Ropa till mig, så ska jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.
Jeremia 33:3

Världen idag

Tystnadens pris

Opinion · Publicerad 00:00, 22 apr 2013

När Omar Mustafa under S-kongressen valdes in i partistyrelsen gick det så fort att ingen hann diskutera om det var lämpligt. Sex dagar senare tvingades han avgå. Det som var tänkt som valvinnande drag bland muslimer blev motsatsen.
 Hur kunde det gå så illa? Svaret är att partiet har en förlegad organisationsstruktur som bygg­des upp när Sverige var homogent och alla kom ur samma kultur och tradition och i stort sett hade samma livsmål och drömmar. Då kunde olika personer i hög grad vara utbytbara med varandra.
Så ser inte Sverige ut i dag. Den etniska mångfalden är stor och eftersom integrationspolitiken inte syftat till assimilation, som i det största och mest framgångsrika invandrarlandet USA, råder en stor oklarhet om var gränsen för det acceptabla går. Är det okej att Stockholms moské sprider kassettband med judehat, så som radions Kaliber avslöjade 2006? Justitiekansler Lambertz ansåg att det var okej eftersom hatet var att betrakta som ”fältrop i en väpnad konflikt i fjärran”.
 
Omar Mustafa är ordförande i Islamiska förbundet som driver Stockholms moské. Han har bjudit in talare som har framfört grovt rasistiska budskap och på Facebook ”gillar” han Muslimska brödraskapets chefspredikant Yusuf al-Qaradawi som hyllar Adolf Hitler.
Kristna socialdemokrater försvarar detta beteende, som, om etniska svenskar framfört dem, skulle de bli utslängda från alla etablerade platt­formar inom politik, kultur och samhällsliv. Man menar att det tar tid för nya svenskar att lära sig värderingar som är norm här i landet. Att avkräva att muslimer lever upp till våra värderingar är ”provinsialism”, enligt Peter Weiderud (S).
 
Men ska vi i mångkulturalismens namn tolerera dem som är intoleranta? Det som rör till saken extra mycket för S är att Mona Sahlin och Håkan Juholt tillämpade nolltolerans mot Sverigedemokraterna och vägrade delta i tv-debatter där sådana företrädare fick delta. Weiderud intar exakt motsatt ståndpunkt och har inget emot att bjuda in talare som sympatiserar med nazismens förintelsepolitik.
Naturligtvis ska man diskutera med alla, inte minst ta chansen att säga emot. Men den för S avgörande frågan är om man inte bara ska föra dialog, utan också i sin egen partiledning välja in sådana företrädare och göra dem till sina? Detta är ju kärnan i skandalen. Men den rå­gången verkar ingen tänkt på.
Oviljan att problematisera integrationen och dess konsekvenser omöjliggör beredskap att hantera viktiga värderingsfrågor. Social­demokraterna betalar nu priset för sin tystnad.

Dick Erixon
debattör och bloggare

Bönefrukost i Bryssel ger inspiration för Sverige

Ledare 480 politiker och andra kristna ledare – därav även ett antal från Sverige – var i onsdags morse... fredag 9/12 00:10

Tågkaos och samhällets skörhet

Ledare Tågresandet från Uppsala och söderut i landet slogs helt ut under onsdagskvällen, detta till följd... fredag 9/12 00:00