Ulf Kristersson meddelar att han avstår från uppdraget att dela ut ett stipendium från Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen. Partiledaren har i många år varit aktiv i kampen mot antisemitism och stöttat stiftelsens arbete och skriver på Facebook att det därför var självklart att först tacka ja.
Men nu riskerar partipolitiskt gräl att skymma syftet menar moderatledaren och väljer därför att backa från uppdraget.
Kampen mot antisemitismen är en alldeles för viktig fråga för att dras in i dagspolitisk smutskastning, skriver han.
Bakgrunden är påståenden från DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och Stefan Löfven (S) att Kristersson och M skulle ha svikit ett löfte till en Förintelseöverlevare, Hédi Fried, genom att möta SD-ledningen för samtal.
Löfven slog på stora trumman och skrev på Facebook om Folke Bernadottes vita bussar och menade att Kristerssons samtal med SD var ”bottenlöst omoraliskt”, att han ”saknar ord” och att ”historiens dom kommer att bli hård”.
Kristersson svarade att han högaktar och respekterar Hédi Fried, att han bekämpar rasism och att statsministerns utspel är ”omdömeslöst och ovärdigt på ett sätt jag inte trodde var möjligt”.
Många debattörer har också påmint om de många antisemitiska yttringar från vänster den senaste tiden som inte tycks ha bekymrat Löfven lika mycket. Allt ifrån judehatiska slagord i samband med en SSU-demonstration och de återkommande antisemitiska uttalandena från S brittiska systerparti Labour, till terrorbejakande, palestinska Fatah som Löfven själv kallat ”kära systerparti”. Också det faktum att S såväl samtalar med SD-ledamöter i riksdagens utskott som aktivt sökt deras stöd inför omröstningar lyfts fram.
Var är Kristerssons kritiker när judar faktiskt attackeras?, undrar Jerusalembaserade debattören Benjamin Katzeff Silberstein i en debattartikel i Expressen.
Att såväl statsministern som kända opinionsbildare tar till de största verbala släggorna i verktygslådan för att fördöma ett samtal med SD är märkligt menar han.
”Om så många framstående debattörer och politiker genuint hade brytt sig om hotet från antisemiter i Sverige hade de kanske kunnat reagera något tidigare”.
Han påpekar vidare att det är just den invandringspolitik som SD vuxit sig stora på att motsätta sig och som övriga partier tagit efter som skapat de största farorna i dag mot Sveriges judiska befolkning.
”Detta är varken ett försvar för Kristersson eller för Sverigedemokraterna. Jag önskar bara att reaktionerna skulle bli åtminstone en tiondel så stora, så högljudda, och så arga, när judiskt liv i Sverige faktiskt hotas med våld och trakasserier, även när det leder till obekväma slutsatser om invandringens roll”.