Bikerprästen Mikael Bedrup vill se mer bibel­­spridning i landet

Mikael Bedrup tar emot i Norra kyrko­gården i Trelleborg, där han i dag arbetar som präst. Men karriären inleddes med en helt annan bana, då han redan som 16-åring började jobba som discjockey på klubbar.

– Jag jobbade fem nätter i veckan på alla inneklubbar i Stockholm och reste även runt i landet. Jag har varit i de flesta städer i Sverige och spelat, och en del utomlands, berättar han.

Mikael drev även egna diskotek och startade AB Nöjes Huset, som producerade event åt näringslivet och som omsatte flera hundra miljoner kronor. Dessutom tog han sig an ett heltidsjobb som marknadschef på Chinateatern i Stockholm.

Men det intensiva arbetandet tog ut sin rätt. En dag på sitt kontor svimmade plötsligt Mikael och fick under ett och ett halvt dygn vila upp sig på sjukhus.

– Sedan var det bara på det igen. Men det satte sina spår. Det går inte att jobba på det sättet, inte i längden år efter år, säger Mikael.

När han träffade kvinnan som skulle bli hans fru 1999 var det som mest intensivt, och de valde året efter bröllopet att flytta ut på landet utanför Uppsala för att försöka lugna ner det smått hysteriskt höga tempot. 

I den vevan föreslog hustrun att Mikael skulle gå på en Alpha­kurs.

– Hon tyckte att det skulle passa mig. Jag var skeptisk och undrade vad det var för fel på de där människorna som sökte Jesus. Men jag gick ändå dit.

På kursen mötte Mikael en ung kvinna som sade att han borde bli präst.

– ”Jag skulle inte tro det”, svarade jag, för jag hade ju en bra inkomst och skulle behöva plugga fem och ett halvt år för att bli präst.

Kvinnan berättade att hon var med i Anonyma alkoholister (AA), vilket satte griller i Mikaels huvud, och han funderade hur han skulle förhålla sig till saken.

– Men det enda jag fick ur mig var: ”Hjälp mig, jag har problem.”

För även om han inte misskötte sitt jobb, och trots att hans fru inte såg honom som en beroendeperson, insåg Mikael att han hade problem med sitt drickande.

Han hade också själv erfarenheter av alkohol i familjen under uppväxten. Hans far, den välkände tv-personligheten och journalisten Bengt Bedrup, berättade öppet i tv och andra medier om sitt alkohol­beroende, och Mikael minns själv pappans periodiska drickande.

– Då var det bökigt och han var borta ett par dagar. Men däremellan var det åtminstone på ytan okej, fast pappa flydde nog sig själv genom att jobba mycket, berättar Mikael.

Det fick honom att följa med den där kvinnan till ett första AA-möte i Uppsala.

– Jag tog det här på fullt allvar eftersom pappa hade fått konsekvenser av sitt drickande. Jag ville som barn inte bli som pappa. Ändå halkade jag dit.

Några ord från dottern var också avgörande för beslutet att faktiskt ta tag i sitt beroende.

– ”Pappa blir så konstig när han dricker”, sade hon. De orden fällde mig. Jag tänkte att ”nu är jag där min farsa var”.

I 110 dagar i sträck gick Mikael på AA-möten och började då bläddra i en Bikerbibel (ett testamente med åtföljande personliga vittnesbörd från mc-åkare om deras möte med Jesus), som han fått i samband med en motorträff.

– Det var vittnesbörden i den som var mest intressant, om folk som klivit ut ur sina beroenden, säger Mikael.

Sedan sökte han till Svenska kyrkans grundkurs.

– Jag blev nyfiken och insåg, motvilligt, att det nog var det här jag skulle syssla med.

År 2009 prästvigdes Mikael Bedrup till präst i Svenska kyrkan och gjorde sitt första år som adjunkt i stadsdelen Gottsunda i Uppsala innan han hamnade i Tierp. Där startade han bland annat motorcykelgudstjänster, då han själv är en passionerad biker, och var ute fem dagar i veckan på motorcykelträffar.

Motorcykelgudstjänsterna blev snabbt populära och fick folk att åka 60 mil med sina hojar för att vara med. 

I Tierp startade han även Sinnesro­mässan, där de jobbade enligt de 12 stegen som återfinns inom AA och som är hämtade ur Bibelns erfarenheter. Också den mässan kom att fylla kyrkan under Mikaels alla år där.

– Tierp hade nästan inga gudstjänst­besökare innan, men tack vare att vi var ett bra team kombinerat med mina erfarenheter och Guds hjälp så fyllde vi kyrkan, berättar han.

Efter åtta år i Tierp letade familjen Bedrup en hästgård, då dottern Michelle håller med hästar, och hittade vad de sökte i Skåne, där hustrun har sina rötter. Så sedan fyra år tillbaka arbetar nu Mikael som präst i Svenska kyrkan i Trelleborg.

Arbetet innebär många möten med människor, såsom i själavårdssamtal och vid begravningar.

– Vad vi än råkat ut för så kan vi se det som ett misslyckande eller en bra läxa, och det gäller att använda det. Jag har fått hjälpa tusentals beroende under de senaste tjugo åren, berättar Mikael.

– Jag skulle tro att var tredje eller fjärde begravning är alkoholrelaterad i den här staden. Då är det alldeles utmärkt att ha en nykter beroendeperson som präst.

För en tid sedan började Mikael med Sinnesro­mässor även i Trelleborg, och trodde först inte att så många skulle komma. Men numera har de varje månad omkring hundra eller fler besökare, samt 379 personer i ett nätverk kring Sinnesromässan.

– Människor åker från Kristianstad, Ystad, Lund, Höllviken och Skanör/Falsterbo för att vara med. Ryktet har spridit sig, säger han.

I 45 år har Mikael nu, i en eller annan form, arbetat med möten med människor.

– Egentligen har jag alltid jobbat med samma sak: möten. Mina tidigare erfarenheter kom till uttryck på ett bra sätt för andra människor i prästuppdraget, menar han.

När han nu blickar tillbaka inser han att han redan som barn hade en tro, som sedan burit honom:

– Jag knäppte händerna när pappa var borta och bad: ”Låt pappa komma hem igen.” Så det har funnits med en barnatro på något sätt, och sedan har Gud burit mig fram till olika mötesplatser som blivit avgörande, som exempelvis Alphakursen. 

– Det tog nästan ett helt liv att komma tillbaka, men Gud är fantastisk, tillägger han.

I januari fyller Mikael 65 år, men prästkragen tänker han inte lägga på hyllan för det.

– Jag tänker inte pensionera mig. Hur gammal är Bob Dylan? Paul McCartney? De är ju 80, så då kan väl jag också rocka på, säger han och skrattar.

Helt klart är att passionen för människor finns där och inspirerar honom i prästyrket.

– Att varje dag få göra skillnad för någon annan driver mig. Det är fantastiskt att se människor som tappat hoppet plötsligt få livsgnistan tillbaka. Det är dessa möten som ger mig något, säger han.

Mikael fortsätter även missionera på sin motorcykel, vilket han gjort ända sedan han själv fick den där Bikerbibeln i sin hand.

– Sedan dess har jag köpt in flera hundra likadana biblar. Jag har dem med mig på hojen och delar ut dem gratis. Jag brinner för Bibeln, säger han.

I en på många sätt tuff tid i det svenska samhället påpekar Mikael att vi måste lyfta fram Bibeln.

– Många har haft det så bra i vårt land att de trott att de inte behöver tron på Jesus. Vi hade inget sönderbombat land efter andra världskriget och tillväxten har gått bra. Men nu då? Nu är det nöd, säger han, och pekar på en Bibel intill honom.

– Ta fram den här och ge ut till folk, gärna med vittnesbörd om hur livet kan bli förändrat.