Att allt fler svenska barn får behandling för att de upplever att de är födda i fel kön oroar sex läkare och en psykolog verksamma vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset.

”Hundratals barn utsätts i vårt land varje år för ’behandling’ med hormoner och därefter med könsstympning, helt utan att det föreligger någonting som ens skulle kunna liknas vid rimligt underlag ifråga om vetenskap eller beprövad erfarenhet”, skriver de i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Läkarna påpekar att det ofta handlar om flickor i 12–17-årsåldern och att de inte sällan har andra diagnoser som autism eller annan utvecklingsneurologisk problematik.

”Det finns mycket som talar för att könsdysfori som startar i sena barn- och ungdomsår inte alls är en isolerad fråga om könsidentitet utan en mera genomgripande ’vem är jag-problematik’ relaterad till utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska problem, ätstörningar, depressioner och trauma hos unga”, skriver de.

Läkarna påpekar vidare att barnen ofta söker utredning med stöd av skolor, nätupprop och olika påtryckningsgrupper och att könsbehandlingarna inte sällan genomförs mot föräldrars vilja. De vidhåller också att många barn ångrar sig efter behandlingen.

Enligt läkarna påbörjades utredning av könsdysfori hos fler än 500 barn år 2018, vilket kan jämföras med ett tiotal barn år 2003.

De tror att vi i framtiden kan komma att se på fenomenet som vi ser på exempelvis Vipeholmsexperimenten, där funktionsnedsatta barn utsattes för tandexperiment, i dag.

”Det är skrämmande att tänka på hur historiens dom över dessa experimentella barnverksamheter i stor skala (med kemisk hjärnstrypning och kroppslig könsstympning) inom området ’rapid onset gender dysphoria’ kommer att se ut om 20 år”, skriver de.

Läkarna vidhåller att de har ansökt om att få forskningsmedel för att forska i ämnet, men att de fått avslag av den statliga anslagsgivaren Forte. De ger därefter exempel på ett antal frågor som de tycker behöver ställas:

Vad ligger bakom den lavinartade utvecklingen? Vem tar ansvar för att ett stort antal barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar genomgår snabba och ytliga bedömningar utan förankring i stöd från långtidsdata och vetenskaplig evidens? Varför är det så många flickor med autismdrag som plötsligt börjar identifiera sig som pojkar?

De frågar sig också varför statliga medel beviljas till ”experimentverksamhet med medicinsk och kirurgisk stympning av unga människor som försöksdjur” medan långsiktig forskning inom området inte beviljats pengar.

”Det saknas vetenskapligt stöd för att dessa behandlingar ger några positiva långtidsresultat”, skriver de.