Opinion
Önskas: En regering som kan ingjuta hopp i befolkningen
De kommande åren blir utmanande på många sätt.
Det är två dagar kvar till valet. Ovisshet råder om vad söndagen politiskt kommer att leda till. Partiledare och partiorganisationer gör sitt yttersta för att i valrörelsens sista skälvande timmar fånga in ännu tveksamma väljare.
Samtidigt breder tröttheten i debatten ut sig, med samma argument som vevas om och om igen. Många tycker det ska bli skönt när valet är över och vi äntligen har ett resultat.
En valrörelse är till sin natur polariserande och ideologiska frågor får en framskjuten plats. Men partierna tenderar att måla upp bilden, inte bara av olika ideologier, utan av att valet handlar om att ta ställning mellan ond och god. Ironiskt nog gäller det också partier som menar att man inte ska ställa grupp mot grupp. Sådan polarisering skapar sår och kommer att försvåra det framtida politiska arbetet.
Precis som under de tre föregående valrörelserna – 2010, 2014 och 2018 – har mycket av debatten kretsat kring Sverigedemokraterna. Trots detta ser Sverigedemokraterna enligt opinionsinstituten ut att fortsätta växa också i detta val och få runt 20 procent av rösterna.
Oavsett vilken sida som vinner valet väntar en mandatperiod med svårigheter som vårt land inte mött på många decennier. Rysslands krig mot Ukraina kastar sin skugga över Europa och kan komma att pågå under alltför lång tid. Konsekvenserna för oss utanför Ukraina ser vi kanske tydligast i den accelererande elkrisen. Det väntar med säkerhet en svår vinter i Europa.
Dessutom står Sverige inför ett stort antal inhemska problem – kriminaliteten, segregationen, välfärdssystemen – som inte har några enkla och snabba lösningar. Den tillträdande regeringen har verkligen ingen avundsvärd uppgift framför sig.
De kommande åren blir utmanande på många sätt. Det betyder att behovet av nationell samling i Sverige är större än på mycket länge. I krigets Ukraina har vi sett den enorma betydelse som nationell identitet och solidaritet har, hur den har stått emot den ryska övermakten. Sverige är inte i krig och våra utmaningar är av en helt annan sort än Ukrainas. Men behovet av nationell samling finns också här.
Bakom polariseringen av det politiska Sverige ligger bland annat två faktorer.
För det första identitetspolitiken, som importerats från USA, som sätter olika gruppers identitet i fokus. Frågor om kön, ras, religion och sexualitet lyfts fram på gruppnivå och ges en central betydelse. Vilket leder till att grupp ställs mot grupp och att vi får en aldrig sinande ström av anklagelser om förtryck mot just den egna gruppen.
För det andra oförmågan hos det politiska etablissemanget. I stället för att erkänna de framväxande samhällsproblemen som utgjort grogrund för Sverigedemokraternas framväxt har man i stället under lång tid fokuserat på allt som är problematiskt med Sverigedemokraterna.
Ideologiska skillnader är viktiga och den debatten behöver pågå kontinuerligt. Men efter den 11 september behöver vi en regering som också kan ingjuta mod och hopp i befolkningen. Vi behöver som nation tillsammans ta oss igenom elkrisen i vinter, liksom en väntande ekonomisk lågkonjunktur och långsiktigt ta oss an de utmaningar vi som land står inför.
Personlig frihet och personligt ansvar är avgörande i en människas liv, liksom för framväxten av ett gott samhälle. Men det finns också sociala dimensioner av våra liv som människor. Vi hör på olika sätt ihop och blir starkare tillsammans. Det blir tydligt inte minst i tider av kris.
För en ny regering måste frågan om att hålla ihop nationen också finnas med på agendan.
