I november utkom nämligen hennes egen bok, Till man och kvinna skapade han dem – en introduktion till Kroppens teologi.
Innan dess hade hon lagt två års arbete på att bland annat komprimera innehållet i den ursprungliga digra volymen och – inte minst – göra den förre påvens filosofiska och språkligt snåriga resonemang mer lättillgängligt. Och resultatet kommer troligen att få en ganska utbredd bild att krackelera.
För inte nog med att en påve, en äldre man, som i hela sitt liv levt i celibat, uttalar sig om sex
i synnerligen bejakande termer. Han fastslår nämligen också att den fysiska kärleken mellan man och kvinna speglar och fullbordar Gudslikheten och människans kallelse: att ge sitt liv av kärlek.
– Med min bok vill jag förmedla Johannes Paulus helt nydanade vision av människan/kroppsligheten som även är sexualitet, säger dominikansystern, vars hemvist i flera år har varit Rögle kloster, strax öster om Lund.
– Johannes Paulus presenterar för första gången i kyrkans historia en sexualitetens teologi, en teologi som helt bygger på Skriften: på Jesu Kristi egna ord, på Paulus och Gamla testamentet, fortsätter hon.
Det är en teologi, man kanske rent av kan tala om en uppenbarelse, som står i bjärt kontrast till den kristna kyrkan som den snipiga, sexualfientliga moralismens bastion – alls ingen nidbild, uppmålad av belackare, utan tvärtom den hållning som faktiskt varit kyrkans.
– Katolska kyrkan har sett sexualiteten som ett reproduktionsmedel, säger sr Sofie.
Och Luthers syn på det äktenskapliga samlivet kan svårligen beskrivas som uppmuntrande i det att han betraktade det syndfulla begäret som sexualitetens drivkraft.
"Så även om äktenskapet är nödvändigt och därmed ärbart, leder det ändå därför till synd och det är bara av barmhärtighet som Gud förlåter", var hans uppfattning.
– Men man har misstolkat Paulus och hans tal om köttet. Det är inte erotiken han menar ska dödas. Den ursprungliga betydelsen av "eros" är "den inre kraft som drar människan till det sanna, det goda och det sköna", det vill säga människan. Det är begäret han syftar på – begäret, som gör att man ser på en annan människa som ett objekt, som ska tillfredsställa den egna lusten, förklarar hon, och tillägger att det är just detta som Jesus talar om i sin undervisning om det sjätte budet.
Men Kroppens teologi är också en motreformation, i en tid då den sexuella liberalismen tycks vara den ideologi som leder till lycksalighet och där barn och unga från tidig ålder uppmuntras att ta för sig och testa gränserna. Och det var detta som var incitamentet till den process som nu har resulterat i
sr Sofies bok.
Hon växte upp i en sekulariserad familj i Stockholm. Och som tonåring under 1960- och 1970-talet i huvudstaden var hon också ett barn av sin tid.
– Men redan när jag var 13-14 år längtade jag efter sanningen om sexualiteten och inte detta ytliga, att kroppen bara är en grej. Jag törstade efter ett annat språk, men trodde att det var fel på mig.
Men så fick hon uppleva en radikal förändring.
– I mars 1984 mötte jag Jesus. Jag visste att han är min Frälsare och att jag ville följa honom i allt, berättar hon.
Hon tillägger:
– Att han sedan ville leda mig till Katolska kyrkan var klockrent.
Och det var också då som hon – av en tillfällighet? och mycket till sin egen förvåning – klev ut från ett antikvariat som nybliven ägare till boken Kärlek och ansvar, skriven av just påven Johannes Paulus II. Och han var den som satte ord på det hon så länge hade sökt.
Några år senare blev Sofie, född Hamring, dominikansyster i Rögle och ytterligare några år senare utkom påvens Kroppens teologi på engelska, och hon ville gärna att "någon" skulle översätta i alla fall delar av den till svenska. Men inför hennes böner tycktes Vår Herre ha slagit dövörat till.
Tanken på den vrångbild av sexualiteten som omvärlden förmedlar och som med ökad intensitet skymmer sikten för ungdomarna, lämnade henne ingen ro, och tillsammans med en munk och dominikansyster Veronika började hon hålla ungdomsreträtter om just sexualitet.
– Jag ville till dem säga det jag hade önskat att någon sagt till mig när jag var ung. Jag stod inte ut med den falska bilden av kärlek och budskapet att livet bara går ut på att fylla ett behov, där materialismens ideologi är den förhärskande och människan bara är en psykofysisk enhet, säger hon.
Hon inleder alltid med att citera kyrkofadern Augustinus: Älska – och gör vad du vill.
– Vad du verkligen vill. Att ligga med någon när du är full, eller med någon som du vet kommer att skryta om det efteråt – är det vad du verkligen vill? Eller vill du kunna se någon i ögonen och säga: hos dig är jag trygg. Hos dig har jag funnit ett hem. Du är min man. Du är min hustru. Det är frågor som får dem att tänka efter, säger hon.
Hon betonar att hon inte vill vända sig mot någonting utan bara öppna för nya möjligheter: insikten att vi inte lever för att ta utan för att ge och att kroppen inte är en "grej" som kan manipuleras hur som helst.
Det är ett budskap som går helt på tvärs med tidsandan, som tycktes ha alla förutsättningar att falla platt till marken – men som fått ett mottagande som var över förväntan.
Sr Sofie berättar till exempel om ett Oasmöte i Hässleholm 2005 med över 600 unga deltagare och där hon och den munk hon arbetade tillsammans med, uppmanades ge sig ut i minibuss för att sprida budskapet på gator och torg. Hon har också talat på Bjärka-Säby och därutöver av många uppmanats att ge sig ut i skolor och/eller att skriva.
Men sr Sofie, vars kallelse är det kontemplativa livet, ska egentligen inte alls ägna sig åt ett liv i offentligheten, så några omfattande turnéer var aldrig aktuella. Och det var med stor tvekan hon gav sig i kast med det jättearbete som Kroppens teologi innebar. Men något alternativ hade hon egentligen inte. För den "någon" hon så hett hade bett om materialiserade sig inte och till slut insåg hon att Gud ville att hon själv skulle skriva.
Och med tanke på de sexskandaler som skakat inte minst Katolska kyrkan kände hon det som att det var bråttom.
– Nu, mer än någonsin, behöver vi höra om evangeliets och Kristi underbara löften vad gäller den mänskliga kroppens skönhet och kallelse, säger hon.
Att hon, en nunna som talar om sex, kan framstå som löjeväckande är hon medveten om.
– Det får jag ta. Jag har försökt göra Guds vilja – och om jag då blir utskrattad, so what? Av frukten får man bedöma trädet, ler hon.
