Varje land och varje system har brister. Det finns inget perfekt samhälle. Men det är en svensk folkhemstro att vi lever i den bästa av världar. (Boken Candide av Voltaire är rekommenderad, nyttig och underhållande läsning i detta ärende.)
För en del amerikaner är Sverige någon slags psuedo-rysk randstat med ett halvkommunistiskt system, medan andra anser att den svenska välfärdsmodellen är ett exemplariskt föredöme. Det förra är inte ens värt att kommentera, men det senare är värt att diskutera. För om man nu vill följa Sverige, vilket Sverige talar man om? Sverige har förändrats radikalt under det senaste halvseklet. Och notera att i dag är Sverige BNP per capita bara 80 procent av USA:s.

Richard W Rahn skrev en tankeväckande analys i Washington Times förra veckan. Han ifrågasätter Obamas politik och den demokratiska kongressen som försöker efterfölja Sverige. Han frågar vilket Sverige man försöker efterlikna: Sveriges snabba industritillväxt fram till 60-talet, eller den kvävande statliga styrningen och högskattesamhället på 70- och 80- talen, eller avregleringar, sänkta skatter, arbetslinjen med fortsatt välfärd som präglat Sverige sedan 90-talet?
Han skriver: "Det är ironiskt att den demokratiska kongressen och Obamas regering snabbt försöker efterhärma de delar av den svenska modellen som har visat sig katastrofala, medan man förkastar de delar som visat sig vara lyckade".

Under socialdemokratiskt styre svällde den offentliga sektorn och statens affärer på bara ett par decennier från 30 till 60 procent av BNP. Det blev mer regleringar och högre skatter, och resultatet blev att Sverige sjönk tungt i den internationella välfärdsligan.
Men framförallt de borgerliga partierna har sedan 1990-talet avreglerat finansmarknad, telekommunikation, el, taxi, med mera. Man har även genomfört skattesänkningar på inkomst, kapital, arv, företagande, och satsat på arbetslinjen. (Sossarna avreglerade också en del fast mycket motvilligt.) Avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar har skett, ekonomin har växt, fler arbetar och det finns fortfarande ett välfärdssystem i Sverige.

President Obama vill införa mer regleringar, öka de statliga utgifterna och den statliga styrningen, alltså ett slags svenskt socialdemokratisk 70- och 80-tal à la Palme. Är det en bra modell?
Alltfler amerikaner ifrågasätter detta. En nyligen genomförd undersökning av Washington Post-ABC News visar att endast 49 procent av USA:s befolkning litar på Obama. Man tvivlar på att han fattar rätt och riktiga beslut för landet. Folk tror inte på Obamas föreslagna sjukvårdsreformer och man är bekymrade över Obamas politik som leder till ett snabbt växande gigantiskt budgetunderskott. 57 procent av amerikanarna menar att Obamas stimulanspaket inte hjälper eller till och med gör saken värre.
Obama klagade på att Bush efterlämnade ett federalt budgetunderskott på 1 300 miljarder dollar, men nu rapporterar Vita huset att deras tioårsprognos pekar mot 9 000 miljarder dollar i underskott. Är en svensk-amerikansk Palme-Obama-modell bra för USA?

Mats Tunehag
ledarsidan@varldenidag.se