I mitten av juli assisterade den pensionerade läkaren Staffan Bergström vid en ALS-sjuk mans självmord. Bergström, som är stark förespråkare av dödshjälp, uppges ha tagit med en dödlig dos sömnmedel till mannen och låtit mannen inta dosen.

En som är starkt kritisk till Bergströms agerande är Eric Hammarstrand, ”funkisaktivist” som har spinal muskelatrofi (SMA).

”Det är sorgligt att läkaren, som ’assisterade’ denna traumatiserade människa till att dö, inte gav patienten den tid och vård som behövdes för att komma igenom sin livskris. I mitt tycke är detta ’fall’ ett överlagt mord”, skriver Hammarstrand i en debattartikel i ETC.

Eric Hammarstrand påpekar att det är lätt att känna hopplöshet när livet förändras drastiskt, men menar att vi inte bör se döden som lösningen på problemen.

”Inte skulle vi acceptera att en läkare dräpte någon som exempelvis förlorat en närstående och inte kunde se en framtid utan denna?” skriver han.

I debattartikeln berättar Eric Hammarstrand att han drabbades av allvarlig lunginflammation när han var liten och att hans läkare då sade till föräldrarna att det var lika bra att han fick somna in.

”Mina föräldrar tvingades att kämpa för min rätt att få leva”, skriver Hammarstrand.

Han menar att det finns en nedvärderande syn på människor med funktionsnedsättning i vårt samhälle och att han märker den genom kommentarer i stil med ”om jag var i din situation så skulle jag inte vilja leva”.

Denna människosyn skulle bli förödande om läkarassisterat självmord legaliseras i Sverige, enligt Hammarstrand.

”Om vi inte kan lita på att vi ska få den vård vi behöver för att överleva – hur ska vi då kunna lita på att inte även aktiv dödshjälp skulle kunna komma att användas emot oss?” skriver han.

Eric Hammarstrand vidhåller att det finns gott om vittnesmål där individer har känt sig pressade till att acceptera aktiv dödshjälp, och han tror inte att det går att hitta en enda funktionsrättsrörelse i världen som är för aktiv dödshjälp.

”Att bli utpekad som en börda för anhöriga, vården och hela samhällsekonomin sätter en svår psykisk press på individen ifråga”, skriver han.

Hammarstrand riktar även en känga mot svenska medier.

”Det är extremt osmakligt hur medierna i det ’goda och progressiva’ Sverige drar i gång en romantisering av eutanasi, just nu, när vi är ett av få länder som samtidigt tolererar en samhällsspridning av ett virus som dödar 'såna som oss’”, skriver han.

Argumentet om att dödshjälp bara skulle ges till döende personer ger han inte mycket för, utan påpekar att hans föräldrar fick höra att han inte skulle bli mer än 3–4 år.

”Om jag någon gång går igenom en depression eller livskris, kan jag då vara trygg i att jag kommer få samma stöd och hjälp som alla andra? Eller kommer jag i framtiden bara få en broschyr om aktiv dödshjälp?” frågar han sig.

Världen idag har sökt Staffan Bergström för att ge honom chans att bemöta kritiken, men har i skrivande stund inte fått svar.