Att korsfästas av sina barn

I vår kyrka, St. Catherine of Siena, bestämde förre pastorn att krucifixet bakom altaret skulle vara konstnärligt utformat. "Jag vill att det ska vara blodigt, så att man förstår det hemska i Jesus offer", klagade en församlingsmedlem. Men på vilket sätt skulle det göra Jesus offer märkvärdigt? Miljoner har torterats och dött under värre omständigheter.
En del – oftast icke-troende – påpekar just detta. Jesus visste att han var Gud, på väg till himlen, vad är då en stunds plåga, även om den är svår? Ingenting jämfört med vanliga dödliga som torterats till döds.
Så här tänker jag, i all ödmjukhet, om saken. Jesus offer var att låta sig korsfästas av sina barn. Om Gud är vår Fader i den djupaste bemärkelsen av föräldraskap, då räcker det att som världslig förälder reflektera i fem sekunder över att själv utsättas för samma, och man vet att det vore outhärdligt bortom mänsklig fattningsförmåga. Din kärlek för dina barn är villkorslös, och då kvittar det hur mycket gud du skulle vara och hur säker du skulle vara på att himlen väntade runt hörnet. Inget skulle hjälpa mot plågan du skulle känna av att hånas, torteras och avrättas av dina egna barn, under deras skratt, applåder och jubel.