Hela Mellanöstern brinner både bokstavligt och symboliskt. Syrien håller på att falla samman totalt på grund av religionskriget mellan sunni- och shia-islamister. Ett fullkomligt obegripligt mänskligt lidande exponeras framför våra ögon. Svenska jihadister och extremister deltar i dödandet i Allahs namn. Irak faller samman som ett korthus i tre, eller fler, delar. Alla är mer eller mindre baserade på extremistiska och fundamentalistiska islamistläror. Svenska muslimska ledare tiger. Svenska muslimska medborgare lider och sörjer sina anhöriga. Iran spelar dubbelspel och blåser under våldet i religionens namn.
Egyptens mellan 10 och 15 miljoner kristna kopter utsätts dagligen för skändningar och trakasserier. Kyrkor bränns och präster mördas. Först var det islamisten Mursi, sedan kom militärjuntan. Koptiske prästen Fader Zakaria varnade tidigt för utvecklingen vid ett besök i Sverige. Svenska kyrkoledare teg. Liksom Kyrkornas världsråd. Och nu, liksom en nytänd stubintråd till den stora bomben, proklamerades i dagarna det "islamiska kalifatet". Det gränslösa islamiska väldet.
Man behöver inte vara siare, superanalytiker eller Einstein för att se att något allvarligt pågår i världen runt omkring oss. Inte bara i Mellanöstern. Rysslands nya storhetsdrömmar tränger sig nära på våra egna gränser.
Vad är det då, mitt i världsbranden, som är viktigt för den galna, men inflytelserika, delen av den svenska vänstern. Jo, för dem är alla områden i världen vita fläckar, utom Israel. Som vore alla Bagdad Bob med svarta skygglappar, går nu svenska vänsterextremister i organisationen Ship to Gaza ut med att man lyckats få en svensk åklagare, Henrik Attorps, att inleda en förundersökning gällande brott, rån, misshandel, olaga hot efter den israeliska bordningen av fartyget Estelle 2012 utanför Gazas kust. Israel ska åtalas och dömas! Men hallå vakna, Dror Feiler, Henning Mankell, Mattias Gardell, Maria Pia Boethius och ni andra falska demokratisnyftare. Redan den FN-kommission som utredde händelserna gav Israel rätt att agera i enlighet med internationella konventioner.
Ingen ondska tycks nå fram till de här svenskarna från världens oroshärdar, så länge världskartan bara består av ett land, Israel. I grunden verkar de dela uppfattningen att staten Israel inte behövs och gärna kan utplånas. Tvåstatslösningen sitter löst numera. I argumentationen talar man om Israel som en apartheidstat, fast alla vet att det bara är på den så kallade Västbanken och i Gaza som etnisk rensning pågår av judar och kristna. Samförståndet mellan judar och den arabiska minoriteten i Israel är förbluffande stort.
Men som om detta inte skulle vara nog i sättet att mäta Israel på svenska, försöker den internationelle ledaren för socialdemokraterna i Stockholm, Anders Österberg, sprida nya fördomar och lögner kring situationen i Israel och avsedda för svensk inrikespolitik. Inte heller han tycks medveten om att regionen står i lågor eller att de nya hoten med ett islamiskt kalifat även kommer att innebära en utplåning av Israel. I stället tycker han att det behövs en ny regering för att läxa upp israelerna för deras "brott mot mänskliga rättigheter". Österberg har kanske aldrig hört talas om vare sig själmordsbombare hyllade av det palestinska ledarskapet, förföljelsen av judar och kristna på palestinska områden eller synen på män och kvinnor, barnsoldater och sharialagar.
Man tar sig för pannan. För Israel kräver svenska debattörer och vänstermänniskor demokrati, utan att erkänna den bara 65-åriga staten som ett demokratiskt land med demokratisk konstitution, fria val, fristående rättsväsende. För Hamas och Gaza accepterar svensk vänster antidemokrati, diktatur och allehanda brott mot mänskliga rättigheter. Österberg staplar dessutom flera av de gamla lögnerna som vattenapartheid, barnamord och kollektiva bestraffningar. Hamas har för övrigt mer än tydligt de senaste dagarna avslöjat sin syn på fred och försoning med morden på de tre liftande tonåringarna.
Jag tycker att det är ohederligt att låta bilden av Israel formas av den enögda vänstern, som Ship to Gaza-aktionen eller Anders Österberg. Bland Ship to Gazas stödorganisationer finns Kommunistiska partiet, Ordfront, Palestinagrupperna i Sverige, Syndikalisterna, Socialistiska partiet, Ung vänster, Sveriges muslimska råd, Miljöpartiet Jönköping, före detta Broderskap (kristna socialdemokrater) med flera.
Det känns som en kvalificerad mardröm om personer som Peter Weiderud (S) eller Gustaf Fridolin (MP) skulle få praktiskt inflytande över svensk Mellanösternpolitik. Båda är närmast fanatiska Israelkritiker. Den svenska regeringen med Carl Bildt är inte alltid tydlig i sitt demokratiska stöd. Biståndsministern har försökt förändra en del av det okontrollerade svenska penningflödet till Palestinska myndigheten, efter korruptions- och effektivitetskritik.
Statsminister Göran Persson gjorde en historisk insats när han 1998 tog initiativ till en upplysningskampanj om Förintelsen och judarnas europeiska historia i boken "Om detta må ni berätta". Det verkar dags igen att berätta.
Det stora problemet har blivit de två och helt olika måttstockar som vi mäter Israel och regionens andra länder med. Medierna hjälper alltför sällan till att skapa vare sig allsidig information eller relevanta fakta. Mellanöstern är en viktig svensk fråga. Israel förtjänar en allsidigare bild i den svenska debatten.
Siewert Öholm
redaktionen@varldenidag.se
