Den akuta grekiska krisen går nu troligen in i sin sista och avgörande fas. Grekland behöver genomföra långtgående och kanske smärtsamma reformer, men det är nödvändigt för att de ska få del av ekonomiskt stöd.
De pågående förhandlingarna för samtidigt tankarna till ett liknande, men ändå ack så annorlunda parallellfall. Det område i världen som får det högsta ekonomiska utvecklingsstödet per capita är sedan länge det palestinska självstyret. Ändå lever en stor andel av palestinierna kvar i armod. Frågan är då vart de väldiga biståndssummorna har tagit vägen?
Svaret är enkelt: biståndet når inte den palestinska befolkningen, utan rapporter visar i stället att enorma pengar förlorats i korruption, slarv och aktivt stöd till terrorism. Palestinska myndigheten medger utan omsvep att de regelmässigt betalar ut lön till fängslade terrorister. Ansvarig minister förtydligar att dessa ersättningar inte tillfaller vanliga brottslingar, utan enbart dem som begått dåd riktade direkt mot Israel. Brottslingar som fått minst 15 års fängelse för mord på israeliska civila får den högsta ersättningen på 2 000 dollar i månaden.
Ändå hålls biståndskranarna fortsatt öppna. I våras var palestinske presidenten Mahmoud Abbas i Stockholm, och belönades glatt av Stefan Löfven med ytterligare 1,5 miljarder kronor i bistånd. Till skillnad från Grekland handlar detta alltså inte om lån som ges efter noggrann prövning och sedan ska betalas tillbaka, utan om svenska skattebetalares pengar som ges i gåva till Abbas att sätta sprätt på efter behag. Prioriteringen är fullständigt orimlig.
Tyskland är det EU-land som varit allra skarpast i sina krav på Grekland. Här återfinns också den nyktraste inställningen i biståndsfrågan. Tyske inrikesministern Thomas de Maiziere avvisar helt att ge stöd åt grupper som står Hamas nära, oavsett vilken täckmantel de agerar under: "Donationer till så kallade socialt arbetande grupper som tillhör Hamas utgör i verkligheten stöd till terrororganisationen Hamas i sin helhet."
Ingen läkare fortsätter att ge samma medicin år efter år utan att den gör någon nytta. Beslutet från svenska och andra politiker att fortsätta hälla pengar över det läckande palestinska sållet är knappast förnuftsbaserat. Strategin är – precis som hos de nu hemvändande Ship to Gaza-aktivisterna – uppenbart ideologisk. De krafter som motarbetar den judiska staten måste stödjas, oavsett hur illa detta stöd faktiskt träffar.
Det kan också noteras att Grekland visserligen skött sin ekonomi uselt, men de kan knappast – till skillnad från den palestinska regeringen – anklagas för att vilja utplåna sina grannländer. Ett självklart villkor för fortsatt stöd till det palestinska självstyret borde också vara ett tydligt krav på att i ord och praktik bejaka Israels rätt att existera.
EU:s hårda linje mot Grekland visar att de trots allt betraktar grekerna som vuxna nog att kunna ta ekonomiskt ansvar. De palestinska ledarna i Fatah och Hamas äger precis samma förmåga som alla andra att ta ekonomiskt ansvar och välja fred framför terror. EU och världen gör väl i att lära av sin inställning i den grekiska krisen nästa gång de sätter sig ner med palestinska förhandlare. Det vore värdigast för alla parter.
Per Ewert
ledarsidan@varldenidag.se