Finns en god religiös extremism?

Just nu pågår intensiva strider om irakiska Falluja, som regeringsstyrkor försöker återta från IS. De som lyckats fly staden ger samma skräckinjagande vittnesmål som i andra IS-styrda områden: ondska, våld och död på en nivå som nästan överstiger vår fattningsförmåga. IS mål är helt och fullt religiöst, och terrorn utförs i syfte att utbreda ett muslimskt kalifat.

Även här i Sverige värvas unga män och kvinnor till den islamistiska terrorn. DN hade den 28 maj ett läsvärt reportage där svenska poliser bekymrar sig över att så få muslimer säger emot IS. Många i förorten vill leva i ett muslimskt rike, och accepterar därför tyst att ändamålet får helga de våldsamma medlen. Hotet från denna islamistiska dödssekt uttrycks i Syrien och Irak, men finns också här i Sverige. 

I en sådan verklighet ger den kända religionshistorikern Karen Armstrongs nya bokMed Gud på vår sida en oroande bismak. Hennes grundtes är att religion i sig inte alls är så våldsam som många vill göra gällande. Armstrong har flera viktiga poänger i sin bok, men hon gör samtidigt ett antal glidningar som riskerar att göra en redan snedvriden diskussion ännu snedare.