En stat får inte pressa sina medborgare till att ljuga

En lärare på Sol­viks­skolan i Järna blev nyligen uppsagd från sin tjänst på grund av sin vägran att kalla en av eleverna för ”hen”. Lärarens motivering var att hon inte ville medverka till att skapa könsförvirring hos eleven, och hon var villig att använda elevens namn i stället för ett oönskat pronomen.

Föräldrarna sade nej till detta och drev frågan vidare till skolans styrelse, som alltså till slut, med hänvisning till diskrimineringslagen, avskedade läraren. Motiveringen från styrelsens sida var att en lärare inte får vägra att använda det pronomen eleven själv föredrar, samt att användandet av enbart elevens namn skulle uppfattas som särbehandlande.

Oaktat detta specifika fall är ämnet med påtvingat tal både komplext och aktuellt. Ska man kunna tvinga någon att ljuga för att inte kränka någon annan? Om någon känner sig kränkt av att andra inte säger det pronomen man för stunden vill höra, är det väl minst lika kränkande att tvinga någon att säga saker som är icke-sanna för den talande?