Knivdådet i Vetlanda är en viktig tankeväckare för hela samhället

Våldet slog till en vårdag i den lilla staden Vetlanda i Småland. Stadens invånarna trodde att de levde i en trygg miljö, långt från den brottslighet som präglar större städer och bostadsområden. Men plötsligt låg sju invånare på marken, svårt skadade efter en besinningslös knivattack.

Så många skadade i en liten ort, där många känner eller känner till varandra innebär också att många också blir personligt berörda.

Reaktionerna från samhället blev de brukliga – ja, numera nästan slentrianmässiga. ”Rädsla får aldrig bli en del av vår vardag,” sade statsminister Stefan Löfvén, som också upprepade den vanliga utfästelsen att samhället med all kraft ska bekämpa våldet.

Det är en kommentar som inte kan kännas särskilt lugnande för Vetlandas invånare. Att situationen så småningom kan återgå till någon form av normalitet är sannolikt, och Vetlanda har, med sin starka lokala samhörighet och sina aktiva församlingar och folkrörelser, bättre återhämtningsmöjligheter än många andra orter.

Men de många knivhuggen kommer att kännas, inte bara av dem som drabbats utan av hela bygden under lång tid.

Även statsministerns inser sannolikt att rädslan numera finns med i många människors tillvaro. Kan jag gå till bankomaten, vågar jag öppna om det ringer på dörren, finns det risk att jag blir bestulen, utsatt för våld, misshandel och övergrepp? Tyvärr måste många, både äldre och yngre, ställa dessa frågor varje dag.

En färsk rapport om barn som utsatts för brott visar att mer än hälften av alla barn i årskurs 9 har erfarenheter av misshandel, hot, rån, sexövergrepp och stölder. Det är en skrämmande siffra. Rädslan har blivit en del av vardagen.

Signalerna från förundersökningsledaren i Vetlanda är att detta sannolikt är en impulshandling av en psykisk obalanserad person, inte ett terrorbrott.

Gärningsmannen tycks ingå i den grupp unga vuxna som fått tillfälligt uppehållstillstånd för att genomgå en gymnasieutbildning, enligt den lag som antogs för några år sedan med stöd av Vänstern och Centerpartiet. Många var då starkt engagerade, och på sina håll fortsatte engagemanget för att hjälpa dessa ungdomar.

Men många av dem har, som gärningsmannen i Vetlanda, trots det hamnat i ensamhet och utanförskap. Inte heller samhällets insatser har räckt till för att skapa den mänskliga miljö som inte minst unga människor behöver för att utvecklas till ansvarskännande medborgare.

Det finns, som Vetlandas ledande politiker Henrik Tvarnö (S) framhållit, mycket som behöver diskuteras och bearbetas, på både lokal och nationell nivå.