Vart går Dagen?

Alltsedan Världen idag startade för snart sju år sedan har relationen mellan oss och tidningen Dagen varit föremål för diskussion och kommentarer. En del har menat att vi konkurrerat med Dagen och att detta på sikt är av ondo, några har föreslagit en sammanslagning av de två tidningarna.
Vår egen uppfattning och linje har alltid varit klar: vi ser Dagen och Världen idag som två röster i en viktig opinionsbildning. Vi ser oss själva som en förstärkning av den kristna samhällsdebatten, som en frontförlängning där de två tidningarna tillsammans kan täcka in en större del av samhället och ge fördubblad uppmärksamhet åt det kristna livet i Sverige.
Vi har alltid strävat efter goda personliga relationer till våra kollegor på Dagen. Vi har, med något enstaka undantag, aldrig kritiserat eller ifrågasatt Dagen, även om vi ibland har varit undrande inför den nyhetsvärdering som tidningen gjort.

Men den stund har kommit då vi måste ställa frågor kring Dagens inriktning. Dagen har under den senaste veckan, i papperstidningen och i nätupplagan, publicerat personliga inlägg som kräver en förklaring. Det gäller för det första krönikor av dels nyhetschefen Andreas Nilsson, dels webbredaktören Emanuel Karlsten, som båda starkt ifrågasätter den Jesusmanifestation som svensk kristenhet nu samlar sig till och som Dagen står i ledningen för. Nilsson och Karlsten tycker att upplägget är fel, man borde satsat på sociala insatser typ bjuda på bullar i stället för gudstjänster.
Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund har försvarat sina medarbetares rätt att offentligt kritisera tidningens eget arrangemang. Men är ett sådant beteende verkligt försvarbart? Det är en sak att framför kritiska synpunkter internt, men har Dagens medarbetare verkligen rätt att via tidningens kanaler kritisera ett stort ekumeniskt arrangemang, där många av tidningens läsare är engagerade?