Vad talman, statsminister legitimerar

Två ämbeten – och personer – borde hamna i särskilt strålkastarljus: den roll i Stockholm Pride landets statsminister och regeringschef Ulf Kristersson (M) tillsammans med riksdagens talman Andreas Norlén (M) inlät sig att spela.

Talman Norlén (M) är efter kungen och kronprinsessan högst i officiell rang i att representera riket. Nu drog han sig inte för att inviga den sexualpolitiskt ultraliberala och värderingsmässigt djupt kontroversiella Prideveckan – som har programpunkter kring drogliberalism, bejakande av våld kopplat till sex, opinionsarbete för att legalisera sexköp och sexualisering av barn, något större och etablerade media ständigt undviker att ta upp.

Statsminister Kristersson (M) är landets främste och mäktigaste politiske företrädare. Nu valde han att klä balkongerna i tjänstebostaden Sagerska palatset med den sexualpolitiskt djupt symboliska Pride-flaggan och allt familje- och normupplösande den står för.

I stället borde talmannen och statsministern, likt KD-ledaren Ebba Busch, kunnat haft det goda omdömet att välja att göra något annat – och utebli.