Opinion
Stå upp mot terrorn – över hela linjen
Trots att kristna är den mest förföljda gruppen i världen, tycks många svenska journalister fortfarande sitta fast i en världsbild där kristendomen betraktas som ett europeiskt fenomen, ett imperialismens verktyg.
Fredagens terrordåd i Nya Zeeland var en stor tragedi, då 50 människor mördades i två moskéer. Massmedier och beslutsfattare har reagerat på rimligt sätt med unisona kondoleanser och moralisk avsky. Samtidigt väcks frågan om varför andra fall av massmord sällan belyses i svenska massmedier?
För det kan väl inte vara så att olika människor är olika mycket värda?
Terroristen i Christchurch tycks ha haft ett dubbelt motiv. Hans främsta bevekelsegrund verkar ha varit rasistisk – ett rashat som han valde att rikta mot de två moskéerna. Det tycks också ha funnits ett motiv att hämnas muslimskt grundad terrorism.
Exakt vilket motiv som vägde allra tyngst hos mördaren är ännu oklart, men det förändrar inte vår moraliska hållning: Inget ändamål helgar medlen att kallblodigt mörda en grupp oskyldiga civila, och avståndstagandet mot terrordådet i Australien bör vara starkt, från samtliga delar i samhället.
En tagg ligger ändå och gnager i den stora medierapporteringen. Inte av att det rapporteras om dådet, det är naturligtvis som sig bör. Den fråga vi i stället bör ställa oss är: Varför är medierna så tysta när andra grupper mördas – framför allt om grupperna i fråga är kristna?
Organisationen Open Doors rapporterade i årets World Watch List hur förföljelsen mot de kristna ökat ännu mer, från en nivå som redan var historiskt hög. Bara sedan årsskiftet har 6 000 kristna mördats brutalt i Nigeria av terrorgrupper kopplade till IS och Boko Haram, berättar samfundsledare i landet. Detta finns att läsa i vissa kristna massmedier, medan sekulära tidningar i princip förbigått detta med tystnad.
Ärendet handlar inte om att ett visst antal döda bör resultera i ett visst antal spaltmeter; det vore en makaber analys. Den stora frågan är varför massmordet i Nya Zeeland får en befogad nyhetsbevakning, medan dåd mot världens kristna kan passera under den mediala radarn?
En del av lösningen ligger säkert i den nyhetsvärdering som dagligen görs på redaktioner, där det geografiska och kulturella avståndet avgör vilka nyheter som får utrymme. Nya Zeeland ligger visserligen långt bort geografiskt, men landet tillhör det brittiska samväldet och vår västerländska sfär.
Afrikanska konflikter är däremot kulturellt mer avlägsna. Få svenska journalister har någon djupare kunskap om afrikanska kulturer och konflikter. Därför rapporteras sällan dödandet på vår södra grannkontinent, även när det bedrivs i mångtusental.
Men vi kan också ana en annan förklaring till den här tystnaden. Trots att kristna är den mest förföljda gruppen i världen, tycks många svenska journalister fortfarande sitta fast i en världsbild där kristendomen betraktas som ett europeiskt fenomen, ett imperialismens verktyg.
Sådana glasögon skapar en intuitiv motvilja mot att förmedla en bild där kristna förföljs, och andra grupper får lika intuitivt rollen som undertryckta – oavsett hur verkligheten faktiskt är. Verkligheten snedvrids, så att allmänheten får ett helt annat intryck av vilka grupper som är mest utsatta och i behov av samhällets skydd och stöd.
Dådet i Nya Zeeland är ytterligare ett skrämmande exempel på hur extremister på de politiska ytterkanterna tar sig rätten att mörda dem som de inte önskar se i samhället. Samma hatfyllda separatism syns i Nigeria och andra länder där islamistiska våldsmän vill rensa sina regioner från sådana som de finner förhatliga.
Båda dessa fenomen förtjänar att medier och allmänhet reser sig och bjuder mördarna motstånd, vilka grupper det än är som förföljs.
