Det har uppstått en förvirrad debatt om homosexualitet. Allt började med att tidningen Dagens ledarskribent Joel Halldorf skrev en text med rubriken "Homosexualitet ingen regelfråga" (18/3). I bästa fall uppmuntrar texten kristna att undvika att argumentera frågan enbart med hjälp av bibelord. I sämsta fall öppnar texten för tolkningar som avviker från bibelordet. Bristen på tydlighet i sakfrågan skapar onekligen frågetecken och debattlusta hos många. Som kristna bör vi förstås inte enbart argumentera med bibelord, men vi bör definitivt argumentera med bibelstöd.
Efter detta har först tio pingstpastorer (2/4), och sedan 22 andra pingstpastorer (9/4), replikerat på debattplats i Dagen. Den andra av dessa artiklar har lett till att riksmedia fått korn och gjort en stor sak av detta. Debatter om homosexualitet i profan media blir sällan bra. Den här debatten är inget undantag. Låt mig peka på ett antal brister.
För det första blir det uppenbart att det finns en brist på kompetens om kristen tro och verksamhet i profan media. Man förstår inte nyanserna. Det blir lite som att sportjournalister skulle sköta ekonomirapporteringen, eller tvärtom. Grovhugget i bästa fall, direkt felaktigt i värsta fall. Från vissa håll finns det dessutom ett intresse av att sätta åt bibeltroende kristna. Inkompetens och illvilja är sällan en lyckad kombination.
För det andra lyfts den kristna synen på homosexualitet helt ur sitt sammanhang. En bibelförankrad kristen förkunnelse tar sin utgångspunkt i äktenskapet mellan en man och en kvinna. All sex utanför äktenskapet "missar målet" och blir därför, per definition, synd. Sambo, otrohet, sex före äktenskapet, månggifte och gruppsex till exempel. Ibland hävdas att kristna är speciellt upptagna med frågan om homosexualitet. Men var finns den pålästa reporter, som ärligt och uppriktigt vill förmedla den kristna kyrkans helhetssyn på sexualitet och äktenskap? Och kanske jämföra den med andra religioners syn på samma sak?
I de allra flesta fall väljer redaktionerna i stället den ammunition som bäst fäller det utvalda bytet.
I själva verket är det väldigt mycket som Bibeln definierar som synd. Stöld, mord, girighet, avundsjuka, lögn, otrohet och annat. Allt detta skulle de flesta sekulariserade svenskar definiera som "fel" eller "omoraliskt". Synd, helt enkelt. Det som gör frågan om utlevd homosexualitet unik är att vår kultur har förändrat sin syn på detta, medan bibelordet fortfarande är detsamma. Problem uppstår därför inte för att kyrkan förkunnar att något är synd, utan för att kyrkan förkunnar att just detta är synd. Kyrka och kultur är i otakt.
För det tredje görs ingen åtskillnad mellan sak och person. Begrepp som homosexuella, homosexualitet och homosexuella handlingar blandas ihop. Medvetet eller omedvetet. Mig veterligen finns det inget kristet sammanhang som inte välkomnar människor med en homosexuell läggning i gemenskapen. Man respekterar personen, men har en förkunnelse och etik som är grundad i en övertygelse. Alla människor är välkomna, men alla handlingar – som till exempel sex utanför äktenskapet – uppmuntras inte. I religionsfrihetens namn är det förstås varje församlings självklara rätt att förkunna i enlighet med sin övertygelse. Även i frågor där tidsandan avviker från bibelordet. De som kräver respekt bör också visa respekt.
För det fjärde sprids uttalanden om hur Gud kommer att döma. En dag kommer Gud döma varje människa. Fram tills dess uppmuntras vi kristna att inte döma människor. Det är däremot skillnad på att förkunna och att döma. Vi ska alltid predika utifrån Guds ord, men samtidigt behöver vi vara noga med att inte uttala oss om utfallet av Guds dom. Detta gäller såväl de som ger fällande domar, som de som ger frikännande domar. Ofta är det inte själva domarna som skapar uppmärksamhet, utan just de fällande domarna. Att någon tar sig friheten att uttala en frikännande dom redan här och nu möter sällan motstånd. Men det borde väl i så fall vara lika fel det? Som kristna är vår uppgift att efter bästa förmåga förkunna ett fullständigt evangelium. Sedan är det upp till Gud att döma människor.
För det femte blandas religion och politik ihop. När en ledande KD-politiker menar att 22 pingstpastorers teologiska uppfattning "inte stämmer överens med det som är kristdemokratins värdegrund" blir förvirringen total. Vad är det som inte stämmer med KD:s värdegrund? Att utlevd homosexualitet är synd? Vad som är synd, och inte, är inte en politisk fråga, utan en teologisk. Förvirringen blir stor när politiker gör offentliga uttalanden i teologiska frågor.
Som kristna bör vi förstås vara beredda att ge skäl för vår tro, oavsett vilken fråga det gäller. Vi måste stå för sanningen, även när sanningen krockar med tidsandan och blir obekväm. En av dessa sanningar är att utlevd homosexualitet är synd. Men utan nåden blir sanningen bara obarmhärtig, mot oss alla. Sanningen är nämligen att vi "alla har syndat och saknar härligheten från Gud" (Romarbrevet 3:23). Det enda vi har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd. Till dess får vi fortsätta att tala sanning i kärlek.
Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren