Den senaste tiden har det diskuterats försäljningar av gamla frikyrkor i Stockholms innerstad. I de senaste fallen har det handlat om gamla metodistkyrkor som nu hör till Equmeniakyrkan. Metodistkyrkan St Paul som nu är till salu, är intressant för där rapporterades det första offentliga tungomålstalandet 1907, något som då uppmärksammades av Dagens Nyheter på förstasidan.
Den svenska frikyrkligheten växte fram från 1840- och 50-talet och framåt. Den första breda rörelsen var EFS som aldrig blev en verklig frikyrka, utan som alltid har varit en rörelse inom Svenska kyrkan. Baptisterna startade 1848 som en liten och förföljd rörelse men som upplevde en enorm väckelse och expansion under 1870-1880-talen. Frälsningsarmén öppnade eld 1882 och även den rörelsen upplevde en våldsam expansion och framgång under de första årtiondena. Svenska missionsförbundet bildades 1878 och utvecklades till att bli en mäktig folkrörelse. De gamla frikyrkosamfunden utvecklades till att bli frenetiska församlingsplanterare. Baptistkapell, armélokaler och missionshus etablerades överallt, runt om i hela Sverige.
Redan kring förra sekelskiftet uttrycktes oro för att den mäktiga folkväckelsen höll på att stagnera. Många maningar gjordes till bön för Sverige och en ny och fördjupad väckelse. 1907 började pingstväckelsen, först som en förnyelserörelse inom den unga frikyrkorörelsen. Men genom Filadelfia Stockholms uteslutning ur baptistsamfundet 1913 utvecklades pingströrelsen till att bli en egen rörelse utanför de äldre frikyrkosamfunden. Örebromissionen blev också en strömning inom pingstväckelsen.
Frikyrkligheten nådde sin höjdpunkt kring 1940, då cirka fem procent av hela befolkningen var engagerad i en frikyrka. Under trettiotalet nådde missionsförbundet och baptistsamfundet sina högsta medlemsantal. Pingströrelsen är en yngre rörelse och nådde sin medlemsmässiga höjdpunkt under 70- och 80-talet.
Alltsedan 1940 har frikyrkligheten varit på tillbakagång i Sverige. Eftersom tillbakagången har inträffat långsamt är många inte medvetna om hur stor tillbakagången är. Nya väckelse- och förnyelserörelser har blivit kortvariga eller har inte lyckats vända trenden.
Den avgörande frågan i dag är inte att behålla befintliga kyrkor eller samfundsstrukturer. De är endast byggnadsställningar som hjälpmedel för att utföra det egentliga uppdraget, att genom mission och evangelisation bygga upp Kristi kropp som den levande Gudens församling.
Men den svenska folkväckelsen är ett mycket viktigt andligt arv som vi har i dagens Sverige. Samtliga frikyrkor och EFS har sina rötter och sin existens på grund av denna väckelserörelse som helt förändrade Sverige och skakade om och påverkade hela nationen.
Att få tag i vårt frikyrkoarv och dess passion för bön, tro på väckelse, och nit för mission i Sverige, och mycket djärva satsningar på församlingsplanteringar – det är en utmaning för dagens frikyrka. Vi kan titta i vår egen backspegel för att se möjligheterna. I dag finns den största andliga öppenheten bland alla svenskar med icke-europeisk bakgrund. Att nå dem och koppla ihop med dem är en av nycklarna till nästa stora väckelse i Sverige.
Stefan Swärd
twitter.com/stefansward
