Det brittiska folket har talat, och det har avlagt en röst av protest. Storbritannien gör en Brexit och lämnar EU. Folkomröstningen har dock haft insatser på andra plan än enbart själva EU-medlemskapet. Kompassriktningen är uttagen, och kommer att ge utslag på flera områden.

Dels får utslaget ekonomisk betydelse. Om det är något aktiebörser och valutamarknader avskyr så är det osäkerhet. Brexit kommer att påverka handeln mellan Storbritannien och omvärlden, och ställer världen inför en mer oförutsägbar finansiell situation. Det troliga är en duns på världens börsgolv. 

Det andra området är inrikespolitiskt. Folkomröstningen har dragit upp nya frontlinjer i brittisk politik tvärs igenom partierna, och innebär även en utmaning för hur öriket ska hållas ihop. Nordirland och Skottland röstade tydligt för att stanna, medan England och Wales ledde beslutet om utträde. Trots David Camerons jordskredsseger i senaste parlamentsvalet går han nu till historien som mannen som mot sin vilja tog Storbritannien ut ur EU. Valrörelsen har samtidigt blivit ett sätt att positionera sig i kampen om att en dag bli Camerons efterträdare. Londons fd borgmästare Boris Johnson har satsat högt på att ta strid med sin partiledare och förespråka att britterna lämnar EU. Resultatet ger honom nu ett starkt mandat som folkets man och tänkbar kommande premiärminister.

Slutligen har både politiker och experter över Europa bävat inför konsekvenserna för resten av EU. De sista dagarna vädjade flera europeiska statschefer till britterna att rösta för att stanna kvar. Ett brittiskt utträde blir det första någonsin av en medlemsstat, och skickar budskapet genom hela unionen att EU-samarbetet inte är hugget i sten. Tidigare trängda EU-kritiker har bröstat upp sig och förordat folkomröstningar i flera länder, med det uttalade målet att i förlängningen få hela EU-projektet att rämna. 

Valrörelser är ofta mycket svartvita historier, där båda sidor försöker beskriva de katastrofala följderna om motståndarsidan skulle vinna. Framtiden får utvisa hur omfattande konsekvenserna faktiskt blir. En konservativ parlamentariker som kampanjat för Brexit ville under valnatten lugna folket i bibliska bilder med att det blir ingen grodinvasion, ingen massdöd bland de förstfödda. 

Många inslag i människors vardag kommer naturligtvis att fortsätta som tidigare, men Brexit förändrar nu tydligt det politiska läget i Europa. Samtidigt är den omtumlande folkomröstningen en av styrkorna i efterkrigstidens EU. Vi löser inte längre mellanstatliga förhandlingar och oenigheter med att gå i krig, så som Europas länder gjort i århundranden. Avgörande vägval för Europa löses istället genom att väljare fredligt avgör frågan vid valurnorna. Det är ett hoppfullt tecken när EU slår in på en ny och osäker resa, som ingen vet var den slutar. Men räkna med att det kommer att skaka en del på vägen.