Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.
Matteusevangeliet 24:1

Världen idag

Experter: Största medicinska skandalen i modern tid

Det saknas bevis för att könskorrigering minskar självmordsrisken. Det framhöll medicinska experter vid ett riksdagsseminarium och gav exempel på uppenbar desinformation runt frågan om könsdysfori.

Premium · Publicerad 14:50, 19 okt 2019

Det ökande antalet fall av personer – ofta unga – som söker vård och även diagnostiserats för könsdysfori kan beskrivas som en pandemi, menar experter.

År 2001 noterades 12 fall; förra året fick inte mindre än 1 859 personer denna diagnos. Liknande mönster finns i andra delar av världen och ”social smitta” bedöms vara en viktig drivkraft med internet som katalysator.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Vi måste våga tala om sex.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

Sexualiteten har alltid varit ett hett ämne. De senaste årtiondena har dess temperatur däremot ökat så pass drastiskt att vi i dag som ledare, kyrkor och samfund behöver tänka till rejält kring hur vi ska förhålla oss till den i förkunnelse och församlingsliv.

I den här delikata situationen finns det tre stora fallgropar, tre förhållningssätt vi som församlingar kan välja, som var och en på olika sätt skulle få allvarliga konsekvenser.

1. Vi säger något annat än vad Bibeln säger.

Dagens intensiva idiotförklarande av alla som på något sätt talar om ramar, normer, regler, rätt och fel inom sexualiteten, lägger naturligtvis en stark press på kyrkan att ändra sitt förhållningssätt för att inte upplevas föråldrad och mossig. Där föds tendensen att retirera till en betoning av allmänna bibelverser om kärlek, och tydligt undvika de mer specifika om hur denna kärlek ska levas ut.

Djupast sett går detta tillbaka till ett förändrat förhållningssätt till Gudsordet. Så länge vi ställer oss själva i mitten och låter skriften rotera runt oss, kommer vi enbart att leta efter – och acceptera – de bibelord som stämmer överens med hur vi redan har bestämt oss för att saker och ting ska vara.

Men när vi ställer bibelordet i mitten och väljer att själva snurra runt det, kommer vi visserligen inte alltid att ha de enklaste svaren eller de populäraste åsikterna. Men de som sätter oss fria.

Med detta perspektiv kommer vi inte till någon annan slutsats än densamma som hela den världsvida kristna kyrkan grundläggande har haft angående sexualiteten i tvåtusen år: att den är en gåva från Gud, men att forumet för den är äktenskapet mellan man och kvinna.

2. Vi säger rätt sak på fel sätt.

Sexualiteten bär i sig en komplexitet som gör den känslig att tala om. Det krävs en viktig balans mellan Bibelns tydliga budskap och respekten för den enskilde som lika älskad av Gud oavsett sitt sexuella uttryck. Tappar vi den balansen kommer vi att andas mer präktighet och självgodhet än kärlek.

Det kan aldrig försvaras, och det är värt att komma ihåg att samma bibelord som nämner exempelvis homosexualitet som synd, också nämner förtal.

Den grupp av människor som Jesus uttalade sig hårdast om – fariséerna – var den som just präglades av religiös stolhet och gärna pekade finger mot alla utom sig själva.

Jesus själv är vårt största föredöme här. Att han var ”full av nåd och sanning” (Joh 1:14) också när det gäller människor som syndat sexuellt, visar sig så tydligt och vackert i mötet med kvinnan som begått äktenskapsbrott (Joh 8). ”Inte heller jag dömer dig” är nåden, upprättelsen och nystarten. ”Gå, och synda inte mer” är sanningen, tydligheten kring rätt och fel, och att nåden aldrig legaliserar synd.

3. Vi säger ingenting alls.

Detta är fallgropen med högst riskfaktor i dagens frikyrka.

Man har en grundläggande åsikt i frågan men undviker att tala om den, för att slippa negativ publicitet eller undvika element som kan göra att Svensson studsar mot tron.

Därför retirerar man till tystnad på de kristna konferenserna och gudstjänsterna, eller reducerar ämnet till panelsamtal utan ställningstaganden, där alla åsikter lyfts men ingen högre än någon annan.

Det förhållningssättet kommer inte att bygga något annat än en skadlig svaghet i församlingens framtid. Inte minst i dess nästa generation som ska försöka navigera mitt i en stormvind av sexuell liberalisering, men lämnas helt utan vägledning, och utan en sanning som trots sin otidsenlighet ändå bär kraften att producera verklig frihet.

Vi måste våga tala om sex. Tala sanning. Tala i nåd. Tala med respekt. Tala i kärlek. Men tala.

Det krävs en viktig balans mellan Bibelns tydliga budskap och respekten för den enskilde som lika älskad av Gud oavsett sitt sexuella uttryck.

AF-kaos drabbar de funktionsnedsatta

Nyhet Arbetsmarknad. De har oftast svårast att få jobb. Men kaoset på Arbetsförmedlingen har medfört att nästan tusen personer färre med funktionsnedsättning får hjälp... onsdag 13/11 08:03

Antisemitiska böcker säljs till svenska skolor

Skolpersonal i Östhammars kommun blev bestörta när de upptäckte att de fått antisemitiska och islamistiska läroböcker i persiska, genom den stora läromedelsdistributören LäroMedia. ”Israel och judar kallas ’Satan’”, skriver kommunen till Skolverket.

Nyheter · Publicerad 09:37, 14 nov 2019

Den som först reagerade var kommunens enhetschef för moders­måls­enheten, Zacharias Fjellander, som anade oråd när han bläddrade igenom de persiska böcker från Iran som de hade fått, och såg bilder på Ayatollah Khomeini, soldater och beväpnade barn.

– Så jag ringde en kompis som kan persiska och så träffades vi. Han hade haft de här gymnasieböckerna själv och kände genast igen dem. Han sade: ”Oj, oj, det här är inte okej!”, berättar Fjellander.

Efter en del översättning kunde de konstatera att det fanns både antisemitiska och islamistiska påståenden i de iranska böckerna. På en av gymnasieböckernas förstasida ska det finnas ett citat från Ayatollah Khomeini med lydelsen: ”Om alla kulturer följer islamisk kultur och alla grupper blir muslimer, då kan ingen skada oss.”

I en annan gymnasiebok ska Israel kallas för ”Satan”, både i poetisk och förklarande text, och ungdomar uppmanas att gå in i kampen mot judarna.

– Jag var inte förvånad på ett sätt, eftersom jag vet att det finns problem med antisemitism och radikal islamism i regionen, men samtidigt förskräckt. Det var ändå en väldigt obehaglig känsla, särskilt när jag förstod att det här kan finnas på flera skolor i Sverige, förklarar Fjellander.

Det visade sig också att den personal som hade gjort beställningen inte kände till innehållet i just de här böckerna. Efter att Fjellander kontaktat sina chefer, bestämde de sig för att skriva till både LäroMedia och Skolverket för att de skulle kunna ta till åtgärder.

– Det här står ju så i strid med skolans värdegrund. Svensk skola ska ju vara konfessionslös, konstaterar Fjellander.

LäroMedias Pär Larsson berättar att de agerade omgående när de fick informationen från Öst­hammars kommun.

– Det vi kan göra när vi får vetskap om sådant här, är att vi kan gå in och spärra artiklarna så de inte är beställningsbara, och det gjorde vi samma dag, konstaterar han.

Han förklarar vidare att LäroMedia, som distributör, inte har möjlighet att granska all modersmålslitteratur.

– Vi censurerar ju inte i grund och botten, och vi har inte kunskapen om vad som står i alla de här böckerna. Vi kan ju inte språken, konstaterar han.

Larsson har dock varit i kontakt med den underleverantör som LäroMedia i sin tur fått de aktuella böckerna från – det Göteborgsbaserade Khayyem Books, som enligt Larsson importerar mycket böcker från andra länder som svenska skolor efterfrågar.

– Vi har pratat med honom att de måste ha en granskande roll att inte ta in böcker som inte är lämpliga för svensk skola, säger Larsson.

Trots att det nu har gått ett par veckor sedan deras samtal, konstaterar Larsson att de böcker som LäroMedia spärrat fortfarande ligger ute till försäljning på Khayyem Books egen webbsida.

– Jag rekommenderade honom starkt att ta bort dem från hans utgivning, men det är ju något som är upp till honom, säger Larsson.  

I ett svar på Öst­hammars kommuns skrivelse till Skolverket, konstaterar verkets upplysningstjänst att läromedel självklart ska överensstämma med läroplaner, kurs- och ämnesplaner, men att detta är skolornas egna ansvar.

Skolverkets talesperson svarar också att de tar till sig Öst­hammars synpunkt att de bör informera Sveriges skolor om behovet av att kontrollera undervisnings­materialet i modersmål.

Från Östhammars kommuns sida är man inte nöjda med Skolverkets svar.

– Vad vi är besvikna på är att det här är ett passivt, vagt, intetsägande svar. Det är ju Skolverkets ansvar att ta det här vidare. Det är beklagligt att det inte sker någon kontroll centralt, säger Fjellander.

I en skriftlig kommentar till Världen idag förklarar Skolverkets presschef, Mattias Ragert, att det är flera decennier sedan regering och riksdag beslutade att statligt godkännande av läromedel skulle upphöra.

– Skolverket har alltså inget mandat att agera mot enskilda läromedel. Om vi ska få det, behöver regering och riksdag besluta att vi ska ha den rollen, skriver han.

Världen idag har sökt Khayyem Books för en kommentar, men har vid pressläggningen ännu inte fått svar.

Jag var inte förvånad på ett sätt, eftersom jag vet att det finns problem med antisemitism och radikal islamism i regionen, men samtidigt förskräckt. Det var ändå en väldigt obehaglig känsla, särskilt när jag förstod att det här kan finnas på flera skolor i Sverige.

Svenske statsministern Olof Palme (t h) var en av de första västledarna som öppet anklagade israelerna för nazism, samtidigt som han med öppna armar välkomnade PLO-ledaren Yassir Arafat till Sverige. Foto: Bertil Ericson/TT

Om 68-rörelsen och EU:s relationer med Israel

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

I år har det gått sextio år sedan Europeiska gemenskapen och staten Israel slöt diplomatiska förbindelser. Att detta jubileum närmast gått spårlöst förbi har sina orsaker. Misstron mellan Europa och Israel är alltjämt stor och kan inte trollas bort av ett minnesår.

Ändå är det omöjligt att tänka sig en judisk stat utan Europa. Det var i Europa som tanken på en judisk stat först fick luft under vingarna, efter att den ungerske journalisten Theodor Herzl kallat samman till den första sionistkongressen i Basel, Schweiz, 1897.

Det skulle visserligen dröja ytterligare tjugo år innan regeringen i London utlovade stöd för ett judiskt nationalhem i mandatet Palestina, men när denna brittiska befästelse, under fredskonferensen i Sanremo, Italien, 1920, blev en del av folkrätten, hade grunden till en framtida judisk stat lagts. Grunden lades i Europa.

Men bilden av Europa som format det judiska folkets öde blir inte komplett utan att man även nämner Auschwitz-Birkenau, Buchenwald, Treblinka, Dachau, Theresiestadt, Bergen-Belsen etcetera. Det var i dessa dödsläger som ödet för miljontals judar beseglades av tyska bödlar, ofta i nära samarbete med den lokala befolkningen.

När de diplomatiska relationerna mellan den nya Europeiska gemenskapen (EG) och Israel etablerades 1959, hade det knappt gått fjorton år sedan nazisternas sista koncentrationsläger hade stängts i Europa. I både Europa och Israel ville man bygga en gemensam framtid i fred och trygghet.

Men det historiska minnet är kort. Som Tomas Dixon skriver i sin utmärkta bok Israel och hela världens framtid så förändrades relationerna mellan Israel och EU snabbt under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. Förändringen hade ingenting med folkrätt att göra, utan var i stället ett utslag av den så kallade 68-våren.

Konsekvenserna av denna studentrevolt har beskrivits ingående i denna tidning och behöver inte upprepas. Men ibland har man glömt hur genomgripande konsekvenserna var även angående synen på Israel. 

På samma gång som studentrevolten ville rasera traditionella borgerliga värderingar inom samlevnad och familjeliv, ville man även skrota geografiska och moraliska gränser. ”Imagine there are no countries and no religion, too” sjöng John Lennon, och studentrevolutionärerna höll med.

Synen på Israel kom därför att präglas negativt i dubbel bemärkelse eftersom den var ett uttryck för såväl nyspirande nationalism som gammal gudstro.

När Otto von Bismark under 1800-talet hade förklarat judarnas historia som det yttersta beviset för Guds existens, hotade således den judiska statens nyfödelse att omkullkasta 68-rörelsens vision om en ny värld, där det varken fanns några geografiska gränser eller någon gud. Israel var stötestenen.

Det var i kölvattnet av denna ung­doms­revolt som även EU:s inställning till staten Israel skulle komma att omdefinieras. Samtidigt som Israel i början av sjuttiotalet av Sov­jet­unionen och dess allierade anklagades för rasism på FN-nivå, bytte även Europa sida.

Efter Yom Kippur-kriget 1973 ställde man sig bakom Arab­för­bundets krav på israeliskt tillbakadragande till 1949 års gränser, trots att förbundets målsättning från första början hade varit densamma som för Hitler. Men när Hitler ville förinta det judiska folket nöjde sig Arabförbundet med att förinta den judiska staten.

I bakgrunden fanns naturligtvis även arabländernas oljevapen, men i grunden handlade det om en ideologisk kursändring som framför allt drabbade Israel. Mindre än trettio år efter att röken från de sista gasungnarna i Europas koncentrationsläger hade skingrats, anklagades de judar som hade överlevt infernot – och mot alla odds lyckats bygga upp en egen judisk stat – för rasism och nazism!

Bakom kritiken stod framför allt den nya vänstern. Svenske Olof Palme var för övrigt en av de första västledarna som öppet anklagade israelerna för nazism, samtidigt som han med öppna armar välkomnade PLO-ledaren Yassir Arafat till Sverige.

Alltsedan 1973 kan EU:s relationer till staten Israel närmast betecknas som schizofrena. På det officiella planet värnar man gärna ett nära samarbete, men i grunden ser man fortfarande Israel som det stora hindret till fred i Mellanöstern.

Samtidigt som man ser genom fingrarna med (och ekonomiskt stöder) palestinsk uppvigling till hat och terrorhandlingar, vill man göra livet svårt för den judiska staten, bland annat genom att ursprungsmärka varor från de omtvistade territorierna och indirekt uppmana till bojkott i stället för att stödja ekonomiskt samarbete mellan israeler och araber.

Det europeiska projektets huvudmål är inte längre att försvara det judiska folket mot en ny undergång – exempelvis genom att hindra Iran att skaffa kärnvapen – utan att egenhändigt försöka skapa fred i regionen, men på palestiniernas villkor.

När EU-kommissionen inkommande månad inleder en ny femårsperiod finns det därför ingenting som tyder på att den nya utrikespolitiska linjen med spanske socialisten Joseph Borrell (född 1947) i spetsen skulle förändras. Borrell representerar i allra högsta grad 68-generation och har som spansk utrikesminister drivit linjen av ett erkännande av en palestinsk stat.

Vill man hoppas på förändring bör man i stället rikta blickarna till nästa generation. Nyligen krävde tyska regeringspartiet CDU:s ungdomsförbund att Tyskland omedelbart ska flytta sin ambassad till Jerusalem. Kravet har en naturlig motivering: Israel har lika stor rätt som Tyskland att bestämma sin egen huvudstad, resonerade de tyska ungdomarna.

Senast om tjugo år är denna årsklass i regeringsställning. Förhoppningsvis firas därför nästa viktiga milstople mellan EU och Israel under mera gynnsamma förhållanden.

Mindre än trettio år efter att röken från de sista gasungnarna i Europas koncentrations-läger hade skingrats, anklagades de judar som hade överlevt infernot – och mot alla odds lyckats bygga upp en egen judisk stat – för rasism och nazism!

Kämpa för ett bibliskt miljöansvar

Tro och Liv Klimathot. När svenska folket får klimatångest och oroas över klimatfrågan och framtiden, har vi som kristna ett bibliskt budskap att förmedla om förvaltarskap.... tisdag 12/11 00:00

Första signalen är mottagen efter magisk rymdpassage

Vardag För ett år sedan tog den amerikanska rymdsonden Voyager 2 klivet ut i den ”riktiga” rymden. Nu har sonden skickat tillbaka den mest detaljerade... måndag 11/11 08:00

Hon blev Bolivias president – med en bibel i handen

Med en bibel i handen utropade sig högerpolitikern Jeanine Áñez på onsdagen till tillfällig president i Bolivia, med löfte om att utlysa val så fort det blir möjligt.

Nyheter · Publicerad 16:47, 13 nov 2019

Jeanine Áñez, som är vice talman i Bolivias senat, stod enligt konstitutionen näst på tur att ta över, då både den tidigare vicepresidenten och senatsledaren lämnat sina ämbeten i samband med Morales avgång.

Då ledamöterna från Morales socialistparti Mas, som har majoritet i kongressens båda kamrar, bojkottade omröstningen, var senaten långt ifrån beslutsför.

Trots det utropade sig Áñez inför en närmast tom senat till övergångspresident. Hon fick senare stöd av landets författningsdomstol, som hänvisar till en tolkning av konstitutionen.

Vid hennes sida syntes bland annat borgmästaren i La Paz, Luis Fernando Camacho, som blivit en stor hjälte i oppositionsrörelsen efter att i början av förra veckan – trots stora risker – rest till huvudstaden. Detta för att personligen överlämna till president Morales dels en bibel, dels ett brev med krav på presidentens avång.

Samtidigt som Áñez utropades till president hördes hur polisen i närheten sköt tårgas för att försöka skingra protester från sympatisörer till Morales, rapporterar nyhetsbyrån Efe. Den tidigare vänsterledaren lovade samtidigt att ta strid för sin sida från Mexiko, dit han gått i exil efter att ha avgått i vad han beskriver som en kupp.

Militären har skickats ut på gatorna för att bistå polisen i att möta de protester som blossat upp efter Morales avgång i söndags. Redan har sju människor dödats i oroligheter, varav fyra efter att ha blivit skjutna, uppgav myndigheter på tisdagen.

Oroligheterna bröt ut efter det omstridda valet den 20 oktober som vanns av Morales men som oppositionen hävdat präglades av fusk. På söndagen fick de rätt av den panamerikanska samarbetsorganisationen OAS som meddelade att de, i sin undersökning av valet, funnit tydliga tecken på manipulation.

Senare samma dag valde Evo Morales att kliva ner från presidentposten efter att militären uppmanat honom att avgå.

Richard Dawkins, brittisk biolog, författare och ateist, menar att det är en dålig idé att avskaffa religionen. Foto: Janerik Henriksson/TT

Nu är det upp till bevis för andra livsåskådningar

Ledare · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

Världens mest kände ateist, Richard Dawkins, skapade nyligen stora rubriker. Det har han för övrigt kontinuerligt gjort sedan 1986, då hans bok Den blinde urmakaren först publicerades. Rubrikerna har konsekvent handlat om Dawkins kritik av Gud och allt vad religion heter.

Med bitsk ironi och slagfärdiga sarkasmer har Dawkins fört sin kamp mot religionerna och med sin effektiva retorik har han länge varit de nya ateisternas främsta talesperson.

Men den här gången var det annorlunda. En intervju i tidningen The Times har – till allas förvåning – rubriken: ”Att avsluta religionen är en dålig idé, säger Richard Dawkins”.

Han menar nu att om religionen avskaffas skulle människor kunna känna sig fria att göra dåliga saker, eftersom Gud inte längre ser dem.

Om den individuella människan är alltings mått – som den sekulära humanismen som Dawkins företräder hävdar – då innebär det att det saknas förpliktigande måttstockar!

Det är en välkommen insikt. Om vi förnekar Gud, blir moral enbart en följd av evolutionära processer och social betingning. Därmed förlorar den sin objektivitet och sin tyngd. Det blir som den situation som Domarboken beskriver, efter Mose och Josuas död, då relativism och kaos rådde i landet: ”Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt” (Dom 17:6 och 21:25).

Dawkins uppvaknande på denna punkt illustrerar ett fenomen som följt oss under lång tid. Många vill avskaffa Gud och menar att det kan man göra utan att det behöver få några dramatiska följder. Det mesta i det mänskliga livet ska bara fortsätta som förut, tänker man, men nu lyckligt befriat från Gud.

Många filosofer har sett annorlunda på saken. Jean-Paul Sartre, den ateistiska existentialismens galjonsfigur, talar med ironi om människor som menar att ”ingenting ska behöva ändras för att Gud inte existerar”.

Och han fortsätter: ”Existentialisten, däremot, anser att det är mycket hindersamt att Gud inte finns, ty med honom försvinner varje möjlighet att leta efter några värden i en andlig himmel: det kan inte längre finnas någonting gott a priori, eftersom det inte finns något oändligt och fullkomligt medvetande som kan tänka sig det … Om Gud inte existerar är i själva verket vad som helst tillåtet” (ur Sartres bok Existentialismen är en humanism).

Ofta finns det en eftersläpning vad gäller idéer och deras konsekvenser. Det tar tid för tankar att slå rot, bära frukt och få ordentligt genomslag. Så har det varit med människovärdestanken, att alla människor är skapade till Guds avbild och därför bär en inneboende värdighet.

Samma process förekommer också åt andra hållet, när idéer avvecklas. Den västerländska kulturen har nu allt tydligare avvisat Gud, men haft lyxen att kunna leva med de positiva frukter som följt av just den kristna tro man vill avvisa. Men inte för alltid.

Det tidigare kristna Europa är i dag som en plockad blomma, vars rötter tappat kontakten med den näringskälla som tidigare utgjort dess liv. Nu inser till och med Richard Dawkins allvaret i situationen och erkänner att hans egen ateism inte kan ersätta kristen tro.

Den sekulära humanismen har alltför länge surfat på det kulturbygge som vilat på Bibelns undervisning och man har kunnat ta frukterna av gudstron för givna – samtidigt som man motarbetat just den tron.

Det går inte längre, den tiden är förbi. Nu är det skarpt läge. Nu är det upp till bevis för de olika livssynsperspektiven att på egna meriter visa vägen framåt.

Det har vi som kristna verkligen inga invändningar mot.

Den sekulära humanismen har alltför länge surfat på det kulturbygge som vilat på Bibelns undervisning och man har kunnat ta frukterna av gudstron för givna – samtidigt som man motarbetat just den tron.

Frölundas Karl Stollery berättar om sin kristna tro i GT. Här spelar han i en match mot Leksands IF tidigare i höst. Foto: Ulf Palm/TT

Frölunda-stjärna om tron: ”Ber alltid före matcherna”

I en intervju i GT berättar Frölunda hockeys nye back Karl Stollery om sin kristna tro. Den kanadensiske spelaren kallas i artikeln för en nyckelfigur i laget, som vunnit många matcher denna höst. Stollery säger bland annat att han brukar be innan matcherna.

Nyheter · Publicerad 14:55, 13 nov 2019

Det var i våras som Karl Stollery presenterades som nyförvärv inför säsongen och efter 16 omgångar är han den spelare som haft mest speltid i hela laget.

– Det har varit en bra inledning på säsongen. Det har varit kul att spela mycket, det uppskattar jag. Jag vill vara en kille som ska kunna spela tunga minuter och vara användbar i alla möjliga olika situationer. Men samtidigt har vi en väldigt bra grupp här, jag tror att alla är kapabla till att ha stora roller. Bredden i det här laget är riktigt bra och en stor anledning till att vi har vunnit många matcher, säger han till GT.

Karl Stollery har vuxit upp i ett kristet hem. Han gick i söndagsskolan och hans mamma läste Bibeln för honom.

– Jag har sprungit runt och letat efter kyrkor i varje stad där jag spelat under min hockeykarriär. Att umgås med kristna människor har varit en stor del av mitt liv. Och det är ett sätt att lära känna folk utanför hockeyn också, vilket har varit bra för mig. Nu har man lärt känna folk över hela världen som delar ens synsätt och värderingar.

Ibland får han frågor om sin tro från andra spelare i laget och han hoppas på att kunna få med någon av dem till kyrkan.

I laget finns två andra nord­amerikanska spelare som också är kristna, Ryan Lasch och Rhett Rakhshani. De tre går ibland tillsammans till kyrkan och möts efter träningar för att dela sin kristna tro med varandra.

– Det har varit häftigt. Vi har några kristna i laget som har det som en stor del av sitt liv. Att ha tre i samma lag som ser det på samma sätt är speciellt, säger Stollery och fortsätter:

– Vi tycker alla att det ger perspektiv på vad som är viktigt. Livet handlar inte bara om hockey, det finns många saker som betyder desto mer.

Karl Stollery förklarar att många nordamerikanska lag har en pastor som kommer och ber för dem som vill, något som både han, Lasch och Rakhshani har använt sig av.

Stollery brukar även be till Gud i hockeyrinken.

– Det kanske inte är många som märker det, men före matcher brukar jag alltid be. Jag vill tacka Gud för möjligheten att få spela ishockey och jag ber för välmående och trygghet, säger han.

Jag har sprungit runt och letat efter kyrkor i varje stad där jag spelat under min hockeykarriär.

Så matas fåglarna rätt

Vardag Skippa det traditionella fågelbordet och satsa på rena frön – tiden för att mata fåglarna närmar sig. Här är expertråden för hur du serverar fåglarna... fredag 8/11 10:00

Kännetecknande för messiansk judendom

Serie Messiansk judendom (del 3/4) Messianska judar kallar sig inte kristna. Orsaken är allt negativt i historien som kommit att förknippas med ordet ”kristen” i judisk miljö. Liknande... torsdag 7/11 00:00

Den spanska politiken verkar ha gått i baklås

Nyhetskommentar · Publicerad 00:00, 13 nov 2019

Regeringsfrågan är lika oklar som tidigare i Spanien efter söndagens nyval. Detta trots påtagligt starka högerframgångar för två värdekonservativa partier – dels kristdemokratiska Partido Popular (Folkpartiet) PP och dels dess nationalkonservativa och migrationskritiska utbrytarparti sedan 2013, Vox (latin för röst).

Bakom grundandet av Vox finns missbelåtna kristdemokrater över att moderpartiet PP aldrig infriade vallöftet om en mer fosterbeskyddande lagstiftning än den abortliberala socialisterna infört.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Därför biter första kylan mest

Vardag Kölduppfattning. November. Minus en grad och du fryser. Men i mars känns samma temperatur inte alls lika kylig. Det beror på kroppens egen termostat. onsdag 6/11 10:00

Israelisk polis fick stänga av en väg mellan Ashdod och Tel Aviv efter att en raket avfyrad från Gaza slaget ner. Även andra vägar uppges ha träffats av raketer i landet där skolor och arbetsplatser tvingades att stänga av säkerhetsskäl. Foto: Ariel Schalit/AP/TT

Raketregn över Israel fortsätter

Israel har inte haft en så hög militär beredskapsnivå sedan 2014, rapporterar Jerusalem Post sedan det under tisdagen skickats över 200 raketer från Gaza. Bakgrunden är att Israel dödat en terrorledare inom Islamiska jihad.

Nyheter · Publicerad 10:48, 13 nov 2019

En stor del av det israeliska samhället stängde ner under tisdagen på grund av den eskalerande situationen på Gaza. Hundratusentals elever på skolor och universitet fick stanna hemma, arbetsplatser stängde och transporter ställdes in. Större folksamlingar förbjöds av militären, och israeler boende i särskild fara för raketnedslag uppmanades hålla sig nära skyddsrum.

Efter sex timmar av relativt lugn återupptogs raketattackerna från Gaza tidigt under onsdagen. Samtidigt ska Israel ha slagit ut en raketavfyrningsbas på morgonen och därmed dödat två personer från Islamiska jihad.

Den israeliska militären, IDF, uppger att omkring 90 procent av rakterena har fångats upp av Israels försvarssystem, Iron Dome, men att många också når in i Israel och orsakar stor skada. Hem har direktträffats och mer än 40 personer har förts till sjukhus.

En åttaårig flicka ska enligt Jerusalem Post ha kollapsat när hon sprang för att söka skydd från raketer i staden Holon söder om Tel Aviv. Flickan fördes till sjukhus och hennes tillstånd beskrivs som allvarligt.

Avfyrandet av raketer mot civilbefolkning är ”helt oacceptabelt och måste omedelbart stoppas”, menade EU:s talesperson i ett uttalande, som även Sveriges utrikesminister, Ann Linde (S), spred på Twitter.

En snabb de-eskalering ”är nödvändig för att skydda liv och säkerhet för palestinska och israeliska civila”, menar EU, som står bakom Egypten som nu medlar mellan parterna.

Från palestinsk sida uppmanas Israel att avsluta sin ”aggression mot vårt folk i Gaza”. Orden kommer ifrån premiärminister Mohammad Shtayyeh.

De massiva raketattackerna från Gaza tog sin början efter att Israel i en riktad attack tidigt på tisdagsmorgonen dödat Baha Abu al-Ata, en högt uppsatt ledare inom terrororganisationen Islamiska jihad. Enligt Israel är al-Ata hjärnan bakom en rad terrordåd och attacker mot israeler den senaste tiden, och han ska även ha planerat flera kommande terrordåd.

Såväl Islamiska jihad som terrorgruppen Hamas har i uttalanden därefter aviserat ”gruvlig hämnd”, något de intensiva raketangreppen mot Israel är ett uttryck för. Enligt uppgifter är det dock Islamiska jihad som hittills stått bakom beskjutningen, då Hamas ännu försöker hålla sig utanför i ett försök att undvika fullskaligt krig.

IDF har meddelat att man nu förbereder sig för flera dagars stridande.

– Israel kan komma åt alla dem som riktar attacker mot Israel, sade premiärminister Benjamin Netanyahu i ett uttalande under tisdagen.

– Terrorister tror att de kan attackera civila och gömma sig bakom civila. Vi har visat att vi kan attackera terrorister och åsamka civila minimal skada. Vem som än tror att de kan angripa oss utan konsekvenser har fel. Om ni attackerar oss kommer vi att attackera er.

Så går du i skogen under jaktsäsongen

Vardag Sugen på att plocka svamp, njuta av höstens starka färger och kanske ta med hunden ut på långpromenad? Jaktsäsongen på både älg, hjort, rådjur och... tisdag 5/11 10:00

Skolverket öppnar upp för godtycklighet och osäkerhet

Om språket ska dräneras på bibliska referenser förloras mycket av svensk litteraturförståelse. Därtill kräver en framtid i en globaliserad föränderlig värld goda kunskaper om den egna kulturen och religiösa kontexten, skriver pingstledaren Daniel Alm.

Debatt · Publicerad 00:00, 13 nov 2019

Vi kan tycka vad som helst om vårt lands kulturella och religiösa historia, men vi kan inte förneka den. Ändå är det just detta som Skolverkets förslag till nya kursplaner riskerar att göra.

Det finns ingen bok som präglat den västerländska civilisationens uppbyggnad, kultur och vägledning i mänskliga relationer som Bibeln. Givetvis kan man ha olika uppfattningar om dess positiva eller negativa inverkan, men dess betydelse kan inte förbises.

Vårt rättsmedvetande hämtar sin primära rot i tio Guds bud. Den gyllene regeln förmedlad i Bergspredikan är en grundbult i vår moraluppfattning.

Om språket ska dräneras på bibliska referenser, vilket förslaget riskerar att göra, förloras mycket av svensk litteraturförståelse. Sara Lidman, Torgny Lindgren, Göran Tunström och Selma Lagerlöf är bara några av våra klassiska författare som läses bäst med basal bibelförkunskap. Ett modernt exempel är Niklas Rådström, som gav ut Boken år 2013, en roman utifrån bibeltexter.

Författaren Stig Claesson hade antagligen fel, enligt Skolverket, när han skrev: ”De tio budorden är kanske vårt viktigaste arv.” Kanske det är ointressant i framtiden att förstå vad ett ramaskri, jota eller ”springa som ett jehu” kommer ifrån.

Sekularismen håller på att övertas av ateism med en bedrövlig fumlighet när det gäller vårt lands kristna rötter. Ateism är inte detsamma som sekularism; ateism är också en livs­åskådning, precis som den kristna. Jag är för en sekulär stat och en skola som inte predikar, men de förslag som nu läggs i allt raskare takt inom många områden har en underton av negativ religionssyn.

Detta framstår närmast pinsamt vid en global utblick.

Skolverkets nya kursplaner framstår tveksamma i ljuset av Läroplanen (Lgr11), som fastställer att skolans värdegrund ska förmedlas i ”överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Dessa referenser behöver grundläggas tidigt för att kunna utgöra värdegrunden.

Men i stället försvinner hänvisningen till Bibeln och andra urkunder i kursplanen för religion i årskurs 4–6. När Skolverket dessutom listar de tre abrahamitiska religionerna i fel ordning, undrar jag hur det är med kunskapen på Skolverket.

Jag blir inte tryggare när stor­makts­tiden som begrepp försvinner och det endast ska talas om Öster­sjö­väldet. Den minst 800 år gamla Bibeln Codex Gigas, som svenska armén beslagtog i Prag, kan inte med den bästa vilja kopplas till Östersjön. Lika lite som kalabaliken i Bender.

Skolverket öppnar för kritik när exemplifiering med ”nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition” försvinner från lågstadiets kursplan i musik.

Det är ingen tröst när Skolverket försvarar sig med att det som raderas är sådant som ändå ”lärarna vet”. Tvärtom skapar det frågor. Om det är något underförstått som inte ska skrivas ut, vad händer när någon inte förstår eller vill förstå det? Kan Skolverket säkerställa att det inte blir olika tillämpningar och betoningar i undervisningen mellan enskilda skolor?

Kursplaner måste garantera lika villkor för eleverna, inte öppna för godtycklighet.

Kulturell rotlöshet skapar förvirring och rädsla. En framtid i en globaliserad föränderlig värld kräver goda kunskaper om den egna kulturen och religiösa kontexten. Först när jag vet vem jag är kan jag lättare relatera till andra, och då kan friktionsfria möten uppstå mellan svenskar och invandrare. Det är min erfarenhet som pingstpastor.

Skolverkets förslag riskerar att skapa otydlighet och osäkerhet, dessutom med kulturell och språklig fattigdom som följd.

Jag är för en sekulär stat och en skola som inte predikar, men de förslag som nu läggs i allt raskare takt inom många områden har en underton av negativ religionsyn.
Senaste numret
Mest lästa just nu

Be för ledare utvalda av Gud

Bönekrönika Böneskolan (del 39) Vi behöver be för våra ledare i Sverige. Framför allt behöver vi be för det andliga ledarskapet i vårt land. Alla pastorer, förkunnare, evangelister,...

Kämpa för ett bibliskt miljöansvar

Tro och Liv Klimathot. När svenska folket får klimatångest och oroas över klimatfrågan och framtiden, har vi som kristna ett bibliskt budskap att förmedla om förvaltarskap....