”Det finns en ökande oro om att religionsfriheten är på tillbakagång i Europa, bland annat när det handlar om mänskliga rättigheter som uttryck [för religion], samvetsfrihet och föräldrars rättigheter”, skriver OIDAC inledningsvis i sin rapport ”The top five” (De främsta fem).
Här fokuserar man på läget för kristna under 2019 och 2020 i fem länder: Frankrike, Tyskland, Spanien, Sverige och Storbritannien.
”Dessa länder valdes för att kristna, enligt våra observationer, möter allra störst svårigheter där”, förklarar OIDAC, som säger sig ha utgått från artiklar i media, riktade frågeformulär, officiell statistik och djupintervjuer.
På så sätt menar man sig ha identifierat två källor till ökad intolerans och diskriminering:
”I första hand från regeringen genom lagstiftning, eller genom en politisk diskurs som undergräver kristnas frihet, och i andra hand på individnivå, genom social uteslutning och brottsliga handlingar mot kristna.”
I sammanfattningen som följer nämns bland annat problem med ”sekulär intolerans och islamiskt förtryck”, det senare inte minst avseende kristna konvertiter, samt att anti-kristna hatbrott i Europa ökat med 70 procent mellan 2019 och 2020.
Rätten till samvetsfrihet uppges vara särskilt hotad i Frankrike, Spanien och Sverige, och OIDAC varnar för att kristna i dessa länder i framtiden kan komma att ”helt uteslutas från vissa yrken”.
För svenskt vidkommande tar rapporten upp sekulariseringen och hur de senare årens stora invandring lett till ”en hög grad av social segregering med synlig fientlighet mot kristna”. Svårigheter för kristna konvertiter att få asyl tas upp, liksom vissa omskrivna våldsbrott mot kristna.
Inom utbildning konstateras att hemundervisning inte är tillåtet, att stödet för konfessionella skolor minskar, men också att kristna universitetsstudenter ”inte har möjlighet att arrangera kristna evenemang eller [bjuda in] talare” – något som de studentpräster och pastorer som Världen idag varit i kontakt med inte känner igen.
I Sverige, skriver OIDAC vidare, kan kristna kyrkor ”fråntas rätten att utföra vigslar om de inte erbjuder sig att viga samkönade par, så som var fallet i Falu kommun, som drog tillbaka sitt ekonomiska stöd till församlingen”.
Vad som avses är medierapporteringen sommaren 2019 om Lugnetkyrkans inställning till samkönade vigslar. Där hade pastorerna redan tidigare valt att avsäga sig den juridiska vigselrätten. Dessutom hade församlingen inga direkta bidrag från kommunen, som däremot övervägde att inte längre hyra in sig i kyrkans lokaler.
När Världen idag påpekar detta, ändrade OIDAC i rapporten. Man rättade även en annan felaktighet, nämligen påståendet att svenska myndigheter ”inte dokumenterar fall av anti-kristet våld”.