Debatt
Frikyrkan bör inte följa politikerna i fråga om samkönade vigslar
Om frikyrkan ger efter nu och öppnar för samkönade vigslar så kan nästa steg handla om månggifte, barnäktenskap och incestäktenskap. Det skriver Annelie Enochsson, före detta riksdagsledamot för Kristdemokraterna och använder den politiska utvecklingen som varnande exempel
Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Äktenskapet är mellan en man och en kvinna och inget annat och därför kan vi inte acceptera samkönade äktenskap inom frikyrkan
Den 1 april 2009 var jag riksdagsledamot och röstade i kammaren efter en lång dags debatt på ett betänkande från civilutskottet – betänkande handlade om Könsneutrala äktenskap och vigselfrågor.
Det var bara kristdemokraterna som röstade mot ett könsneutralt äktenskap – alla de övriga sex partierna röstade för betänkande som sedan blev svensk lag. KD ville ha en civilrättslig samlevnadsbalk och att äktenskapslagen skall finnas kvar som den var.
I den äktenskapslag som fanns före våren 2009 fanns fyra kriterier på vad ett äktenskap är och ett antal begränsningar för vad ett äktenskap innebär.
1. Det är INTE en relation av samma kön.
2. Det finns begränsningar på antal – man kan inte ha två fruar hur kär man än är i dem båda.
3. Det fanns ålderskriterier – man kan inte gifta sig med en 13-åring.
4. Det finns en begränsning av nära släktskap – en far kan inte gifta sig med sin dotter eller en bror med sin syster.
Alla dessa begränsningar innebar en trygghet och satte upp tydliga regler för vad ett äktenskap innebar. Detta rubbades i april 2009 i och med att man tillät personer av samma kön att ingå äktenskap. Ett av kriterierna för vad som kan räknas som ett äktenskap försvann.
Strax därpå tillkännagav både Centerpartiet och Miljöpartiets ungdomsförbund att de vill arbeta mot att antalsbegränsningen också skulle bort – och att man vill tillåta polygama äktenskap.
Sedan 1 januari 1995 hade vi haft partnerskapslagen. Detta för att tvåkönade och enkönade relationer inte är identiska och därför bör de ha olika begrepp och lagar. Detta upplöstes våren 2009.
Jag tror att genom att tillåta samkönade vigslar i frikyrkan så är vi på väg mot ett sluttande plan. Varför vill vi tillåta samkönade äktenskap? Därför att det är politiskt korrekt? Eller för att vi inte klarar att argumentera mot dem som säger att ”har inte alla rätt att älska den man vill?”
I det jag redogjorde för ovan så visas det att det redan finns begränsningar för vad äktenskap är och inte är. Man kan inte ingå äktenskap med vem man vill eller älskar redan i dag.
Om jag förstår min Bibel rätt så är äktenskapet menat att vara mellan en man och en kvinna. Vi kommer säkert att få utstå hån och förlöjligande om vi håller kvar denna åsikt och tro men om vi ger efter nu så är detta bara början till nästa steg – skall vi tillåta månggifte, barnäktenskap, incestäktenskap?
För mig går gränsen här – äktenskapet är mellan en man och en kvinna och inget annat och därför kan vi inte acceptera samkönade äktenskap inom frikyrkan.
