Opinion
En matchning planerad av Gud själv
Därför är det sorgligt med den antisemitiska syn på Israel som nu framträder hos vissa kristna företrädare, om Israel som en ockupationsmakt och med ifrågasättande av Guds löften till judarna.
När missionärssonen William Hechler och den sekulära juden, journalisten Theodor Herzl möttes, är jag säker på att det blev glädje i himlen! En perfekt matchning som Gud orkestrerat för att infria det löfte han gett, nämligen att återupprätta landet Israel.
Berättelsen om hur Hechler efter att i mars 1896 fått se en kopia av boken Der Judenstaat (ung: Den judiska staten) skyndade sig att träffa författaren Herzl, är otroligt intressant. Hechler var mån om att visa Herzl på den rätta geografiska platsen för denna stat, enligt Bibeln, snarare än förslaget om Uganda.
Herzl själv beskriver deras möte: ”En sympatisk, känslig man med en profets långa, grå skägg. Hechler förklarade att min rörelse är en biblisk sådan, även om jag går rationellt till väga på alla punkter.”
Precis som Mordokai sade till sin kusin drottning Ester: ”Vem vet, kanske är det just för en tid som denna som du har uppnått kunglig värdighet?” (Est 4:14), så är jag övertygad om att så var fallet även med Hechler.
Som femåring flyttade Hechler tillbaka till Europa med sin pappa efter att mamman dött på missionsfältet i Indien. William växte upp i både Tyskland och Storbritannien, tjänstgjorde som präst och läkare i det fransk-preussiska kriget och utnämndes till lärare åt storhertigen Fredrik I:s barn och lärde känna många av Europas furstefamiljer, i synnerhet den blivande kejsaren Wilhelm II.
Därmed banande han väg för Herzl, som vidare säger: ”Han vill lägga mitt traktat i händerna på några tyska prinsar ... Jag tror han kan ge mig en publik ...”
Nu var inte Hechler ensam kristen om att vid denna tidpunkt spela en viktig roll i Israels återupprättelse, utan det var ett flertal män som var ”på rätt plats i rätt tid”. Precis som kärleken till Israel var tongivande hos väckelserörelsens grundare, John och Charles Wesley, Charles Simeon och CH Spurgeon, tog de uppdraget Gud gett till andra folk och nationer på allvar.
Därför är det sorgligt med den antisemitiska syn på Israel som nu framträder hos vissa kristna företrädare, om Israel som en ockupationsmakt och med ifrågasättande av Guds löften till judarna. Hur kommer det sig att en stad som omnämns över 800 gånger i Bibeln ska tolkas symboliskt? Ska även Guds tio bud, brödundret, alla krig också tolkas symboliskt? Även Jesu födelse i Betlehem?
För att citera Paulus: ”Verkligen inte!”
Vi bör snarare inta samma hållning som apostlarna då de hade förhört Petrus efter händelsen i Caesarea. Petrus redogjorde för dem hur hedningarna (det vill säga de som inte är av judisk härkomst) hade tagit emot frälsningen och att den helige Ande fallit på dem precis som den gjort på lärjungarna på pingstdagen, och han tillade: ”... vem var då jag att kunna hindra Gud?” (Apg 11:17). Som respons på Petrus berättelse prisade och tackade apostlarna Gud.
Det är så vi också kan göra nu när Israel firar 75 år!
Glädjen i firandet i Israel och Jerusalem häromveckan, vilket varade långt in på natten, kunde ingen ta miste på, och det var svårt att inte haka på. Men en viss skepsis kan märkas hos den unga generationen i landet i frågan om huruvida Messias är en fysisk person som ska komma och sätta sina fötter på Oljeberget. Det tycks vara för underbart för att vara sant.
Men han som har påbörjat sitt verk ska också fullborda det. Så låt oss stämma in och fira Israel och Guds trofasthet!
