Debatt

Ja, tolerans ska gå åt båda hållen

Foto: Lightstock och Peter Hoelstad/Equmeniakyrkan
Foto: Lightstock och Peter Hoelstad/Equmeniakyrkan
Lasse Svensson Foto: Peter Hoelstad/Equmeniakyrkan
Lasse Svensson Foto: Peter Hoelstad/Equmeniakyrkan
Foto: Lightstock
Foto: Lightstock

Equmeniakyrkan är inte på ett sluttande plan. Det fastslår kyrkoledare Lasse Svensson i en replik till Världen idags ledare om nyheten att en medlem i samfundet bekänner sig till den Swedenborgska läran.

Publicerad Uppdaterad

Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Equmeniakyrkan är och vill vara bred, här finns plats för tro och tvivel.

Per Ewert ställer i sin ledare den 28 juni frågan till Equmeniakyrkan om inte toleransen ska gå åt båda hållen, detta efter debatten som uppstått efter att det framkommit att en medlem i en mindre församling (i Equmeniakyrkan, red anm.) uttrycker en tro på den Swedenborgska läran. Dessa ”båda håll” tycks Per Ewert mena vara progressiva och bibeltrogna. Hur som helst är det enkla och tydliga svaret att ja, toleransen ska gå åt båda hållen. 

Equmeniakyrkans kyrkosyn innebär att varje församling för att vara en del av Equmeniakyrkan i sina stadgar står bakom Equmeniakyrkans Teologiska grund. För enskild medlem uttrycks dock inga andra krav på bekännelse än att man bekänner Jesus Kristus som Frälsare och Herre och att man är döpt. Denna urkristna bekännelse kan dock ses som ett koncentrat av tron och är inte en läpparnas bekännelse utan gestaltas genom den enskildes liv. Det är alltså församlingen som helhet som står bakom Teologisk grund och därför också beslutar vem som kan bli medlem, vilket sker i samtal med församlingsföreståndaren. Därför är det viktigt att vi har kloka, Jesuscentrerade, trygga och välutbildade pastorer och församlingsföreståndare. Jag har stort förtroende för medarbetare och andra i dessa positioner. 

Grunduppdraget för varje församling är att dela evangeliet om Jesus som hela världens och varje människas personliga frälsare. Församlingars samlingar är öppna för alla och varje församling längtar efter en större gemenskap dit människor söker sig med sin tro och sitt tvivel. Självklart kan vi aldrig veta hur någons hela tro ser ut och lika självklart ändras tron över tid. Därför är det knappast fruktbart att lyfta en enskild person eller händelse i tro att kunna säga vad som är rätt eller fel, vad som är möjligt eller inte i just det specifika fallet i relation till medlemskap i församling. Dock är det tydligt att den Swedenborgska läran inte är kompatibel med Equmeniakyrkans Teologiska grund. Man kan ställa frågor kring lämpligheten att erbjuda medlemskap för en person av en sådan bekännelse men om en enskild person med denna teologi är medlem av en församling som står bakom Teologisk grund, om denna person bekänner Jesus Kristus som Frälsare och Herre och trivs och bidrar in i gemenskapen och har församlingens förtroende kan den personen utifrån vår kyrkas ordningar också vara medlem. Det är dock inte alls detsamma som att vare sig församlingen eller ännu mindre Equmeniakyrkan i stort är på ett sluttande plan utan kan lika gärna ses som en trygg gemenskap där en person kan få djupna i sin tro, växa i kärlek och bli mer Kristuslik genom helgelse. 

Skulle en församlings förkunnelse gå i strid med eller motsäga Teologisk grund har vi genom vår kyrkosyn – som uttrycks som ”ömsesidigt beroende” – vägar att hantera det. ”De som har fått förtroendet att leda det gemensamma arbetet stöder, vägleder och betjänar församlingarna samt utövar tillsyn över de ordinerade tjänsterna” (Teologisk grund §15). Det är alltså för de ordinerade tjänsterna som den gemensamma kyrkan har ett tillsynsansvar. Församlingarna som helhet ska stödjas, vägledas och betjänas. 

Per Ewert gör vidare en koppling till fallet med uteslutning av medlemmar i Uppsala Baptistförsamling där Världen idag även tidigare berättat den givetvis förenklade bilden att grunden för uteslutningen var en intolerans mot konservativ bibelsyn eller/och en klassisk syn i äktenskapsfrågan. Igen: när man jämför olika enskilda fall haltar jämförelsen. Skälet till att församlingen i Uppsala sökt stöd av regional kyrkoledare handlar om ett splittrande beteende hos enskilda medlemmar. Frågan om samkönade vigslar till exempel har inte varit föremål för samtal. Det är förenklat och polariserande att försöka dra slutsatser gällande tolerans inom Equmeniakyrkan genom dessa enskilda exempel. Equmeniakyrkan är och vill vara bred, här finns plats för tro och tvivel, för växt och utmaning och vi samlas kring visionen att vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Därför behöver en vilja att förstå varandra gå åt alla håll. 

Powered by Labrador CMS