Opinion

Faktiska erfarenheter starkt argument mot drogliberalism

”Allt som är tillåtet är inte nyttigt”, konstaterade Paulus. Den poängen borde vara vägledande också i drogpolitiken, skriver Per Ewert.
”Allt som är tillåtet är inte nyttigt”, konstaterade Paulus. Den poängen borde vara vägledande också i drogpolitiken, skriver Per Ewert.
Publicerad Uppdaterad

De som förespråkar avkriminalisering som lösning står inför en mycket tung bevisbörda.

Narkotikadebatten i Sverige och världen pendlar mellan förbudspolitik och en mer tillåtande väg. Den senare linjen förespråkas av liberala röster för att värna individens frihet, och i hopp om att en avkriminalisering ska minska övrig brottslighet och få fler missbrukare att söka frivillig vård. Portugal införde 2001 Europas mest tillåtande droglagar. I första läget minskade hiv-infektioner via sprutor, och antalet intagna på fängelser blev färre. Men när projektet nu har pågått i dryga 20 år är det tid att utvärdera det mer långsiktiga resultatet. Och det är skräckinjagande.

Washington Post har i veckan ett reportage från drogliberalismens Portugal. Storstaden Porto är en av de svårast drabbade av drogmissbruket, och stadens borgmästare har nu tröttnat på misären och vill se en förändring. Han ser hur motsägelsefulla beslut har skapat en makaber obalans, och konstaterar torrt att i dag är det förbjudet att röka tobak utanför skolor och sjukhus och att göra reklam för glass och godis. Men det är samtidigt fullt tillåtet att sitta där och injicera heroin.

Exemplet motbevisar effektivt den utopiska idén att avskaffande av förbud automatiskt leder till något gott. De långsiktiga följderna av Portugals vägval är negativa över hela fältet. Det öppna drogmissbruket väller över bräddarna i städerna, och poliser och hjälparbetare får lägga tiden på att städa upp kringslängda kanyler, snarare än på att förhindra brott. Antalet överdoser i Lissabon har fördubblats på fyra år, och den laglydiga befolkningen har tvingats starta medborgargarden för att försvara sin egendom mot missbrukare i jakt på stöldgods och droger.

Denna ledarsida kritiserade för två år sedan beslutet i amerikanska Oregon, som även de avkriminaliserade samtliga droger. Följderna har tyvärr blivit de förväntade även där. Överdoserna väller över i delstatshuvudstaden, och nästan ingen söker den missbruksvård som staten skulle erbjuda som alternativ.

Det är dock svårt att vända en liberal grundsyn när den väl har omsatts i lag. En portugisisk hjälparbetare sammanfattar inställningen med orden: ”Vi måste respektera brukarna. Om de vill bruka droger är det deras rättighet.” Men verkligheten talar ett annat språk: Landet förgås, och lagstiftaren behöver vända utvecklingen. Alltför många människor har trott sig kunna kontrollera sitt bruk av droger, men upptäckt att de hamnat i en helvetisk tvångströja.

Problemet gäller ju inte bara det stora samhället, det ligger också på ett personligt plan. Varje gång som knarket tillåts förgöra en människas tillvaro och till slut också dennes liv är det en djup tragedi både för den enskilde och dess anhöriga. ”Allt som är tillåtet är inte nyttigt”, konstaterade Paulus. Den poängen borde vara vägledande också i drogpolitiken. Nominerings­processerna inför kommande EU-val är nu i gång, och det skulle skicka en högst problematisk signal om Kristdemokraterna än en gång förde fram Sara Skyttedal, som det senaste året har profilerat sig starkt som drogliberal. En sådan linje rimmar illa med en kristen människosyn, och den riskerar att få tragiska konsekvenser.

Den ökade droganvändningen är ett problem också i vårt land. Tullens knarkbeslag har ökat radikalt, och den faktiska användningen av framför allt kokain ökar kraftigt. De som förespråkar avkriminalisering som lösning står inför en mycket tung bevisbörda. Facit från Portugal, Oregon och andra länder som släppt knarket fritt ger helt andra besked. Drogerna är ett direkt dödshot för individer och samhälle. De behöver därför begränsas, inte flöda fritt.

Powered by Labrador CMS