Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.
Matteusevangeliet 24:1

Världen idag

Svenskkyrklig skrift: Jesus kan ha varit queer

Rut och Noomi fick barn tillsammans, Josef bar antagligen kvinnokläder och Jesus kan ha varit queer. Det står det i en svenskkyrklig guide för kristna hbtq-ungdomar. – Det finns inga som helst belägg för detta, säger teologidocenten Anders Gerdmar, som tycker att häftet är ”oroväckande”.

Nyheter · Publicerad 14:35, 1 apr 2019

”Under regnbågen står du inte ensam” är titeln på det hbtq-häfte som Svenska kyrkan i Västerås stift ger ut. Häftet är tänkt att vara ”en överlevnadsguide för kristna queerkids” och är framtaget tillsammans med deltagare på Svenska kyrkans regnbågsläger.

I guiden förklaras olika hbtq-begrepp, men man säger sig också svara på frågan vad Bibeln säger om homosexualitet.

”Ibland lyfts vissa ställen i bibeln fram som om de talar mot homosexualitet. Dessa ställen handlar inte om en jämställd kärleksrelation mellan två av samma kön så som vi tänker en homosexuell relation idag utan om övergrepp, pedofili eller våldtäkter”, står det i guiden.

Därefter lyfts olika bibelpersoner fram som exempel på personer som levde utanför normen. David och Jonatan lyfts fram som exempel på ”stark kärlek mellan två unga män”, Maria lyfts fram som en flicka som ”vågar bryta mot traditionella könsnormer” och Josef sägs troligtvis ha gått klädd ”i en dräkt ämnad för en konungadotter”.

I ett stycke står det att ”Noomi väljer att leva och få barn tillsammans med sin svärmor Rut” och i ett annat stycke frågar man sig om Jesus var queer – det vill säga levde utanför heteronormen.

Ungdomarna som läser guiden får även tips på vad de kan svara om någon säger att det i Bibeln står att homosexualitet är fel.

En person som är starkt kritisk till häftet är teologidocenten Anders Gerdmar, rektor för Skandinavisk teologisk högskola.

– Genom att sätta in bibeltexterna i det här sammanhanget sexualiserar man dem, säger han.

Gerdmar vidhåller att det inte finns några vetenskapliga belägg för att kärleken mellan David och Jonatan var homosexuell, inte heller för att Josef skulle ha burit en kvinnoklänning.

– Det finns absolut inget som tyder på det, säger han.

Att Ruth och Noomi skulle ha ”fått barn ihop” tycker han är befängt.

– Det måste väl vara en olycklig felskrivning? säger han.

När det gäller berättelsen där Maria väljer att sitta vid Jesu fötter menar Anders Gerdmar att det inte har någonting med brytande av könsnormer att göra. Enligt Gerdmar handlar den om att Maria väljer att ödmjuka sig och lyssna till Jesus.

Att Jesus skulle ha varit queer tycker han är än mer befängt.

– Det finns inga som helst belägg för det. Jesus och hans lärjungar levde i en judisk miljö. Så länge de inte tydligt tog avstånd från något så levde de enligt den gammaltestamentliga lagen, säger han.

Gerdmar menar att skribenterna projicerar sina egna uppfattningar på Jesus och vidhåller att det inte är första gången som det sker.

– Det var inte länge sedan Jesus skulle vara kommunist, säger han.

Att de bibeltexter som tar avstånd från samkönat umgänge skulle handla om övergrepp och pedofili är, enligt Gerdmar, helt fel.

– Läser man Bibeln är det solklart att allt sexuellt umgänge, förutom det som sker i äktenskapet mellan man och kvinna, är förbjudet, säger han.

Anders Gerdmar tycker att det är oroväckande att Svenska kyrkan, som har gott om teologer, ger ut ett häfte som ”inte vilar på saklig grund”. Att man riktar sig mot unga människor, som håller på att forma sina liv, tycker han är extra allvarligt.

– Ska kyrkan vara ett salt eller en spegel? I det här häftet är kyrkan bara en spegel av rådande kultur. Kyrkans uppgift är att säga som det är och visa vägen.

Även om Anders Gerdmar är kritisk till det mesta i häftet, tycker han att en sak är bra.

– Det står att Gud älskar alla människor, och det gör han. Däremot älskar han inte alla sätt att leva.

Världen idag tar kontakt med Västerås stift för att höra varför de ger ut skriften.

– Unga människor har rätt att känna sig trygga, sedda och respekterade oavsett könsidentitet, könsuttryck eller sexuell läggning. Västerås stift har sedan början av 2000-talet tillsammans med Svenska kyrkans Unga Västerås distrikt arbetat för att skapa tryggare och mer inkluderande mötesplatser, skriver stiftsprosten Peter Åström i ett mejlsvar till tidningen.

Enligt Åström är guiden alltså ett led i detta.  

Att Västerås stift, genom skriften, skulle antyda att Rut och Noomi samt David och Jonatan hade en homosexuell relation dementeras dock av Åström.

– Det gör vi inte. Vi ger exempel på berättelser som blivit viktiga för hbtq-personer. Båda berättelserna beskriver stark kärlek mellan personer av samma kön, skriver han.

Ni skriver att ordet homosexualitet inte står i Bibeln – men det är det ord som används i 1 Kor och 1 Tim (SFB). Ni skriver också att Rut var svärmor till Noomi fast det i själva verket var tvärtom. Hur väl kan skribenten Bibeln?

– Guiden är framtagen av unga i Svenska kyrkan. Svenska kyrkans officiella bibelöversättning är Bibel 2000. I den förekommer inte ordet homosexualitet. Det ordet fanns inte när texterna kom till, skriver Åström.

– Gällande namnförväxlingen uppstod den medan vi skrev. Det har rättats till. Även teologer skriver fel ibland, skriver Åström och påpekar att flera teologer sett över texten.  

När Världen idag frågar vilka vetenskapliga belägg Västerås stift har för bibeltolkningen att Rut och Noomi skulle ha fått barn ihop svarar han med att hänvisa till fjärde kapitlet i Ruts bok.

Där står det att Rut fick barn med Boas och att Ruts svärmor Noomi tog hand om barnet. Det står även att grannkvinnorna sade ”Noomi har fått en son”.

Enligt Anders Gerdmar betyder detta dock inte att Noomi ansågs vara mamma till barnet.

– Det betyder att hennes familjelinje har återupprättats genom att Boas gift sig med Rut och fått en son med henne. Det betyder också att hon också fått någon som kan försörja henne på ålderdomen, säger han.

Att påstå att berättelsen skulle ge stöd för att två kvinnor får barn tillsammans med hjälp av en man är, enligt Gerdmar, ”helt taget ur luften”.

Han påpekar vidare att berättelsen tydligt visar att den attraktion som finns, och blir början på ett äktenskap, är mellan Boas och Rut.

När det gäller tolkningen att Josef skulle ha burit kvinnokläder hänvisar Peter Åström till det hebreiska ordet ”ketonet passim” som används för Josefs klädnad. Enligt Åström används samma ord om ett plagg som ogifta kungadöttrar bar.

Anders Gerdmar medger att det är samma ord som används i samband med prinsessan Tamar, men han menar att det inte betyder att Josef bar kvinnokläder.

– Passim betyder troligen bara att den var fotsid, säger han.

Anders Gerdmar anser att Västerås stift tolkar Bibeln på ett sätt som påminner om Jehovas vittnen.

– De tar en vers ur sitt sammanhang eller pressar en rent spekulativ ”möjlig” tolkning till det yttersta. Det är en oseriös bibeltolkning som bara syftar till att passa en queeragenda, säger han.

Jesus och hans lärjungar levde i en judisk miljö. Så länge de inte tydligt tog avstånd från något så levde de enligt den gammaltestamentliga lagen.

Vi måste våga tala om sex.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

Sexualiteten har alltid varit ett hett ämne. De senaste årtiondena har dess temperatur däremot ökat så pass drastiskt att vi i dag som ledare, kyrkor och samfund behöver tänka till rejält kring hur vi ska förhålla oss till den i förkunnelse och församlingsliv.

I den här delikata situationen finns det tre stora fallgropar, tre förhållningssätt vi som församlingar kan välja, som var och en på olika sätt skulle få allvarliga konsekvenser.

1. Vi säger något annat än vad Bibeln säger.

Dagens intensiva idiotförklarande av alla som på något sätt talar om ramar, normer, regler, rätt och fel inom sexualiteten, lägger naturligtvis en stark press på kyrkan att ändra sitt förhållningssätt för att inte upplevas föråldrad och mossig. Där föds tendensen att retirera till en betoning av allmänna bibelverser om kärlek, och tydligt undvika de mer specifika om hur denna kärlek ska levas ut.

Djupast sett går detta tillbaka till ett förändrat förhållningssätt till Gudsordet. Så länge vi ställer oss själva i mitten och låter skriften rotera runt oss, kommer vi enbart att leta efter – och acceptera – de bibelord som stämmer överens med hur vi redan har bestämt oss för att saker och ting ska vara.

Men när vi ställer bibelordet i mitten och väljer att själva snurra runt det, kommer vi visserligen inte alltid att ha de enklaste svaren eller de populäraste åsikterna. Men de som sätter oss fria.

Med detta perspektiv kommer vi inte till någon annan slutsats än densamma som hela den världsvida kristna kyrkan grundläggande har haft angående sexualiteten i tvåtusen år: att den är en gåva från Gud, men att forumet för den är äktenskapet mellan man och kvinna.

2. Vi säger rätt sak på fel sätt.

Sexualiteten bär i sig en komplexitet som gör den känslig att tala om. Det krävs en viktig balans mellan Bibelns tydliga budskap och respekten för den enskilde som lika älskad av Gud oavsett sitt sexuella uttryck. Tappar vi den balansen kommer vi att andas mer präktighet och självgodhet än kärlek.

Det kan aldrig försvaras, och det är värt att komma ihåg att samma bibelord som nämner exempelvis homosexualitet som synd, också nämner förtal.

Den grupp av människor som Jesus uttalade sig hårdast om – fariséerna – var den som just präglades av religiös stolhet och gärna pekade finger mot alla utom sig själva.

Jesus själv är vårt största föredöme här. Att han var ”full av nåd och sanning” (Joh 1:14) också när det gäller människor som syndat sexuellt, visar sig så tydligt och vackert i mötet med kvinnan som begått äktenskapsbrott (Joh 8). ”Inte heller jag dömer dig” är nåden, upprättelsen och nystarten. ”Gå, och synda inte mer” är sanningen, tydligheten kring rätt och fel, och att nåden aldrig legaliserar synd.

3. Vi säger ingenting alls.

Detta är fallgropen med högst riskfaktor i dagens frikyrka.

Man har en grundläggande åsikt i frågan men undviker att tala om den, för att slippa negativ publicitet eller undvika element som kan göra att Svensson studsar mot tron.

Därför retirerar man till tystnad på de kristna konferenserna och gudstjänsterna, eller reducerar ämnet till panelsamtal utan ställningstaganden, där alla åsikter lyfts men ingen högre än någon annan.

Det förhållningssättet kommer inte att bygga något annat än en skadlig svaghet i församlingens framtid. Inte minst i dess nästa generation som ska försöka navigera mitt i en stormvind av sexuell liberalisering, men lämnas helt utan vägledning, och utan en sanning som trots sin otidsenlighet ändå bär kraften att producera verklig frihet.

Vi måste våga tala om sex. Tala sanning. Tala i nåd. Tala med respekt. Tala i kärlek. Men tala.

Det krävs en viktig balans mellan Bibelns tydliga budskap och respekten för den enskilde som lika älskad av Gud oavsett sitt sexuella uttryck.

AF-kaos drabbar de funktionsnedsatta

Nyhet Arbetsmarknad. De har oftast svårast att få jobb. Men kaoset på Arbetsförmedlingen har medfört att nästan tusen personer färre med funktionsnedsättning får hjälp... onsdag 13/11 08:03

Om 68-rörelsen och EU:s relationer med Israel

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

I år har det gått sextio år sedan Europeiska gemenskapen och staten Israel slöt diplomatiska förbindelser. Att detta jubileum närmast gått spårlöst förbi har sina orsaker. Misstron mellan Europa och Israel är alltjämt stor och kan inte trollas bort av ett minnesår.

Ändå är det omöjligt att tänka sig en judisk stat utan Europa. Det var i Europa som tanken på en judisk stat först fick luft under vingarna, efter att den ungerske journalisten Theodor Herzl kallat samman till den första sionistkongressen i Basel, Schweiz, 1897.

Det skulle visserligen dröja ytterligare tjugo år innan regeringen i London utlovade stöd för ett judiskt nationalhem i mandatet Palestina, men när denna brittiska befästelse, under fredskonferensen i Sanremo, Italien, 1920, blev en del av folkrätten, hade grunden till en framtida judisk stat lagts. Grunden lades i Europa.

Men bilden av Europa som format det judiska folkets öde blir inte komplett utan att man även nämner Auschwitz-Birkenau, Buchenwald, Treblinka, Dachau, Theresiestadt, Bergen-Belsen etcetera. Det var i dessa dödsläger som ödet för miljontals judar beseglades av tyska bödlar, ofta i nära samarbete med den lokala befolkningen.

När de diplomatiska relationerna mellan den nya Europeiska gemenskapen (EG) och Israel etablerades 1959, hade det knappt gått fjorton år sedan nazisternas sista koncentrationsläger hade stängts i Europa. I både Europa och Israel ville man bygga en gemensam framtid i fred och trygghet.

Men det historiska minnet är kort. Som Tomas Dixon skriver i sin utmärkta bok Israel och hela världens framtid så förändrades relationerna mellan Israel och EU snabbt under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. Förändringen hade ingenting med folkrätt att göra, utan var i stället ett utslag av den så kallade 68-våren.

Konsekvenserna av denna studentrevolt har beskrivits ingående i denna tidning och behöver inte upprepas. Men ibland har man glömt hur genomgripande konsekvenserna var även angående synen på Israel. 

På samma gång som studentrevolten ville rasera traditionella borgerliga värderingar inom samlevnad och familjeliv, ville man även skrota geografiska och moraliska gränser. ”Imagine there are no countries and no religion, too” sjöng John Lennon, och studentrevolutionärerna höll med.

Synen på Israel kom därför att präglas negativt i dubbel bemärkelse eftersom den var ett uttryck för såväl nyspirande nationalism som gammal gudstro.

När Otto von Bismark under 1800-talet hade förklarat judarnas historia som det yttersta beviset för Guds existens, hotade således den judiska statens nyfödelse att omkullkasta 68-rörelsens vision om en ny värld, där det varken fanns några geografiska gränser eller någon gud. Israel var stötestenen.

Det var i kölvattnet av denna ung­doms­revolt som även EU:s inställning till staten Israel skulle komma att omdefinieras. Samtidigt som Israel i början av sjuttiotalet av Sov­jet­unionen och dess allierade anklagades för rasism på FN-nivå, bytte även Europa sida.

Efter Yom Kippur-kriget 1973 ställde man sig bakom Arab­för­bundets krav på israeliskt tillbakadragande till 1949 års gränser, trots att förbundets målsättning från första början hade varit densamma som för Hitler. Men när Hitler ville förinta det judiska folket nöjde sig Arabförbundet med att förinta den judiska staten.

I bakgrunden fanns naturligtvis även arabländernas oljevapen, men i grunden handlade det om en ideologisk kursändring som framför allt drabbade Israel. Mindre än trettio år efter att röken från de sista gasungnarna i Europas koncentrationsläger hade skingrats, anklagades de judar som hade överlevt infernot – och mot alla odds lyckats bygga upp en egen judisk stat – för rasism och nazism!

Bakom kritiken stod framför allt den nya vänstern. Svenske Olof Palme var för övrigt en av de första västledarna som öppet anklagade israelerna för nazism, samtidigt som han med öppna armar välkomnade PLO-ledaren Yassir Arafat till Sverige.

Alltsedan 1973 kan EU:s relationer till staten Israel närmast betecknas som schizofrena. På det officiella planet värnar man gärna ett nära samarbete, men i grunden ser man fortfarande Israel som det stora hindret till fred i Mellanöstern.

Samtidigt som man ser genom fingrarna med (och ekonomiskt stöder) palestinsk uppvigling till hat och terrorhandlingar, vill man göra livet svårt för den judiska staten, bland annat genom att ursprungsmärka varor från de omtvistade territorierna och indirekt uppmana till bojkott i stället för att stödja ekonomiskt samarbete mellan israeler och araber.

Det europeiska projektets huvudmål är inte längre att försvara det judiska folket mot en ny undergång – exempelvis genom att hindra Iran att skaffa kärnvapen – utan att egenhändigt försöka skapa fred i regionen, men på palestiniernas villkor.

När EU-kommissionen inkommande månad inleder en ny femårsperiod finns det därför ingenting som tyder på att den nya utrikespolitiska linjen med spanske socialisten Joseph Borrell (född 1947) i spetsen skulle förändras. Borrell representerar i allra högsta grad 68-generation och har som spansk utrikesminister drivit linjen av ett erkännande av en palestinsk stat.

Vill man hoppas på förändring bör man i stället rikta blickarna till nästa generation. Nyligen krävde tyska regeringspartiet CDU:s ungdomsförbund att Tyskland omedelbart ska flytta sin ambassad till Jerusalem. Kravet har en naturlig motivering: Israel har lika stor rätt som Tyskland att bestämma sin egen huvudstad, resonerade de tyska ungdomarna.

Senast om tjugo år är denna årsklass i regeringsställning. Förhoppningsvis firas därför nästa viktiga milstople mellan EU och Israel under mera gynnsamma förhållanden.

Mindre än trettio år efter att röken från de sista gasungnarna i Europas koncentrationsläger hade skingrats, anklagades de judar som hade överlevt infernot – och mot alla odds lyckats bygga upp en egen judisk stat – för rasism och nazism!

Kämpa för ett bibliskt miljöansvar

Tro och Liv Klimathot. När svenska folket får klimatångest och oroas över klimatfrågan och framtiden, har vi som kristna ett bibliskt budskap att förmedla om förvaltarskap.... tisdag 12/11 00:00

Richard Dawkins, brittisk biolog, författare och ateist, menar att det är en dålig idé att avskaffa religionen. Foto: Janerik Henriksson/TT

Nu är det upp till bevis för andra livsåskådningar

Ledare · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

Världens mest kände ateist, Richard Dawkins, skapade nyligen stora rubriker. Det har han för övrigt kontinuerligt gjort sedan 1986, då hans bok Den blinde urmakaren först publicerades. Rubrikerna har konsekvent handlat om Dawkins kritik av Gud och allt vad religion heter.

Med bitsk ironi och slagfärdiga sarkasmer har Dawkins fört sin kamp mot religionerna och med sin effektiva retorik har han länge varit de nya ateisternas främsta talesperson.

Men den här gången var det annorlunda. En intervju i tidningen The Times har – till allas förvåning – rubriken: ”Att avsluta religionen är en dålig idé, säger Richard Dawkins”.

Han menar nu att om religionen avskaffas skulle människor kunna känna sig fria att göra dåliga saker, eftersom Gud inte längre ser dem.

Om den individuella människan är alltings mått – som den sekulära humanismen som Dawkins företräder hävdar – då innebär det att det saknas förpliktigande måttstockar!

Det är en välkommen insikt. Om vi förnekar Gud, blir moral enbart en följd av evolutionära processer och social betingning. Därmed förlorar den sin objektivitet och sin tyngd. Det blir som den situation som Domarboken beskriver, efter Mose och Josuas död, då relativism och kaos rådde i landet: ”Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt” (Dom 17:6 och 21:25).

Dawkins uppvaknande på denna punkt illustrerar ett fenomen som följt oss under lång tid. Många vill avskaffa Gud och menar att det kan man göra utan att det behöver få några dramatiska följder. Det mesta i det mänskliga livet ska bara fortsätta som förut, tänker man, men nu lyckligt befriat från Gud.

Många filosofer har sett annorlunda på saken. Jean-Paul Sartre, den ateistiska existentialismens galjonsfigur, talar med ironi om människor som menar att ”ingenting ska behöva ändras för att Gud inte existerar”.

Och han fortsätter: ”Existentialisten, däremot, anser att det är mycket hindersamt att Gud inte finns, ty med honom försvinner varje möjlighet att leta efter några värden i en andlig himmel: det kan inte längre finnas någonting gott a priori, eftersom det inte finns något oändligt och fullkomligt medvetande som kan tänka sig det … Om Gud inte existerar är i själva verket vad som helst tillåtet” (ur Sartres bok Existentialismen är en humanism).

Ofta finns det en eftersläpning vad gäller idéer och deras konsekvenser. Det tar tid för tankar att slå rot, bära frukt och få ordentligt genomslag. Så har det varit med människovärdestanken, att alla människor är skapade till Guds avbild och därför bär en inneboende värdighet.

Samma process förekommer också åt andra hållet, när idéer avvecklas. Den västerländska kulturen har nu allt tydligare avvisat Gud, men haft lyxen att kunna leva med de positiva frukter som följt av just den kristna tro man vill avvisa. Men inte för alltid.

Det tidigare kristna Europa är i dag som en plockad blomma, vars rötter tappat kontakten med den näringskälla som tidigare utgjort dess liv. Nu inser till och med Richard Dawkins allvaret i situationen och erkänner att hans egen ateism inte kan ersätta kristen tro.

Den sekulära humanismen har alltför länge surfat på det kulturbygge som vilat på Bibelns undervisning och man har kunnat ta frukterna av gudstron för givna – samtidigt som man motarbetat just den tron.

Det går inte längre, den tiden är förbi. Nu är det skarpt läge. Nu är det upp till bevis för de olika livssynsperspektiven att på egna meriter visa vägen framåt.

Det har vi som kristna verkligen inga invändningar mot.

Den sekulära humanismen har alltför länge surfat på det kulturbygge som vilat på Bibelns undervisning och man har kunnat ta frukterna av gudstron för givna – samtidigt som man motarbetat just den tron.

Första signalen är mottagen efter magisk rymdpassage

Vardag För ett år sedan tog den amerikanska rymdsonden Voyager 2 klivet ut i den ”riktiga” rymden. Nu har sonden skickat tillbaka den mest detaljerade... måndag 11/11 08:00

Den spanska politiken verkar ha gått i baklås

Nyhetskommentar · Publicerad 00:00, 13 nov 2019

Regeringsfrågan är lika oklar som tidigare i Spanien efter söndagens nyval. Detta trots påtagligt starka högerframgångar för två värdekonservativa partier – dels kristdemokratiska Partido Popular (Folkpartiet) PP och dels dess nationalkonservativa och migrationskritiska utbrytarparti sedan 2013, Vox (latin för röst).

Bakom grundandet av Vox finns missbelåtna kristdemokrater över att moderpartiet PP aldrig infriade vallöftet om en mer fosterbeskyddande lagstiftning än den abortliberala socialisterna infört.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Senaste nytt
Mest lästa just nu

Något av det vackraste kan ligga dolt precis var som helst.

Krönikor Flera kvällar levde han rövare på kajen då vi sjöng från Elidas däck. Denna stora båt som ihop med musik lockar folk att komma nära, hade även fått...