En gång i tiden stod kyrkan mitt i byn. Hand i hand reglerade kyrka och stat moder Sveas befolkning och kyrkans uppdrag var att hålla ordning på folk. Vad man skulle tycka om Gud, sexualiteten, äktenskap och annat – där höll kyrkan i taktpinnen. De som inte fogade sig, kunde man skicka ordningsmakten på.
Det var ett trångt samhälle och taket var lågt. Det var inte bara ateisterna som hade det besvärligt utan också de väckelsekristna. Ordningsmakten användes för att transportera bort både baptister och missionsvänner på fångkärror till närmaste häktet. Och väckelseprästerna anmäldes till domkapitlet.
Tankarna från upplysningstiden började långsamt sippra norrut och så småningom började man på våra breddgrader att problematisera statskyrkomonopol, åsiktsmonopol och moralmonopol. Strindberg skrev: Här rivs för att få luft och ljus.
Statskyrkans monopol över normbildningen revs ner. Det gavs fria händer för kristendomskritiken men också för väckelserörelsen.
Har nya normgivningsmonopol tagit över det tomrum som kyrkan lämnat efter sig?
En händelse senaste veckan har fått mig att reflektera över om den statliga moralvägvisaren har ersatts av RFSU och RFSL. De håller i moralens taktpinne och ve den som på något sätt inte går i takt, och det nya prästerskapet tar enkelt hjälp av kvällspressen och televisionen för att implementera likriktningen.
När Svenska kyrkan för en tid sedan beslutade att låta RFSL hbtq-certifiera kyrkan, då tycktes det vara så att den gamla moralmyndigheten definitivt böjt sig för den nya moralmyndigheten.
Juristorganisationen Scandinavian Human Rights Lawyers var medarrangörer till en konferens om trafficking på Uppsala Universitet för några veckor sedan och organisationen skulle dela ut ett pris till drottning Silvia. Drottning Silvia skulle få priset på grund av sina insatser mot trafficking. I fjol gick priset till "ängeln på Malmskillnadsgatan", Elise Lindqvist, och hon skulle ha föreläst och delat ut årets pris till drottningen.
Men allt ställdes in med några dagars varsel och både Uppsala universitet och drottningen drog sig ur arrangemanget. Varför? Därför att Aftonbladet på ledarplats några dagar innan, kritiserade Ruth Nordström för att vara abortmotståndare. Och grunden för detta var research som gjorts av RFSU.
Scandinavian Human Rights Lawyers arbetar utifrån en kristen värdegrund, enligt vilken man värnar om allt förtryckt och hotat mänskligt liv. Det kan handla om trafficking. Det kan handla om dödshjälp. Det kan handla om utsortering av handikappade. Men det kan också handla om utsortering av ofödda barn i kategorierna önskade eller oönskade. De oönskade hamnar i sjukhusets riskavfall.
Står man för mänskliga rättigheter som räknar in även de ofödda, och som även värnar om mer traditionell familjebildning, då står man för ståndpunkter som tycks vara illegitima i det offentliga Sverige.
Och då får man absolut inte dela ut ett pris till drottningen hos Uppsala universitet. Taket är lågt och åsiktsspannet är smalt och det är RFSL och RFSU som är den nya statskyrkan som ska bestämma vad man får tycka i dessa frågor. Prästerna har ersatts av RFSL- och RFSU-konsulenter. Och media sköter ivrigt att kommunicera påbuden från den nya överheten.
Frågan är om det inte behöver fortsätta rivas för att vi ska få luft och ljus?
Stefan Swärd
twitter.com/stefansward
Texten är uppdaterad 2 november.