För Dagens Nyheter berättar Karen Flø och Daniel Bjugård, som bor i södra Stockholm, om sina glada känslor när de fick beskedet att de väntade sitt fjärde barn, men också om känslorna efter att de fått beskedet att barnet i magen hade Downs syndrom.
– Jag brakade in i full kris. Det kändes som om golvet rämnade och väggarna föll in, säger Karen Flø till DN.
Hon hade då i vecka 13 erbjudits att göra fosterdiagnostik med kub-test, då hon hunnit fylla 36 år. Hon gjorde senare ett moderkaksprov. Vid ett kommande läkarbesök fick de veta att de väntade en flicka, och att det inte var några tvivel om att hon hade Downs syndrom.
– Jag frågade vad de flesta gjorde och läkaren svarade att de flesta valde att avsluta graviditeten. Det satte press på oss. Normen i sig satte ett hårt tryck på oss, menar Karen Flø.
Graviditeten var långt gången och de hade bara en vecka på sig om de skulle bestämma sig för abort. I Sverige är det tillåtet att göra abort fram till och med graviditetsvecka 18 utan särskilda skäl, därefter är det tillåtet fram till slutet av den 21:a graviditetsveckan om man får tillstånd av Socialstyrelsen. Läkaren sade till paret att hon antog att Socialstyrelsen skulle säga ja till en sen abort eftersom barnet hade Downs syndrom.
Men Karen Flø valde att behålla barnet.
– Ju mer jag lärde mig om Downs syndrom, desto lättare blev det för mig att se att det inte var slutet på vårt liv, säger hon till DN där hon beskriver dottern Liv – i dag fem år – som en gåva.
– Liv är lika självklar, älskvärd och komplex som alla sina syskon. Hon är en sjättedel av vår familj, säger hon.
Karen Flø uttrycker i artikeln kritik mot att fosterdiagnostik, som är kopplat till en stor etisk fråga, erbjuds så rutinmässigt inom mödravården.
– Det är en fråga som är så stor och etiskt problematisk. Vården lägger fortfarande ner stora resurser för att hitta foster med Downs syndrom trots att de flesta lever rika liv, går i skola och deltar i samhället, säger hon till DN.
Hon tycker också att det sänder ut signaler.
– Varför letar vi efter foster med Downs syndrom? Det präglar den som föds med Downs syndrom och det präglar även hur en kvinna upplever att vänta ett barn med Downs syndrom.
Karin Flø är alltså tveksam till att låta fosterdiagnostik vara en rutin.
– När man gör fosterdiagnostik så försätter man sig i en situation där man kan få de här valen – abort eller ett barn med Downs syndrom. Förstår vi verkligen vad de här valen innebär? Hur ska vi kunna veta det? Är vi verkligen kapabla som människor att fatta ett sådant beslut? säger hon.