I månadsskiftet februari–mars möttes WHO:s medlemsländer en fjärde gång till förhandlingar om ett kommande internationellt pandemifördrag. Denna gång diskuterades ett första utkast till en gemensam överenskommelse.
I anslutning till förhandlingarna om pandemifördraget fördes även diskussioner om över 300 föreslagna tillägg och ändringar till WHO:s internationella hälsoreglemente (IHR).
Syftet med dessa båda processer uppges vara att stärka beredskapen inför framtida pandemier. Som Världen idag tidigare rapporterat ska dessa överenskommelser ge Världshälsoorganisationen större befogenheter att bestämma vilka pandemibekämpningsåtgärder medlemsstaterna ska införa.
Men farhågor har framförts om risken för överstatlighet och att medlemsländerna lämnar över sitt nationella självbestämmande till WHO när det gäller pandemihantering.
Francis Boyle är professor i internationell rätt vid universitetet i Illinois. Han ser stora faror med både pandemifördraget och ändringarna i IHR.
– Antingen den ena eller båda skulle upprätta en världsomfattande medicinsk polisstat under WHO:s kontroll, säger han till Epoch Times.
WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus har tidigare tillbakavisat liknande kritik. Han menar att det handlar om förvrängd desinformation, rapporterar CBN News.
– WHO är ett uttryck för medlemsstaternas egen suveränitet och WHO är helt och hållet vad de 194 suveräna medlemsstaterna vill att WHO ska vara, menar han.
I utkastet står det att pandemifördraget bör antas enligt artikel 19 i WHO:s konstitution. Artikel 19 handlar om att världshälsoförsamlingen (WHO:s beslutande organ med representanter från medlemsländerna) har befogenhet att anta konventioner eller överenskommelser med två tredjedels majoritet.
I utkastet sägs det också att den nationella suveräniteten fortsatt ska prioriteras, men bara under vissa förutsättningar. Stater har ”den suveräna rätten att bestämma och hantera sin strategi när det gäller folkhälsa” såvida ”aktiviteter inom deras jurisdiktion eller kontroll inte orsakar skada på deras folk och andra länder”.
Världen idag kontaktar Anna Halén på socialdepartementet för att höra hur det nya pandemifördraget och ändringarna i det internationella hälsoreglementet kommer att påverka Sverige.
Hon svarar via mejl att den mellanstatliga förhandlingsgruppen ska lämna ett förslag till pandemifördrag i maj 2024, som då ska beslutas av världshälsoförsamlingen. Det kan handla om åtgärder som förebygger pandemiutbrott, som upptäcker utbrott tidigare och som ”säkerställer en solidarisk tillgång till motåtgärder mot pandemier”.
Fördraget måste godkännas av WHO:s medlemsstater och beslutas av respektive lands regering och/eller parlament.
Arbetet med att se över det internationella hälsoreglementet (IHR) genom ändringsförslag och tillägg ska också avslutas i maj nästa år. IHR är ett rättsligt bindande regelverk som har implementerats i medlemsländernas lagstiftning, däribland Sveriges.
– Ansatsen är att även ett framtida pandemifördrag ska bli ett rättsligt bindande instrument, men det innebär inte att WHO ska ansvara för nästa pandemi, utan det är fortfarande respektive land som ansvarar för de åtgärder som vidtas, uppger Anna Halén.
Stämmer det att WHO ska få större befogenheter att bestämma vilka pandemibekämpningsåtgärder medlemsländerna ska införa? Vad kan det i så fall innebära för Sveriges självbestämmanderätt?
– Det finns ännu inga färdigförhandlade artiklar eller fördrag för regeringens del att ta ställning till. När det väl blir aktuellt kommer regeringen ta ställning till detta och eventuellt även riksdagen.
Världen idag frågar vidare hur man tar hänsyn till Sveriges grundlag i den här processen och huruvida besluten kan börja gälla i Sverige utan en grundlagsändring.
Anna Halén förklarar att överenskommelser med andra stater eller mellanfolkliga organisationer ingås av regeringen. Men om en sådan bindande internationell överenskommelse förutsätter att en lag ändras, upphävs eller att en ny lag behöver stiftas, måste riksdagen först ge sitt godkännande.
– Det finns också bestämmelser om överlåtelse av beslutanderätt inom och utom EU-samarbetet.
Världen idag har även rapporterat om utredningen inför en kommande svensk pandemilagstiftning. Det har funnits en oro för att en sådan lagstiftning skulle kunna innebära inskränkningar i grundlagsskyddade fri- och rättigheter, med strängare pandemiåtgärder än vi hittills har upplevt i Sverige. Många andra länder införde exempelvis utegångsförbud och obligatorisk vaccinering.
Utredaren lämnade inga förslag till nya åtgärder eller några bedömningar av förenligheten med grundlagen i sitt delbetänkande förra året, men förordade frivillighet som utgångspunkt för den svenska smittskyddslagstiftningen även i fortsättningen. Slutbetänkandet ska lämnas den 1 september 2023.
Världen idag frågar Anna Halén om Sveriges framtida pandemilagstiftning kommer att samordnas med besluten i WHO. Hon svarar att den svenska utredningen ska bedriva sitt arbete utåtriktat och inhämta kunskap, erfarenheter och synpunkter från en rad olika myndigheter och aktörer. Om det bedöms motiverat ska utredaren även inhämta kunskap och erfarenheter från andra länder.
– Generellt kan sägas att regeringen och regeringskansliet i lagstiftningsarbete har att förhålla sig till alla rättsligt bindande regelverk, både internationella och nationella.