Politisk splittring i USA under VM-fotbollens finalfas

Så går då fotbolls-VM in i sin slutfas. Mexico och Kanada fick dela värdskapet i inledningsfasen, men i finalspelet är det matcharenor i USA som gäller. Den stora debatterna kring turneringen har gällt huruvida domarnas bedömningar och fotbollsförbundet FIFA favoriserar de stora länderna. Det mest uppseendeväckande exemplet var förstås Trumps telefonsamtal till FIFA-chefen Infantino, som resulterade i att avstängningen av USA:s bäste spelare upphävdes.

När detta skrivs står Frankrike, Spanien, England och Argentina kvar i kampen om guldet. Alla dessa är länder som på senare tid har upplevt allvarliga politiska konflikter mellan vänster och höger. Värdlandet själva lyckades inte ta sig förbi åttondelsfinalen i VM, men faktum är att USA denna sommar kanske står för den allra skarpaste inbördes splittringen.

Söndagens final spelas i New York – en stad som särskilt har präglats av politisk splittring. Den nye muslimske borgmästaren Zohran Mamdani har inte bara fört stadens politik flera kliv åt vänster. I primärvalen inför höstens kongressval har han dessutom gett sitt stöd till flera kandidater långt ut på vänsterkanten. Med borgmästaren i ryggen har dessa slagit ut sittande kongressledamöter närmare Demokraternas mittfåra och därmed pressat partiet ännu längre vänsterut.

I dagarna pågår dessutom en intensiv drabbning inom det demokratiska partiet i delstaten Maine, efter att deras ovanlige senatskandidat Graham Platner tvingats hoppa av. Partiet ursäktade länge den vänsterradikale ostronodlarens buffliga stil och till synes helt gränslösa sexuella beteende, men anklagelserna om våldtäkt blev till slut för mycket. Samtidigt som VM-finalen i fotboll förbereds på östkusten utspelas i samma region alltså ännu en batalj om ifall ytterligare en vänsterradikal kandidat ska vaskas fram i försök att slå ut den sittande republikanska senatorn i höst.

Även president Trump har dock slussat fram valkandidater på sin ”Make America great-again”-kant. Den politiska mitten gapar i nuläget alltså nästan tom i amerikansk politik, där risken finns att beslutsapparaten från november kan bli helt låst, med Trump i Vita Huset och en kongress som kantrat över i vänsterradikalism.

Ändå är det i mitten som val avgörs, vilket kommer att bli tydligt i Sverige i september. Här hos oss kommer båda sidor att göra allt för att övertyga mittenväljarna om att det nog inte alls blir så farligt om deras sida vinner valet. Men på andra sidan Atlanten är det polariseringen som härskar, med politiker som tycks mest upptagna av att gräva skyttegravar med ett stadigt växande ingenmansland däremellan.

En så djup oenighet inom ett land är långsiktigt riskabel. Den står dessutom i stark kontrast till själva idén bakom den nu 250 år fyllda nationen. En vision bakom USA är att stå enade i den gemensamma grundsynen att Skaparen har gett människan vissa friheter att försvara, och att landets existensberättigande ligger i att försvara dessa friheter. Men om klyftan mellan vänster och höger fördjupas ytterligare hotas i förlängningen sammanhållningen av det som åtminstone på pappret fortfarande heter ”Förenta Staterna".

USA skulle göra väl i att överge denna nya politiska radikalism, och istället återvända till det löfte som Självständighetsförklaringens undertecknare gav varandra: ”Som stöd till denna förklaring, och med stadig förtröstan på den gudomliga försynens beskydd, förbinder vi ömsesidigt till varandra våra liv, vår lycka och vår heliga heder.” En sådan inställning vore föredömlig, både på fotbollsplanen och i politiken.