Jag tror att vi i framtiden kommer att tala om Sverige före och efter 2015. Det som hände under förra året kommer att förändra landet. Jag tänker då inte enbart på att befolkningen ökade med nästan 200 000 personer, utan på hur makthavarna tappade ansiktet.

För mig var det chockerande att se handlingsförlamningen inför dramatiska skeenden och oviljan att ta in verkligheten. När jag i höstas frågade en migrationspolitisk talesperson i ett av riksdagspartierna hur man ska möta de dramatiska händelserna blev svaret "Jag vet inte". För mig kan ingen politiker i ansvarig ställning inta en sådan defaitistisk hållning utan att avgå. Varför ska vi välja makthavare som rycker på axlarna när verkligheten utsätts för dramatiska förändringar?

Men det är inte bara Sverige som saknar politiskt ledarskap. När jag följer det spännande amerikanska primärvalet dyker en analys upp som anspelar på den villrådighet och oförmågans mentalitet som svensk politik präglas av. Det är "Morning Joe" i NBC som får frågan varför evangeliska kristna tycks gilla fastighetsmagnaten och presidentkandidaten Donald Trump från New York.

Joe Scarborough är en av USA:s tyngsta opinionsbildare. Han är framgångsrik advokat, tidigare kongressledamot och nu programledare i TV. "Gud kan oroa sig över hans personliga liv. Kristna söker någon som kan ta strid för och försvara deras värderingar. Så, nej, Trump vet inte vad Andra Korinthierbrevet är, men vad de hör är att Trump förmedlar budskapet att kristenheten är under attack från vänsterns PK-polis." Nu är det ju inte ovanligt bland republikanska kandidater att de lyfter fram kristna värderingar, men som Joe säger: "Trump framhäver styrka, inte tro. De kristna räknar med att han ska använda sin styrka i striden för deras värderingar. Och gissa vad? De kristna är sluga väljare."

Jag tror att väljare också i Europa kommer att söka ledare som visar handlingskraft. Västvärlden håller på att förändras, och Sverige kanske mer än andra. Eller som Carl Rudbeck skriver i Sydsvenskan, "Vi var länge världsmästare i godhet, bättre än andra (...) Sverige var en liten ö av godhet i ett hav av ondska. Men det var då det. Verkligheten är i full färd med att hinna ikapp oss och krossa den självgoda självbilden." Han pekar på att händelserna i Köln och Kungsträdgården blivit brutala påminnelser om att verkligheten struntar i politiskt korrekta tankefigurer.

Den tid då man kunnat förväxla Gud med staten är förbi. Staten kan inte skapa det goda samhället. Staten måste koncentrera sig på att upprätthålla lag och ordning. Skydda medborgare från våld, ofredande och otrygghet. Det gäller alla, inte minst människor i storstädernas förorter. I dag sviker staten sina mest grundläggande uppgifter. Här måste politiken visa styrka och kompromisslöshet.

Det sociala ansvarstagandet kommer, vare sig man vill det eller inte, att flyttas över till individerna själva. Staten kommer inte att kunna garantera ekonomisk trygghet i framtiden. Det öppnar för en renässans för civila samhället, för föreningar och församlingar. Ur kalabaliken 2015 kan trots allt något positivt växa fram.

Dick Erixon
debattör och bloggare