Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, och Margot Wallström, utrikesminister, i riksdagshuset inför riksmötets öppnande. Foto: Henrik Montgomery / TT

Biståndet misslyckat – fortsätter som tidigare

Rekommenderat · Publicerad 00:00, 15 nov 2018

Jag vet inte om du minns det, men för cirka två månader sedan rapporterades det om korruptionsmisstankar i Zambia. Det gällde bedrägerier för miljoner avseende utbetalningar av kontanta socialbidrag. Sverige ger bistånd på 165 miljoner under åren 2016–2018 och större delen har förstås redan betalats ut, men nu meddelade Sida i ett pressmeddelande att man frusit sina utbetalningar.

Jag påmindes om denna nyhet häromdagen när Tanzania hamnade på löpsedlarna. Tanzania är det land som mottar mest svenskt bistånd, drygt en miljard per år. Inga småpengar precis. Landet har lagar som diskriminerar homosexuella, och nu hade guvernören i Dar es Salaam beslutat att utse en kommitté för att hitta och arrestera dem.

Margot Wallström och Isabella Lövin uttryckte sitt missnöje med detta och sade sig ha framfört det till tanzaniska myndigheter. Man vill nu omfördela biståndet så att det i högre utsträckning går till organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.

Det är ofrånkomligt att jämföra med hur biståndet till palestinska myndigheten beslutas, genomförs och utvärderas. Här har vi en mottagare av bistånd som utbildar sina barn att hata judar och Israel, med god hjälp av UNRWA, som vi i Sverige ger miljarder till, utöver pengarna till palestinierna. Det betalas ut miljarder till dömda terrorister och deras familjer. Mahmoud Abbas, palestinska myndighetens ledare, sitter på sitt fjortonde år av ett fyraårigt mandat, det finns inget fungerande parlament och inga fria domstolar, korruptionen är omfattande, antisemitismen sprids som ett gift i hela samhället och medierna styrs av den politiska makten. Så där kan jag hålla på ett tag.

Men det är mycket värre än så. Det är en sak hur Mahmoud Abbas och hans styre behandlar sitt eget folk, inklusive befolkningen i Gaza, men Sveriges och andra blinda eller extremt närsynta bidragsgivares stöd till detta styre gör oss medskyldiga. Detta trots att ett av de bärande argumenten bakom vår regerings erkännande av en stat vid namn Palestina, var att göra palestinierna mer likställda med Israel och att kunna ställa krav på Abbas och hans styre. Detta har dock inte skett. Precis tvärtom.

En god vän till mig i Israel håller tät kontakt med UD, Sida och det svenska generalkonsulatet i Jerusalem. Det senare är ju i praktiken en slags svensk ambassad för palestinierna. När jag skriver tät kontakt menar jag att han ställer frågor om det svenska biståndet och begär ut handlingar av olika slag. Det brukar ta lite tid men till slut får han ut det han begär.

Låt mig ge ett intressant och belysande exempel.

Det visar sig att Sida har skrivit en 20-sidig rapport om vilket resultat biståndet till palestinierna gett. Det är en slags ”halvtidsrapport” för perioden 2015–2019, i praktiken åren 2016–2017, och den presenterades under våren 2018. Inte många har sett eller läst den. Rapporten är intressant och märklig. Det är mycket byråkratiskt snömos av den icke-namngivna skribenten, men det blir tydligt att biståndet handlar mer om politik än stöd som ska utveckla på det sätt bistånd är tänkt att göra.  

Målen med biståndet sägs vara tre:

• Stärkt demokrati samt ökad jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter

• Förbättrad miljö och ökad motståndskraft mot miljöförändringar, klimatpåverkan och katastrofer

• Stärkt privatsektorutveckling

Den absoluta lejonparten av biståndet går till det första målet. Det är också här misslyckandet är mest monumentalt, inte enligt mig utan enligt Sida. Man analyserar inte varför. Trots detta är den centrala slutsatsen i rapporten att det ”inte föreligger något behov av att förändra strategins inriktning eller resultat”. Man slår också fast att ”den israeliska ockupationen fortsätter att utgöra det största utvecklingshindret i Palestina”. Biståndet är alltså politiskt motiverat.

I min nästa Israelkommentar kommer jag att visa hur det svenska generalkonsulatet i Jerusalem agerar. Det är häpnadsväckande.

Det är också här misslyckandet är mest monumentalt, inte enligt mig utan enligt SIDA. Man analyserar inte varför. Trots detta är den centrala slutsatsen i rapporten att det ”inte föreligger något behov av att förändra strategins inriktning eller resultat”.

Läkare på Irland spjärnar emot beslut om fri abort

Folkomröstning. Många läkare på Irland meddelar nu att de inte tänker utföra aborter och vissa vill inte ens hänvisa kvinnor till andra läkare som kan avbryta en...

Oansvarigt att inte vaccinera mot mässling

Ledare En dödlig sjukdom För ganska precis ett år sedan kom ett larm från vårdcentralen Nötkärnan i Bergsjön. Ett av de första fallen i modern tid av mässling hade...
E-tidning
Jerusalem – dåtid, nutid och framtid