I månadsskiftet februari–mars möttes WHO:s medlems­länder en fjärde gång till förhandlingar om ett kommande internationellt pandemi­fördrag. Denna gång diskuterades ett första utkast till en gemensam överens­kommelse.

I anslutning till förhandlingarna om pandemi­fördraget fördes även diskussioner om över 300 föreslagna tillägg och ändringar till WHO:s internationella hälso­reglemente (IHR).

Syftet med dessa båda processer uppges vara att stärka beredskapen inför framtida pandemier. Som Världen idag tidigare rapporterat ska dessa överenskommelser ge Världshälso­organisationen större befogenheter att bestämma vilka pandemi­bekämpnings­åtgärder medlems­staterna ska införa.

Men farhågor har framförts om risken för överstatlighet och att medlems­länderna lämnar över sitt nationella själv­bestämmande till WHO när det gäller pandemi­hantering.

Francis Boyle är professor i internationell rätt vid universitetet i Illinois. Han ser stora faror med både pandemi­fördraget och ändringarna i IHR.

– Antingen den ena eller båda skulle upprätta en världs­omfattande medicinsk polisstat under WHO:s kontroll, säger han till Epoch Times.

WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus har tidigare tillbakavisat liknande kritik. Han menar att det handlar om förvrängd desinformation, rapporterar CBN News.

– WHO är ett uttryck för medlemsstaternas egen suveränitet och WHO är helt och hållet vad de 194 suveräna medlemsstaterna vill att WHO ska vara, menar han.

I utkastet står det att pandemi­fördraget bör antas enligt artikel 19 i WHO:s konstitution. Artikel 19 handlar om att världs­hälso­församlingen (WHO:s beslutande organ med representanter från medlems­länderna) har befogenhet att anta konventioner eller överens­kommelser med två tredjedels majoritet.

I utkastet sägs det också att den nationella suveräniteten fortsatt ska prioriteras, men bara under vissa förutsättningar. Stater har ”den suveräna rätten att bestämma och hantera sin strategi när det gäller folkhälsa” såvida ”aktiviteter inom deras jurisdiktion eller kontroll inte orsakar skada på deras folk och andra länder”.

Världen idag kontaktar Anna Halén på social­departementet för att höra hur det nya pandemi­fördraget och ändringarna i det internationella hälso­reglementet kommer att påverka Sverige.

Hon svarar via mejl att den mellanstatliga förhandlings­gruppen ska lämna ett förslag till pandemi­fördrag i maj 2024, som då ska beslutas av världshälso­församlingen. Det kan handla om åtgärder som förebygger pandemiutbrott, som upptäcker utbrott tidigare och som ”säkerställer en solidarisk tillgång till motåtgärder mot pandemier”.

Fördraget måste godkännas av WHO:s medlems­stater och beslutas av respektive lands regering och/eller parlament.

Arbetet med att se över det internationella hälso­reglementet (IHR) genom ändringsförslag och tillägg ska också avslutas i maj nästa år. IHR är ett rättsligt bindande regelverk som har implementerats i medlems­ländernas lagstiftning, däribland Sveriges.

– Ansatsen är att även ett framtida pandemi­fördrag ska bli ett rättsligt bindande instrument, men det innebär inte att WHO ska ansvara för nästa pandemi, utan det är fortfarande respektive land som ansvarar för de åtgärder som vidtas, uppger Anna Halén.

Stämmer det att WHO ska få större befogenheter att bestämma vilka pandemi­bekämpnings­åtgärder medlems­länderna ska införa? Vad kan det i så fall innebära för Sveriges självbestämmanderätt?

– Det finns ännu inga färdigförhandlade artiklar eller fördrag för regeringens del att ta ställning till. När det väl blir aktuellt kommer regeringen ta ställning till detta och eventuellt även riksdagen.

Världen idag frågar vidare hur man tar hänsyn till Sveriges grundlag i den här processen och huruvida besluten kan börja gälla i Sverige utan en grundlagsändring.

Anna Halén förklarar att överens­kommelser med andra stater eller mellan­folkliga organisationer ingås av regeringen. Men om en sådan bindande internationell överens­kommelse förutsätter att en lag ändras, upphävs eller att en ny lag behöver stiftas, måste riksdagen först ge sitt godkännande.

– Det finns också bestämmelser om överlåtelse av beslutanderätt inom och utom EU-samarbetet.

Världen idag har även rapporterat om utredningen inför en kommande svensk pandemi­lagstiftning. Det har funnits en oro för att en sådan lagstiftning skulle kunna innebära inskränkningar i grundlags­skyddade fri- och rättigheter, med strängare pandemi­åtgärder än vi hittills har upplevt i Sverige. Många andra länder införde exempelvis utegångs­förbud och obligatorisk vaccinering.

Utredaren lämnade inga förslag till nya åtgärder eller några bedömningar av förenligheten med grundlagen i sitt delbetänkande förra året, men förordade frivillighet som utgångspunkt för den svenska smittskydds­lagstiftningen även i fortsättningen. Slutbetänkandet ska lämnas den 1 september 2023.

Världen idag frågar Anna Halén om Sveriges framtida pandemi­lagstiftning kommer att samordnas med besluten i WHO. Hon svarar att den svenska utredningen ska bedriva sitt arbete utåtriktat och inhämta kunskap, erfarenheter och synpunkter från en rad olika myndigheter och aktörer. Om det bedöms motiverat ska utredaren även inhämta kunskap och erfarenheter från andra länder.

– Generellt kan sägas att regeringen och regerings­kansliet i lagstiftnings­arbete har att förhålla sig till alla rättsligt bindande regelverk, både internationella och nationella.