Omvärlden bär ett stort ansvar,
två år efter 7 oktober

Vi har nu passerat det ödesdigra datumet 7 oktober, två år efter Hamas ohyggliga massaker. Och för första gången ligger en faktisk fredsplan på bordet. I likhet med tidigare överenskommelser har Israel varit snabba att acceptera villkoren, även sådana de upplevt orättfärdiga. Hamas har däremot mött fredsförslaget med broms­klossar, detta samtidigt som dödliga attentat utfördes vid en synagoga i Manchester på den judiska försonings­dagen.

Även denna nya fas i Israels längsta krig har präglats av sedvanlig brist på perspektiv. Trots att beslutet om krigets slut eller fortsättning nu vilar helt i Hamas händer hölls även denna helg enorma demonstrationer mot Israel, okritiskt rapporterade i media. Intrycket var att 7 oktober eller terrordådet i Manchester inte spelade någon roll, ja, knappast ens ägt rum. 

Låt oss då yppa förhoppningen att Trumps fredsplan faktiskt kan gå i lås. Vi kommer i så fall att kunna dra viktiga slutsatser av palestina­rörelsens gensvar. Vill de glädja sig om det äntligen kan bli fred i Gaza och Israel? Eller kommer de drastiska opinions­yttringarna att fortsätta som förut, och i så fall avslöja sig ha byggt mer på judehat än på fredslängtan?

Nu har Greta Thunberg också återvänt efter vad som måste beskrivas som en ren propagandaresa, i sällskap med förintelse­förnekare och Hamasvänner. Det har varit beklagligt hur väl dessa aktivister har lyckats hamra in sitt budskap även bland medier och politiker, som när Maria Malmer Stenergard kommenterade rykten om Gretas svåra fångvistelse med orden: ”Om uppgifterna stämmer är det mycket allvarligt”. En utrikesminister får dock aldrig bygga sina uttalanden på lösa hörsägner, utan måste hämta in fakta innan man tar ställning. Och då kan det ju vara idé att först lyssna på regionens enda stabila demokrati, snarare än deras svurna fiender. 

Kriget står nu vid en definitiv brytpunkt. Antingen lyckas de övriga arabländerna pressa Hamas att acceptera gisslans frisläppande, egen avväpning och ett israeliskt tillbakadragande, så att detta krig äntligen kan ta slut. Eller också är Hamas så besatta av sitt islamistiska huvud­uppdrag att bekriga den judiska staten, oavsett hur många liv som spills längs vägen. I detta avgörande läge är det bisarrt att se omvärlden fortsätta sina hätska aktioner mot Israel, när den istället borde lägga all tänkbar kraft på att förmå Hamas att avsluta kriget. Greta och andra palestina­aktivister bär ett oerhört ansvar om de genom obetänksamt agerande skulle locka Hamas att slutligen slå undan benen för den fred som Gaza och regionen så desperat behöver.