Troendedopet ska fortsätta vara det som förkunnas, men även barndöpta ska få bli församlingsmedlemmar. Så blir det om församlingsledningen i Filadelfia får med sig församlingen på att genomföra en stadgeförändring. Ett första samtal för medlemmarna om frågan hölls i förra veckan.
– Den verklighet vi lever i i dag, sedan många år, är att vi välkomnar människor i gemenskapen fastän de inte kommit till klarhet i dopfrågan. Vi möts vid nattvardsbordet och de anförtros ledaruppgifter. På alla punkter är de en del i gemenskapen och vi känner igen dem som kristna syskon, och så tror jag det ser ut i en lång rad församlingar, säger Niklas Piensoho.
Filadelfiapastorn menar att det blir en märklig situation när medlemsbegreppet inte stämmer överens med församlingsgemenskapen.
– Glappet mellan medlemskap och att vara delaktig i gemenskapen får inte vara för stort. Vi behöver anpassa oss till den verklighet vi lever i, säger han, och förklarar att han vill se ett inkluderande som inte innebär att församlingens teologi ändras.
– Vi vill kunna ta in dem som medlemmar utan att teologiskt bekräfta deras barndop. Jag tror att det är viktigt att säga att vi inte bekräftar alla medlemmars teologi. Det gör vi inte i den här frågan och det skulle bli problematiskt även i en lång rad andra frågor. Den synen att alla medlemmar på alla områden lever som församlingen lär skulle jag nog påstå att vi generellt dragit oss undan från de senaste 40 åren.
Läromässigt är det fortsatt troendedopet som ska predikas, betonar Niklas Piensoho.
– Troendedopet är det enda vi ser som matchar Nya testamentet och det är det vi rekommenderar för alla medlemmar. Men det finns ett inte så litet antal människor som är fasta i sin övertygelse om deras barndops giltighet, och vi vill kunna inkludera dem i församlingen.
Niklas Piensoho beskriver det som en synkronisering av medlemskapet och gemenskapen, så att det inte längre blir två skilda saker.
– Nya testamentet talar aldrig om medlemskap på det sätt som vi gör, där finns inga gränser för föreningsmedlemskap, utan där handlar det om gemenskapen där troende kommer samman.
Enligt Filadelfias föreståndare är enigheten i frågan total bland pastorerna och mycket bred bland övriga ledare i församlingen. Men det är ingen lättvindig fråga för en församling och rörelse som är starkt förknippad med troendedopet som ingångspunkten i församlingen. Flera diskussioner kommer att hållas inom församlingen, innan en eventuell stadgeändring kan antas, förklarar han.
– Det här är inget vi gör med en axelryckning. Det är viktigt att få tid att samtala om det och väga för- och nackdelar mot varandra. Vad gör det här med oss och finns det en risk att vi blir otydliga?
Niklas Piensoho menar att man kan se medlemskapet som en inkörsport, och att vägen sedan blir smalare.
– Jag tror det är så vår praktiska verklighet ser ut. Det blir mer krävande när man ska in i ledaruppgifter. Vi skulle till exempel aldrig avskilja någon till församlingstjänare som inte är troendedöpt. Jag uppfattar det som att vi blivit tydligare om ledarskap samtidigt som vi blivit generösare när det gäller medlemskap.
Samtidigt som dopfrågan lyfts i församlingen har Niklas Piensoho också tagit upp livsstilsfrågor. Medlemmarna har fått diskutera kring vilka krav som kan ställas på den som vill vara medlem i församlingen. Synen på skilsmässa är en sådan fråga där praktiken med tiden har förändrats, trots att lärosynen är densamma, konstaterar han.
– Vi har sedan många år medlemmar som har genomgått skilsmässa. Vår hållning är att vi ytterligt sällan rekommenderar skilsmässa och aldrig kommer att bekräfta det pastoralt, men vi väljer att innesluta människor och ge dem hjälp och stöd, och inte utesluta dem. Så kan det också vara när det gäller unga par som väljer att leva i samboförhållanden, förklarar han vidare.
– Vi försöker säga att vi gärna hjälper till med en mycket trevlig vigselakt och att äktenskapet ger ett mer legalt stabilt förhållande, men vi utesluter dem inte. Och om det är hur vi förhåller oss till våra medlemmar, bör vi agera likadant mot dem som står utanför och vill komma in.
Ett av de exempel som anfördes under samtalskvällen var hur man skulle ställa sig till ett homosexuellt par som vill bli medlemmar. Men Niklas Piensoho menar att det är en ytterst marginell fråga.
– Vi har inte den problematiken någonstans i församlingen just nu, och det är tyvärr inte så att det står homosexuella människor på kö och vill bli medlemmar. Jag har aldrig i något medlemssamtal ställt en fråga om sexuell läggning, men om ett par skulle vara oerhört explicit med sin homosexuella läggning skulle vi nog ha ett samtal om det, om vad det står för och varför de lever så.
Han nämner ett exempel som blev känt för ett par sedan, då en ung kvinna som vuxit upp i församlingen gjorde känt att hon var homosexuell.
– Vi hade många och långa samtal i pastorskåren om det. Vi landade i att det inte var något vi kunde bekräfta och kommunicerade det tydligt, men valde att innesluta henne i gemenskapen.
Frågan om gränsdragningar mellan medlemskap och att ha en ledarroll är också sådant som diskuteras i församlingen. Hur ställer man sig till exempel till om en person som lever sambo vill leda lovsången under gudstjänster?
– Vi pratar om var gränserna går. Just det här exemplet har vi inte behandlat gemensamt men i dagsläget skulle jag nog säga att vi skulle släppa in personen i lovsångsteamet, men inte som ledare. Det blir hela tiden en avvägning av vilket slags ledarskap det handlar om.
Filadelfiaföreståndaren betonar att han vill se en varmare gemenskap med plats för upprättelse. Det är sällan människor har problem med att erkänna att de har syndat, men det som ger dem problem är hur de blir bemötta, menar han.
– Församlingen ska vara en varm och generös plats, där människor vars liv har kraschat på ett eller annat sätt inte utestängs. Jag har inga problem med att vara tydlig med vad som är synd, men det ska mycket till för att syndafall ska leda till att man inte får plats i gemenskapen.
Niklas Piensoho menar att uppfattningen att han skulle "runda av kanterna" på evangeliet och tona ner budskapet om synd och omvändelse inte stämmer, och att den bild som getts i Världen idag tidigare om hans undervisning är felaktig.
– Vårt uppdrag är inte att predika synd, utan att predika Kristus, inte att predika dom, utan att predika nåd. Men säger jag att du behöver en frälsare, betyder det förstås också att du behöver frälsas från något. Jag vill möta människor med evangeliets glada budskap, att Gud inte gett upp om dig oavsett vilka fel du har begått. Om det leder till att jag precis som Jesus anklagas för att vara syndarnas vän, då kan jag stå ut med det.
David Högfeldt
david.hogfeldt@varldenidag.se