Unga som tappat sexlusten oroar psykoanalytiker

"Vart tog lusten vägen"Psykoanalytiker orolig för ny trend med unga som tappat sexlusten
Ett nytt fenomen med allt fler unga som tappar sexlusten oroar psykoanalytikern och författaren Clarence Crafoord.
- När man har prövat allt, tittat bakom varje hörn och löst varje gåta blir man blasé, säger han.

Förlorad sexlust är en av de vanligaste orsakerna till att unga människor söker hjälp på ungdomsmottagningar. Uppgifterna har fått den erfarne psykoanalytikern att reagera kraftigt.
– Det här är en väldig tragik, säger Clarence Crafoord och konstaterar en kraftig förändring över tiden.
– När vi var unga kunde vi ha problem med allt möjligt – men absolut inte med lusten! intygar han med glimten i ögat.

Lusten och livsglädjen är närvarande här i paret Crafoords sommaridyll, där doftande jasmine och hundkex sprider fägring runt faluröda 1800-talsstugor. Och Clarence Crafoord är knappast känd som en sexuell bakåtsträvare (just nu redigerar han nyöversättningar av psykoanalysens fader, den sexuellt frisinnade Sigmund Freud). Men Crafoord är bekymrad och starkt kritisk till trender som "kompissex" och allt tidigare sexualdebut. En artikel i den vårdguide som landstinget i dagarna skickat ut till hushållen har retat upp honom ordentligt: "Om unga vill ha tidig sexualdebut så måste de få ha det", lyder artikeltexten.
– Hur vore det om man i stället sa tvärtom: "Det vore bra om ni valde att hålla på er"? kontrar han.

Clarence Crafoord menar att sexualiseringen allt längre ner i åldrarna på sikt tar död på lusten. Utan att alls moralisera, frågar han sig också hur dagens möjligheter att styra fertiliteten – genom preventivmedel och abort – har påverkat sexualiteten. I den lättillgängliga och ohämmade sexualiteten kan det som är samlivets kärnpunkt – intimiteten – bli lidande, framhåller han.
– Man har underskattat intimitetens betydelse, sexualitet handlar ju om att man blottar sina innersta funktioner för varandra. Men om man är slösaktig – eller lösaktig – med sexualiteten är det nog lätt att sexlusten går förlorad. Och den är inte så lätt att få tillbaka.
Att ungdomar ägnar sig åt att ha sex med kompisar är ett bra exempel på sådan slösaktighet, menar Crafoord.
– Kompissex korrumperar både begreppet kompis och sex. Man har inte sex med sina vänner, betonar han. Om jag skulle ha sex med mina kvinnliga vänner skulle vår relation i ett nu förändras, jag skulle känna att jag har gjort ett oåterkalleligt gränsöverskridande.

Som en annan förklaring till den sexuella utmattningen hos unga, framhåller Clarence Crafoord den överdrivna öppenhet kring sexualitet som praktiseras i vissa familjer. Han menar att det ofta sker i en välvillig önskan att bryta med gamla tiders försagdhet. Och att tala om relationer och samliv är viktigt, menar han. Men att gå in på sexuella detaljer och – vilket enligt Crafoord förekommer – låta barnen titta på när föräldrarna har sex är ett stort misstag.
– Det bygger på en missriktad föreställning om att maximal öppenhet är det bästa för barnet. Jag tror tvärtom att det är ett övergrepp mot barnet som även kan vara traumatiserande.
Crafoord menar att denna nya typ av "fostran" kan ha bidragit till de nya problemen med sexuell "uttråkning" bland unga.
– Genom att berätta allt undanröjer man ju sexualitetens alla hemligheter – och detta på ett område där hemligheterna är själva poängen, säger den pensionerade psykoanalytikern med ett vänligt skratt. Sexualiteten måste få höra till gåtorna, till det gåtfulla, tillägger han och skojar lite om storken.

Även den allmänna exploateringen av sex i exempelvis reklamsammanhang kan få samma utmattande effekt på lustkänslan, menar Crafoord. När sexualiteten vänds ut och in i alla sammanhang kan det leda till förlorad sexlust – eller sexmissbruk. I båda fallen handlar det om en inre utarmning som leder till desperat förtvivlan, förklarar han.
Enligt Clarence Crafoord är olust också en viktig orsak till andra problem bland barn och ungdomar, exempelvis det grövre våldet bland unga killar och tonårsflickor som skär sig och ägnar sig åt andra självdestruktiva handlingar.
– Man gör dessa saker för att man längtar efter att bli gränssatt, att någon ska bry sig och ange normer och inriktning – någon annan än landstingets torftiga vårdguide, säger han med en fnysning åt tidningsartikeln på bordet.

Jonas Adolfsson
jonas.adolfsson@varldenidag.se