Viktigt finna balans mellan stat och religion

– De svenska politiska partierna har aldrig varit sämre rustade för att hantera ett mångreligiöst samhälle, sa Andreas Johansson Heinö vid ett seminarium i Stock­holm nyligen, anordnat av Axel och Margaret Ax:son John­sons stiftelse, under rubriken ”Har Gud återuppstått?”

Från att Sverige haft en tydlig vänster-högerlinje, där ”de religiösa” framför allt kunnat inplaceras till höger, har skiljelinjerna förskjutits till att gå inom partierna, menade han, och pekade på vårens socialdemokratiska våndor kring den muslimske parti­styrelseledamoten Omar Mustafa. I stället för att ta ta striden internt, eller ta itu med frågorna på djupet, försöker partierna att genom olika strategier undvika de frågor med religiös klangbotten som splittrar dem.
– Vänstern försöker lyfta fram frågan om klass och jämställdhet, om majoriteter och minoriteter i samhället, medan man från borgerligt håll upprepar att religion är en privatsak som vi inte ska lägga oss i. Det är ett sätt att få bort den politiska laddningen.

Andreas Johansson Heinö ifrågasatte dock synen på religion som privatsak.
– Religion kan inte vara privatsak eftersom den till sin natur är offentlig; det är en kollektiv upplevelse som levs ut i offentligheten.
Religion tar sig också politiska uttryck, och leder ofta till en önskan att påverka både normer och lagstiftning. För att de olika anspråken ska kunna jämkas krävs, enligt Andreas Johansson Heinö, att alla parter ”lägger band på sig själva i det offentliga”, men också att man så långt som möjligt undviker att inte tvinga på någon annan sin vilja genom lagen.