– Erfarenhetsmässigt så vill alla gott och vi vill gärna be men ibland kämpar vi med det praktiska. Just nu står Ukraina och hela Europa inför en tuff period där krigsmakter knackar på dörren, och då vill vi hjälpa bedjare att kunna be så praktiskt som möjligt. Därför uppmanar vi att när lunchrasten börjar så tar man tre minuter och ber för Ukraina, säger Patrik Sandberg vid Sverigebönen.
– Vi tror att det ska få vara en andlig sköld runt Ukrainas gränser och folket som vi tror har en stark kallelse på sitt liv.

På vilket sätt kan bön hjälpa?
– Vi vet att allt som sker i det synliga först sker i det osynliga, i andevärlden. När krig uppstår så är det inte för att någon plötsligt får en tanke: "Nu ska vi ha lite krig här" utan det är onda krafter bakom det. Därför har vi sett genom historien att när Guds folk börjat be så har man kunna avstå krig, säger Patrik Sandberg.
– Ta Berlinmurens fall som exempel. Det föregicks av väldigt mycket bön och faktum är att det första hålet som togs upp i muren var just en plats där en bönegrupp lagt händerna på muren varje vecka.

Stefan Gustavsson, vid Svenska evangeliska alliansen drar liknande paralleller.
– Mellan mars 1990 och september 1991 samlades svenskar runt om i landet till opinionsmöten till stöd för Baltikums frihet från Sovjetunionen, klockan tolv varje måndag.
– Nu vill vi uppmana Sveriges kristenhet till en daglig måndagsrörese. Att varje dag klockan tolv be tre minuter för fred och frihet på Krim, och att Gud använder kristna kyrkor som ett redskap för försoning mellan de olika grupperna.
– Det passar bra i samband med fasteperioden som inleds nu att väcka upp sitt liv genom att ge något vidare till någon annan. Vi vill sända våra böner över vattnet för Ukraina. Vi vill offra något, konstaterar Patrik Sandberg.

Samuel Björk
samuel.björk@varldenidag.se