När Joseph Mohr, prästen i den lilla kyrkan strax utanför Salzburg, möttes av beskedet förstod han att det inte skulle bli någon musik i kyrkan denna jul. Mycket bekymrad kontaktade han kantor Gruber och gav honom en dikt på sex verser som han tidigare skrivit. Kunde kantorn möjligen tonsätta den, så att de kunde få någon sång och musik i kyrkan och därmed rädda julhelgen?
Gruber tog snabbt fram en enkel tvåstämmig melodi till ackompanjemang på gitarr. Vid den tiden fanns det ingen plats för ett sådant simpelt instrument i kyrkans liturgi. I värdshusen, på gatorna och till vardags kunde folk sjunga och spela gitarr, men aldrig i kyrkan.
Det blev ett kraftigt musikaliskt stilbrott denna julafton 1818 när "Stille Nacht! Heilige Nacht!" framfördes av Josef Mohr och Franz Gruber. Sången var folklig, begriplig och avskalad, helt fri från kraftfull orgelmusik och mäktig körsång.
Kontrasten blev för många en påminnelse om den enkelhet som rådde i stallet den natt då Jesus föddes – denna världshändelse, som borde ha ackompanjerats av stor kör och full orkester, kom nu att uppmärksammas i all stillhet av två röster och en gitarr.
"Stilla natt" kom att bli julpsalmen framför andra, liksom en av de mest spridda och sjungna någonsin. Redan året därpå sjöngs den i Tyrolen, missionärer tog den med sig utomlands och på 1830-talet sjöngs den i New York. Det sägs att den är översatt till 300 språk och är definitivt den psalm som starkast förknippas med jul.
”Stilla natt” blev faktiskt också orsaken till det som kallats "krig med förhinder" under första världskrigets första julafton, 1914. De tyska soldater som låg i skyttegravarna i Flandern, Belgien, började plötsligt sjunga "Stille Nacht" och tända levande ljus, trots att det var order om mörkläggning.
På andra sidan av ingenmansland låg fransmän och engelsmän, som lätt kunde ha angripit tyskarna då deras ljus lyste i nattmörkret och avslöjade deras position. Men i stället började alla sjunga, var och en på sitt språk.
En spontan och inofficiell vapenvila uppstod. Soldaterna gick upp ur sina skyttegravar, möttes ute i ingenmansland och skakade hand, några utbytte julklappar, andra spelade fotboll, och alla önskade varandra god jul och en snar fred.
Lite senare återvände de till skyttegravarna och efter julhelgen fortsatte kriget. Men just denna julafton hade julpsalmen "Stilla natt” en avgörande roll.
Aldrig kunde väl Joseph Mohr och Franz Gruber ana att deras hastigt komponerade julsång – deras nödlösning – skulle ge miljoner människor så mycket glädje, välsignelse och julfrid!