Mitt i tragiken och sorgen över att tvingas fly för livet uttrycker den ukrainska judiska kvinnan Jana sin djupa tacksamhet över den hjälp som hon och de tre barnen, 13, 10 respektive 7 år, får för att kunna ta sig till en säker tillvaro i Israel.

– Allt vi behöver är en framtid för min familj, säger hon i en videohälsning till Världen idag.

Hon har inget att återvända till, allt ligger sönderbombat i ruiner. Jana längtar efter familjens gemensamma framtid i Israel.

– Där vill vi leva som en familj igen.

Paret Igor och Svetlana, båda drygt 60 år gamla, har levt sitt gemensamma liv i staden Mariupol. När de första bomberna föll en tidig morgon i början av mars befann sig paret hemma i lägenheten.

– Alla fönster gick sönder och marken skakade, berättar Svetlana, via videolänk och med hjälp av tolk, för Världen idag.

Igor fick glassplitter i sitt högra ben. De spikade mattor för fönstren, men frös då det var minusgrader på nätterna. Två dygn efter att bomberna börjat falla över Mariupol tvingades de lämna sin bostad som nu inte längre finns kvar.

– Mariupol har varit en underbar plats, säger Svetlana.

Under två veckors tid tog de skydd i en iskall källare innan de tvingades fortsätta flykten mitt bland fallande ryska bomber. Broar hade sprängts vilket försvårade deras flykt.

– Det var mycket farligt, det föll kraftiga bomber. Vi såg döda människor längs vägen, berättar Svetlana.

När Världen idag mötte Svetlana och Igor via videolänk hade de tagit sig till Polen där de väntade på att komma med ett flygplan till Israel. De båda lyckades ta sig från Ukraina med sina liv i behåll. Samtidigt har de fällt många tårar över att allt som de byggt upp utplånats av den ryska krigsmakten.

PTL Ministries med samarbetsorganisationer fortsätter arbetet med att hjälpa ukrainska judar till Israel. Pastor Tommy Lilja berättar att de judiska flyktingar han mött i Polen är chockade samt mer eller mindre traumatiserade.

– I samtalen med flera av flyktingarna så är det tydligt, de trodde inte kriget skulle komma. Det är med förvåning i rösten de berättar om när bomberna föll. Kanske var det så att hoppet bedrog dem, säger han.