Ruth Nordström har haft några turbulenta dagar när hon möter Världen idag på en hamburgerrestaurang i Stockholm, tillsammans med två av norska Kristelig Folkepartis politiskt sakkunniga i Stortinget.
Egentligen skulle de ha ägnat den här onsdagen åt internationell konferens om mänskliga rättigheter och trafficking vid Uppsala universitet, men en välregisserad kampanj mot "abortmotståndaren" Ruth Nordström, ordförande för medarrangören Scandinavian Human Rights Lawyers, satte stopp för det arrangemanget – och fick också drottning Silvia att avstå från att ta emot ett pris för sitt engagemang mot trafficking – allt för att fokus hamnat på abortfrågan.

– Ett tag tänkte jag nästan att jag flyttar till Norge, säger Ruth och skrattar åt det märkliga debattklimatet. I Norge är det svårt att tänka sig att något liknande skulle ske, även om det kan vara tufft där också, menar de båda norskorna i sällskapet. Det är Julie Floberg, sakkunnig inom hälsofrågor, och Jorunn Hallaråker, sakkunnig i juridik, som kommit för att medverka och lära av det svenska arbetet mot människohandel.
– I en liberal demokrati måste man ge utrymme åt att människor tänker olika, särskilt i frågor som gäller liv och död. För oss är det som hänt här i Sverige nu oförståeligt, säger Julie Floberg.

Men samtalet går snart över till sakfrågorna om prostitution och trafficking. I Norge infördes 2009 en sexköpslagstiftning liknande den svenska, men en majoritet i stortinget vill riva upp lagen. Kristelig Folkeparti, KrF som står utanför högerregeringen men har ett samarbete med Venstre och regeringspartierna Høyre och Fremskrittspartiet, FrP, lyckades få stöd för att en utredning först skulle göras, och när utredningen kom i augusti uttryckte den starkt stöd för sexköpslagen.

Även om underlaget är bristfälligt, då lagen varit i kraft endast under fem år, konstaterar utredningen att sexköpen minskat med 25 procent, och utredarna bedömer att sexhandeln skulle vara omkring 45 procent högre i dag om lagen inte införts. De gatuprostituerade har fått färre kunder och inget tyder på att den nätbaserade prostitutionen ökat. Sammantaget med förbudet mot människohandel och hallickparagrafen, som bland annat förbjuder uthyrande av lokaler för sexhandel, har lagens effekt för att bekämpa människohandel varit god, slår utredningen fast.

Utredningen är omdebatterad, men KrF tror nu att regeringspartierna, som tillsammans med Venstre har en majoritet för att avskaffa lagen, ska låta lagen bli kvar.  – Utredningen visar tydligt att lagen gett en attitydförändring, att den haft en normerande effekt, säger Jorunn Hallaråker.
Samma utveckling har varit tydlig i Sverige sedan lagen infördes, påpekar Ruth Nordström. Och jämfört med länder utan förbud mot sexköp är situationen betydligt bättre här.
– Gatuprostitutionen har halverats i Sverige och man ser att de stora traffickingligorna inte etablerar sig i länder med sexköpslagar, det är inte lukrativt för dem. Därför tittar nu många länder på Sveriges och Norges lagstiftning, säger Ruth Nordström.
– Det är viktigt med samarbete över gränserna i Europa och EU:s ministerråd vill att alla EU-länder ska införa sexköpsförbud, konstaterar Jorunn Hallaråker.

Samtidigt påpekar Ruth Nordström att straffen måste skärpas.
– Trots 5 000 anmälda brott i Sverige sedan lagen infördes har vi ännu inte en enda fängelsedom för sexköp, utan endast bötesstraff. Vi vill att man skärper straffen och har fängelse som minimistraff när det gäller sexualbrott mot barn. Den internationella människohandeln, där prostitution utgör en stor del, har blivit en snabbt växande storindustri, som i dag till och med beräknas vara större än narkotikahandeln. 29 miljoner människor tros nu vara offer för människohandeln, vilket betyder att dubbelt så många människor lever i slaveri i dag jämfört med under 1800-talet, konstaterar Ruth Nordström.
– En människa kan säljas gång på gång och är därför mer lönsam, säger Jorunn Hallaråker.

I exempelvis Tyskland finns stora lagliga bordeller och maffiagrupper äger stora lägenhetskomplex dit de lurar tjejer från företrädesvis Östeuropa med falska löften om jobb som au-pair eller modell.
– När de väl hamnat där har de oerhört svårt att ta sig ur prostitutionen, säger Ruth Nordström. En annan fråga som väckt stor debatt både i Sverige och Norge gäller samvetsfriheten – och där skiljer sig länderna kraftigt åt. I Sverige har riksdagen med bred majoritet röstat emot samvetsfrihet, men i Norge har sjukvårdspersonal rätt att avstå från att medverka vid aborter, och debatten har de senaste åren rört om husläkare ska ha rätt att slippa remittera kvinnor till abort.
– Nu ska också en statlig utredning se över samvetsfrihet generellt i arbetslivet. Det är en seger för oss som vill se att det finns utrymme för att människor tänker olika, säger Julie Floberg. Samtalet återvänder till abortfrågan och den totala stigmatisering som det för med sig när man vill väcka debatt om den svenska lagstiftningen.
– Det är otroligt tråkigt att man i den här frågan flyttar fokus från vad vi gemensamt kan göra för att bekämpa människohandel, och det är oförståeligt att konferensen ställdes in på grund av Ruths kamp för att få samma lag som i Norge, säger Jorunn Hallaråker. Sverige har en av Europas mest liberala abortlagar, med helt fri abort fram till graviditetsvecka 18, medan gränsen i Norge går vid vecka 12. 

– I Norge preciserar man nu tidsgränsen för sena aborter, eftersom det uppmärksammades att foster aborteras efter den sista tidsgränsen och det blev känt att foster fortsatt leva efter att abort utförts. I Sverige blev lösningen i stället att ge fostret en spruta med kaliumklorid före aborten, så att det inte visar några livstecken, och sedan dog debatten ut, konstaterar Ruth Nordström. Diskussionen om utsortering av människor med exempelvis Downs syndrom har också satt ny fart på abortdebatten i Norge, konstaterar Julie Floberg.
– Vi har fått en ny abortdebatt genom det, även många andra än de abortengagerade har reagerat mot att människor sorteras ut på grund av funktionsnedsättning, kromosomuppsättning eller sina egenskaper. Här är många eniga, men samtidigt vill man inte prata om att det inte krävs någon orsak alls för att få en abort fram till vecka 12. Här är debatten problematisk både i Norge och Sverige.