Jag har fått vara med vid förlossningen av fyra barn. Jag har fått vara med om att något lite dela andning och smärta, men egentligen ändå inte förstå vad som sker i mammans kropp av kamp, smärta, förväntan, stolthet och glädje. Jag har sett barnmorskans tröstande och svalkande hand stryka över moderns svettiga panna. Jag har hört barnmorskans ord, hennes pep-talk till både mamman och mig. Jag som stod alldeles bredvid, behärskat men ändå uppfylld av både tafatthet och oro.
När min tredje son föddes, en söndagsförmiddag, ringde det i klockorna från kyrkan intill just när barnmorskan med ömhet i rörelserna överlämnade den nyfödde och nytvättade i mina händer och jag kunde lägga honom till sin mammas bröst. Vackert minne! Ja. Men mest av allt en glädje och en känsla av helighet inför livet.

Barnmorskan blev länken som förmedlade och verkställde skapelseordningens yttersta mening. Förr kallades vi henne "jorde­mor". På tyska kallas hon Hebamme, som betyder att hon "lyfter barnet från jorden". Plötslig får allt ett sammanhang. ... "av jord är du kommen"... barnet är en hälsning till oss att få vara en del i skapelsen och i Guds mening med våra liv. Barn­morskan blir Guds märkliga tjänare och en hjälp att se liv komma ut ur varje livmoder. Därför är barnmorska jordens heligaste yrke.
Jag inser att mina skimrande och positiva minnen gör mig priviligierad. Jag inser också att många barn föds in i misär och kaos. Jag förstår att abort för många kvinnor till sist framstår som den enda möjligheten att gå vidare. Jag vet också att problem med barn, relationer och tristess kan fresta oss att undra över "meningen med alltihop". Men abort är inte lösningen. Abort är att avsluta ett annat liv. Abort är att i självisk inbilskhet bestämma över vem som skall få leva eller inte. Därför får abort aldrig bli en jämställdhetsfråga i den så kallade feministiska kampen. Den feminismen är livsfientlig och falsk. Det aborterade fostret plockas/skrapas/styckas ut ur en livmoder. Inte ut ur en "döds­moder".

I veckan har barnmorskan Ellinor Grimmark från Eksjö skapat rubriker genom att av samvetsskäl vägra delta i aborter. Utan att ha träffat henne, kan jag tänka mig att hon vill se sitt yrke som ett arbete i livets tjänst. Hon tar sin utbildning till sköterska och barnmorska som ett uppdrag att arbeta på en livsklinik. Hon vill utföra sitt uppdrag att hjälpa, vårda, lindra och läka. Hon vill inte medverka till att släcka liv. För henne är detta en samvetsfråga. Inte nödvändigtvis en fråga om religionsfrihet. Men hon har en etik och en ideologi som gör att det strider mot hennes samvete att medverka till aborter.
I andra sammanhang hyllar vi människor som vågar "gå mot strömmen", som lyssnar till sitt samvete. Som har civilkurage. Jag har själv gjort tv-program om sådana personer. Jag har läst artiklar om dem. Vi kallar dem då ofta för "hjältar". Men den barnmorska som ser sitt yrke som heligt och i livets tjänst, hånas som en svikare av patient-rätten. Barnmorskan Ellinor Grimmark förlorar sitt jobb. Ironiskt nog sker detta i Eksjö, mitt i det småländska bibelbältet.

I medierna flockas "livslutsläckarnas medlöpare" för att förklara att Grimmark inte förstår att "man inte kan vara bergsklättrare om man är höjdrädd" (Barn­morskefacket) och uppmanas cyniskt att söka ett annat jobb! (Läkarfacket) I stället för att respekteras för sitt personliga mod, stämplas hon fördomsfullt in bland högerextremister och antidemokrater (feminister av alla kulörer). Jag menar att alla har fel. Jag menar att Grimmarks kritiker är hopplösa opportunister, intoleranta och slarviga med de demokratiska värdena. De kallar bara problemet en "icke-fråga". De gör vården till mekanik och livmodern till en förvaringsplats för en värdelös "cellklump". De trampar med feministiska militär­kängor på den enskildes rätt till samvetsfrihet. Det handlar inte ett dugg om att patient­rätten skulle urholkas. Det är bara svepskäl för att kunna hävda en omänsklig människosyn.

Europarådet kräver att Sverige ska förklara varför man obstruerar mot en lagstiftning om en samvetsklausul i vården och vårdutbildningen. Att uppmanas söka annat jobb eller annan utbildning är kränkande och ett argument som sänder skuggor från totalitära regimer. Sverige måste införa en samvetsklausul nu. Den finns i Norge och i alla andra EU-länder utom här och i Finland. Praktiskt och arbets­organisatoriskt måste det vara en bagatell.

Låt inte abortlobbyn vinna över livet. Kräv besked av varje kandidat inför EU-valet om de stöder en samvetsklausul. Tro inte på feminister som säger att du då är mot kvinnors liv och hälsa. Tro dem inte heller om de säger att du är reaktionär eller Sverigedemokrat. Abort är en större fråga än så. Den handlar om ditt eget samvete. Den handlar om att våga reflektera.

Siewert Öholm
redaktionen@varldenidag.se