

Per Olof har i dagsläget kontakt med tre konvertiter inne på förvaret. Om någon försöker spela en roll bara för att få stanna märker han det snabbt. Under sex år nu har han fått intyga ett flertal konvertiters genuina tro – men det övertygar sällan Migrationsverket.

Mohammed* kom till Sverige 2018 och är 22 år gammal. I Sverige mötte han kristna från Svenska kyrkan och lät döpa sig i en kyrka på Värmdö, utanför Stockholm. Men hotet om förföljelse, efter att Migrationsverket avslagit hans asylansökan, fick honom att gå under jorden. Han höll sig undan, greps och rymde från ett förvar i Gävle. Nu förvaras han i Märsta i väntan på utvisning. 

– Jag skrev ett intyg på hans genuina tro. Den är äkta och vi har en andlig gemenskap och har bett mycket tillsammans, säger Per Olof. 

Även Hossein Mohamadi, som tatuerat ett kors på underarmen och blivit misshandlad under ett utvisningsförsök (se VID 26/9 2018), kom i kontakt med Per Olof på förvaret i Märsta. Även där såg Per Olof en genuin tro. 

– Han visade domstolsprotokollet för mig. Då hade ändå jag, pastorn i pingst Lidköping och Bengt Sjöberg – alltså minst tre personer – intygat hans genuina tro. Men det hjälpte inte.

Trots att pingstkyrkorna i Lidköping, Skövde och Filipstad gemensamt vädjade till Migrationsverket, utvisades Hossein ett par månader senare. 

Hoten mot konvertiter väntar inte bara i utlandet utan uttalas även av muslimer inne på förvaret. Den 1 januari i år förflyttades Hassan, en konvertit med gravt hjärtfel och som suttit i förvar i 18 månader, till ett förvar i Göteborg. Tidigare bodde han i eget rum men föstes nu ihop med två andra, varav den ena var en muslim från Tjetjenien.

Denne hotade med att döda Hassan för dennes tro. 

– Personalen säger att de ska hålla koll, men som Hassan sade, ”hur ska de kunna hålla koll när vi sover i samma rum?”.

Personalen är vänlig, men det bekymrar Hassan att de verkar så likgiltiga inför situationen. 

– De gör sitt jobb plikttroget utan att egentligen inse vad de håller på med när de skickar konvertiter och homosexuella in i döden. Myndigheterna pratar om att effektivisera omsättningen, som om människorna vore handelsvaror, säger Per Olof. 

Inne på förvaret lever människor i något sorts limbo, ett rotlöst tillstånd där man skiljts åt från vännerna och den miljö man gjort allt för att rota sig i. Flyktingarna lever med en ständig oro att skickas bort. Känslan av uppgivenhet är stor när framtiden i ett svep ryckts ifrån dem.  

Efter att han läst en bok om David och Goliat satt Per Olof en natt och funderade. Boken lyfte fram att kärnan i berättelsen är att David inte stod ut med att Guds namn blev smädat. 

– Tanken gick till Migrationsverket och hur de sänder konvertiter i döden trots att det är uppenbart att deras tro är genuin. 

– Jag blir alltmer övertygad om att detta är en kamp mot en jätte. Man utmanar Gud och smädar hans namn genom att utlämna konvertiter till förföljelse. 

Per Olofs bön är att Migrationsverket, i stället för att satsa stora pengar på att utvisa människor, ska lägga resurserna på att hjälpa flyktingarna att integrera sig. 

– De unga kristna vill inget hellre än att bli integrerade i det land som har den tro de nu bekänner sig till, säger han.

Nästa tisdag, den 2 mars, publicerar vi en av konvertiternas berättelse.

De kristna konvertiterna lever med en liknande oro, men Migrations- verket anser att de borde kunna hålla tyst med sin tro.
Man utmanar Gud och smädar hans namn genom att utlämna konvertiter till förföljelse.

Religionsfrihet nämndes inte i utrikesdeklarationen

Utrikespolitik. För första gången på flera år nämns inte frågan om religionsfrihet eller religiösa minoriteter i... onsdag 24/2 17:00

Biverkningar av mindfulness en viktig väckarklocka för Sverige

Ledare 20 000 personer med sviter av mindfulness hörde förra året av sig till organisationen Cheetah House... torsdag 25/2 00:10

Linde pressades om bistånd till Islamic Relief

Utrikespolitik. Iran, Turkiet, svenskt bistånd och ett eventuellt svenskt Natomedlemskap var några av de många... onsdag 24/2 16:50

Framgång är inte mätbara resultat, utan äkthet och trohet inför Gud.

Inför söndag 1 Mos 32:22–31 Det blir ingen vändning utan omvändelse. Det blir ingen förändring i samma gamla... torsdag 25/2 00:00
E-tidning
Senaste magasinen
Följ Världen idag i sociala medier