Diskutera aborterna utifrån fakta!

I dag genomförs en manifestation för de ofödda på Norra Bantorget i Stockholm med ett flertal organisationer som arrangörer. Det är glädjande att huvudstaden ännu en gång för höra livstecken för dem som ingen röst har. 

Men varför väcker frågor som rör abort så oerhört starka reaktioner? I nästan samtliga sammanhang, från politik och samhälls­debatt till sjukvård och kyrka, är det mer eller mindre tabu att ens problematisera frågan om abort.

Ryggradsreflexen från flertalet av de många abort­förespråkarna är inte sällan grova tillmälen och invektiv mot den som har fräckheten att ifrågasätta dagens abortpolitik och därmed hota kvinnas rätt över ”sin egen kropp”.

Debattörer som i vanliga fall är sunt tänkande och vana att lyssna på fakta och logiska resonemang tappar ofta sans och heder när det gäller just denna fråga. Man orkar inte höra de mest uppenbara argumenten för att bejaka livet. Och man gömmer sig bakom ett språkbruk som förringar vad det egentligen handlar om. 

Är det inte helt enkelt så att de sunda argumenten för livet är så oerhört mycket tyngre än de många ord och svaga resonemang som i slutänden ändå innebär att man i praktiken tar sig rätten att ta en annan människas liv? Ett överlagt dödande av ett oskyldigt barn är svår­förklarligt även om lagen tillåter det.

Men har inte kvinnan rätt till sin kropp? Sjävklart har kvinnan rätt till sin kropp, men barnet har ju samma rättighet till sin kropp. Kvinnan föder i slutändan inte ut en del av sin egen kropp utan en en helt egen individ med en unik genetisk uppsättning. Det är fakta.

Men är inte fostret bara en cellklump? Sjävklart består den lilla varelsen av celler, precis som vi alla består av blodceller, muskelceller, benceller med mera. Redan vid befruktningen har den unika varelsen en egen DNA-struktur där kön, blodgrupp och ögonfärg är bestämda. Vid 21 dagar börjar hjärtat slå, och så fortsätter det tills lungorna fylls av luft efter förlossningen. Det är fakta.

Men kvinnan måste väl få bestämma själv? Både ja och nej. Det finns många val som vi inte får göra, trots att det rör oss själva. Vi kan exempelvis inte kräva av sjukvården att amputera en av våra friska kroppsdelar bara för att vi vill det. Det är även förbjudet att sälja sig själv som slav. Man får inte heller abortera ett barn efter utgången av vecka 21 i Sverige. Det är fakta.

Men om en kvinna blivit gravid efter en våldtäkt? Fakta visar att över 99 procent av aborter inte sker på grund av våldtäkt. Och även när ett sådant fruktansvärt övergrepp leder till en oönskad graviditet kommer inte en abort göra våldtäkten ogjord. Många våldtagna kvinnor kan vittna om att man för länge sedan bearbetat våldtäkten men att såren efter aborten ligger kvar. Det är fakta.

Men abort är väl ett enkelt ingrepp? Svaret är nej. Både fysiskt och psykiskt är det många gånger oerhört traumatiskt för en kvinna att göra abort. På 1177 säger man att en abort ”kan göra ont” och ingreppet kallas ”abortvård”. Detta är ett svek mot kvinnor och en manipulation av verkligheten med förförisk språk­akrobatik.

Abort är inte naturligt och skapar lidande för alla parter. Det är fakta.

Men det går inte att prata sunt om abort eftersom fakta, förnuft och logik inte räcker för den som är andligt blind. Detta är nämligen en andlig fråga. Gud vill liv. Gud ger människan sitt sanna värde ända från konceptionsögonblicket. Och utan Gud ”är allt tillåtet” som Fjodor Dostojevskijs skriver i romanen Bröderna Karamazov.

Om detta borde kyrkan företrädare tala tydligt om, likt Jesus som frågar oss vad vi gjort mot en av dessa ”mina minsta”.