Att blunda för hedersvåldet är att gynna förtryckarna.
Hedersvåldet är en källa till ständiga diskussioner och konflikter i den offentliga debatten. Å ena sidan värnandet av de människor som regelmässigt utsätts för hedersförtryck, våld och till och med mördas med familjens heder i fokus – å andra sidan rädslan för att peka ut någon särskild grupp.
Nu senast är det Stefan Jonsson som i Dagens Nyheter ondgör sig över debatten, och över att röststarka liberala skribenter som Sakine Madon vill se mer kraftfulla tag mot hederskulturerna. Stefan Jonsson bekänner sig till den skara som menar att det egent­ligen inte finns något sådant som hederskulturer.
I likhet med andra av samma åsikt är Stefan Jonsson också rädd. Rädd att peka ut någon särskild grupp i samhället, rädd att förstärka bilden av "skäggiga män från Mellanöstern" som särskilt benägna att utsätta sina barn för hedersförtryck.
Som argument för sin sågning av andra liberala skribenter använder han, i vanlig ordning, begreppet "guilt by association". En av Sakine Madons artiklar har legat på Avpixlats topplista hela sommaren, minsann, och bara det är skäl nog att misstro henne.

För att vara en person som inte vill peka ut någon, eller stadfästa fördomar, är Stefan Jonsson med andra ord osedvanligt villig att döma en skribent utefter vem eller vilka som länkar vidare, och sprider artikeln. Om en artikel läses och uppskattas av fel grupp, eller fel personer – i det här fallet redaktionen på Avpixlat – ska den med automatik fördömas.
På samma sätt är det i Sverige extremt tyst om Muslimska brödraskapets förföljelse av kristna i Egypten, och om det faktum att hatbrotten mot judar i Malmö ökar – och att det oftare är muslimer än nazister som utför dem. Den som lyfter dessa sanningar riskerar omgående att stämplas som rasist, främlingsfientlig och en "nyttig idiot" för rasisterna.

Det är naturligtvis helt befängt. Nyttiga idioter för rasisterna är enbart de som inte vågar öppna munnen av rädsla för att stöta sig med sin omgivning. De som inte vågar kritisera antisemitismen inom islam, som inte vågar kritisera den islamistiska förföljelsen av kristna i världen och de som inte vågar kritisera regelmässigt hedersförtryck av rädsla för att det faktiskt kan vara så att en och annan skäggig man från Mellanöstern misshandlar sina döttrar. Men ingen tjänar på att man blundar för sanningen. Allra minst offren för hedersvåldet. Och för att bekämpa våld mot kvinnor och andra värnlösa måste man utgå från den kulturella värdegrunden, annars gynnar man inga andra än förtryckarna.