Den så kallade normkritiken har blivit vår tids stora inne-ideologi. Och det har gått snabbt. Något som för tio år sedan var närmast okänt, är i dag på var mans läppar. En handfull statliga myndigheter – däribland Diskrimineringsombudsmannen (DO), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Skolverket och Forum för Levande historia – har aktivt anammat tankesättet. Särskilt lyfts normkritiken fram som universalmedel i frågor som har med diskriminering och likabehandlingsarbete att göra.

Redaktörerna för antologin Normkritisk pedagogik kunde redan 2010 skriva: ”Kanske är det ett svenskt fenomen att det som representerar verkligt radikala och maktkritiska perspektiv, såsom queer och normkritisk pedagogik, omfamnas av statliga institutioner i en svindlande fart.”