Redan tidigare i år har Socialstyrelsen arbetat fram bindande föreskrifter för bedömning av familjehem och jourhem, eftersom man upptäckt stora brister i de bedömningar som görs av landets socialtjänster.
Världen idag skrev i förra veckan om Dominic Johansson, som tvångsomhändertogs av socialtjänsten sommaren 2009. Den då sjuårige pojken ansågs lida av omsorgsbrister i hemmet, bland annat utifrån att han hållits hemma från skolan under ett år och då undervisats av föräldrarna.
Dominic är en av 6 300 barn och unga som enligt Socialstyrelsens uppgifter fick vård enligt LVU någon gång under året 2011. I flertalet fall var orsaken till beslutet om tvångsvård påstådda brister i hemmiljön, medan det i övriga fall handlade om problem med barnets eller den unges egna beteendet.
Många forskare har under åren påpekat brister i socialtjänstens LVU-utredningar.
I en magisteruppsats 2011 vid institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, konstaterade Marianne Gunnarsson och Fati Näsholm att utredningarna varken beskriver följderna för ungdomar av att placeras utanför det egna hemmet, eller diskuterar föräldrarnas betydelse.
"Texterna lyfter fram ett avvikande beteende hos ungdomarna och deras föräldrar i syfte att få igenom ett beslut om tvångsomhändertagande," skriver de.
Socialsekreterarna presenterar enligt forskarna ofta en skev bild av familjen, fokuserar på problem hos föräldrarna och kommer sällan med alternativa förslag till ett omhändertagande.
Micaela Nordberg vid juridiska fakulteten vid Lunds universitet, skrev i en uppsats 2004 att svenska myndigheter inte tar målsättningen om en återförening av familjen på lika stort allvar som Europadomstolen.
"Därmed riskerar de svenska myndigheterna att även i framtiden kränka barns och föräldrars rätt till skydd för familjelivet i artikel 8." konstaterar hon.
