Som jag vill – eller som Gud vill?

Inom sociologin talar man ofta om det paradigmskifte som genomfördes i västvärlden under senare delen av 60-talet och under första halvan av 70-talet. Det brukar ibland kallas för den sexuella revolutionen.
Före 1965 fanns det näst intill en konsensus i västvärlden om det trogna och livslånga äktenskapet som ett ideal. Det fanns en allmän förväntan om att man väntade med att leva tillsammans till dess att man gifte sig. Några andra varianter av samlevnad än heterosexuellt äktenskap existerade inte. Sverige räknades som en av spjutspetsarna i den sexuella revolutionen och var ett av de första länderna att ändra lagstiftningen.
Fri abort infördes 1974. Det blev lättare att skilja sig. Äktenskapet blev inte enda samlevnadsformen, sambolagstiftningen infördes. 1980 tillsattes utredningen om registrerat partnerskap för homosexuella par.
Sex enbart för nöjes skull lanserades. I den vevan ville man släppa alla tabun när det gäller sexualiteten, det man hade lust för skulle vara tillåtet. Pornografi, prostitution, djursex, incest, homosexualitet – allt skulle vara tillåtet. Som en följd av den växande kvinnorörelsen nyktrade debatten till något, framförallt pornografi, prostitution och incest problematiserades och delvis kriminaliserades.
Utvecklingen var en följd av samhällets avkristning. Kristna kyrkor var kategoriskt emot utvecklingen.
Sexuella revolutionens agenda har delvis genomförts i samhället. Parförhållandet är idag ofta en tillfällig överenskommelse. Hur man reglerar relationen, vilket kön, varaktighet – är en fråga för individuella preferenser. Det finns ingen övergripande normbildning i samhället idag om äktenskap, varaktighet, trohet, heterosexualitet etc.
Det tycks vara så att sexuella revolutionens agenda har långt efteråt genomförts i delar av västvärldens kyrkor. Skilsmässor är idag nästan lika vanligt i kyrkorna som utanför. Abort problematiseras inte längre, eller i varje fall tystas ner. Samlevnad före äktenskapet ses inte längre som något problem i en hel del kristna kretsar. I flera stift i Svenska kyrkan kan man nu inte bli präst om man inte viger samkönade par.