Den svenska abort som skedde 1962, och som ligger till grund för en av de mest använda cellinjerna, WI-38, skedde när kvinnan var i fjärde månaden av sin graviditet. Det skriver tidskriften Nature i en artikel från 2013.

Fostrets lungor plockades ur på Karolinska institutet, varpå de skickades med flyg över Atlanten i en behållare inpackad med is, till Wistar Institute for Anatomy and Biology i Philadelphia i USA.

Där lyckades mikrobiologen Leonard Hayflick med hjälp av enzymer få cellerna att dela sig på ett sätt så att DNA-molekylerna hela tiden fördes vidare. På så sätt skapade han en cellinje som blev bas för forskning som krävde genetisk vävnad från en människa, fri från sjukdomar av olika slag.

”Vacciner som tagits fram med hjälp av WI-38-celler har immuniserat hundratals miljoner människor mot röda hund, rabies, adenovirus, polio, mässling, vattkoppor och bältros,” skriver vetenskapsjournalisten Meredith Wadman i Nature.

Men cellinjen används också för studier av celldelning, något som är särskilt relevant vid forskning om cancer och åldrande.

En slagning i FASS, den information som ges ut av läkemedelsföretag i Sverige, visar att cellinjen från ett annat foster som aborterats i Storbritannien på 1960-talet, MRC-5, ligger som grund för vaccin mot vattkoppor, hepatit och bältros.

Många kristna samfund, alltfrån katolska och anglikanska kyrkan till Southern Baptists i USA, anser att det ändå är etiskt försvarbart att låta vaccinera sig och sina barn med dessa vaccin – så länge det inte finns alternativ. Både för att aborterna i fråga gjordes för såpass länge sedan, och för att inte äventyra folkhälsan och individens hälsa.

Några etiskt hållbara alternativ verkar till exempel inte finnas för vaccin mot vattkoppor, samt för kombinationsvaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund. Det konstaterar två kristna organisationer som följer frågan fortlöpande: amerikanska Children of God for Life och den tyska läkarföreningen Läkare för livet (Ärzte für das Leben).