Det var Liberalerna, som i samarbete med A Demand For Action inbjudit till premiärvisningen i Sverige av den berörande filmen. Filmen levandegör IS brott mot folkrätten under det pågående folkmordet i Irak och Syrien.

Förstakammarsalen i riksdagshuset var nästan fullsatt när riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (L) hälsade välkommen.

Birgitta Ohlsson anknöt till folkmordet på främst armenier för hundra år sedan. Hon konstaterade att eftersom historien har en tendens att upprepa sig är det så viktigt att vi lyssnar till vittnesbörden från dem som drabbas i det pågående kriget.

Kvällens hedersgäster presenterade sig. Helma Adde är född i Chicago och numera bosatt i New York, där hon jobbar som lärare. Sina rötter har hon i Syrien, där hennes föräldrar växte upp. Tidigt fick hon lära sig tala arameiska, det språk som också Jesus talade.

Hon har många släktingar i Mellanöstern, som lever under hot och terror. Som så många andra upprördes hon av att denna kränkning av de mänskliga rättigheterna bara fortgår år efter år.

– Vi som lever i frihet på olika platser i världen har ett ansvar för att vara en röst för våra landsmän och skapa en större medvetenhet om vad som pågår.

Planerna på hur hon skulle kunna vara med och påverka konkretiserades när Helma medverkade i ett nyhetsinslag i Fox News. I samband med det presenterades hon för Jordan Allott, kristen dokumentärfilmare. Han har gjort flera uppmärksammade filmer som behandlar mänskliga rättigheter, bland annat i Kuba och i Egypten.

– När Helma och jag möttes, insåg vi att vi delade samma passion och jag tror att Gud stod bakom att våra vägar korsades.

Resultatet av deras samarbete blev den nu aktuella filmen, som kommer att visas för opinionsbildare över hela världen. Drivande bakom filmen är också Nuri Kino som grundat människorättsorganisationen A Demand For Action (ADFA).

Kino berättar att när Helma delade med sig till honom om sina filmplaner så avrådde han bestämt. Han ansåg det vara för riskabelt att skicka en kvinna till detta utsatta område, där kidnappningar och övergrepp hör till vardagen. Men när han såg hur bestämda Helma och Jordan var att genomföra projektet gav han med sig.

– När jag sedan förlorade kontakten med dem i 42 timmar, var jag sömnlös och utom mig av oro. Helma och Jordan har tagit en enorm risk för att skapa opinion för att de ständiga övergreppen aldrig någonsin ska falla i glömska, fastslog Nuri Kino.

Filmen gjordes på plats i Syrien och norra Irak under 18 intensiva och dramatiska dagar, sommaren 2015. Filmaren Jordan Allott säger att han ägnat många månader av intensivt arbete åt att färdigställa den timslånga filmen, som sedan spelas upp på filmduken. Det är ingen överdrift att påstå att den nöd och förtvivlan som visas upp berör. De levande exemplen på hur människovärde och integritet kränks är smärtsamma att se. Ljusglimtar i mörkret är de insatser som kyrkor, organisationer och eldsjälar gör för att skingra de traumatiska upplevelserna och skapa en strimma hopp i ett mörker som stundtals verkar helt kompakt.

Helma Adde träffade bland annat yezidiska flickor som varit kidnappade och massvåldtagna och assyrier/syrianer/kaldéer som fick tre val; konvertera till islam, fly och betala lösensumma eller dö. De flesta Helma mötte var svårt traumatiserade av det brutala våld de hade upplevt – en stor del saknade släktingar. I Qamishli i nordöstra Syrien träffar hon släktingar som hon inte sett på många år. Men endast några dagar senare dödas en av de släktingar hon just mött, i ett terroristdåd.

Helma Adde och hennes fotograf följde också med frivilliga soldater från Syriac Military Council (MFC) striderna mot IS vid fronten. I filmen skildras hur de, knappt en kilometer från fronten, hukande bakom skyddande väggar bevittnar MFC:s beskjutning av IS fästen.

Efter filmvisningen följde ett panelsamtal, lett av Nuri Kino. Deltagare, förutom Helma Adde och Jordan Allott, var Robert Hannah, riksdagsledamot för Liberalerna, som själv har rötter i Syrien. Robert Hannah har i riksdagen drivit frågan att Sverige ska erkänna det pågående folkmordet på kristna i Syrien och Irak. Att det inte finns majoritet i riksdagen för ett sådant erkännande, betraktade Robert Hannah som feghet.

Världen idag frågade efter arrangemanget Helma Adde om hon inte var rädd när hon befann sig mitt i stridslinjen?

– Jo, visst var jag orolig när vi åkte i stridsområdet och fick veta att IS kan finnas bakom nästa berg. Men jag känner med vårt lidande folk och vill att det som händer ska dokumenteras. Som folk är vi stolta över vår identitet och för mig är det så viktigt att ge röst åt dessa, som inte har någon egen röst. De litar också på oss att vi ska föra deras talan. Om inte det internationella samhället griper in och ger de utsatta minoriteterna en fristad, ser jag ingen framtid. Då kommer övergreppen och förföljelserna, som till slut leder till totalt folkmord, bara gå vidare, säger Helma Adde.